De absolut flesta föräldrar älskar sina barn.
Det är väl fint? Klart man ska älska sitt barn.
Är väl också det man får höra av andra vuxna om man klagar på föräldrarna - "de älskar ju dig och vill ditt bästa".
Men jag tänker påstå att det inte räcker.
Och det jag menar är att kärleken också måste nå fram.
Det är en klen tröst om föräldrarna pratar om deras kärlek eller hur mycket de bryr sig och vill hjälpa, om man inte känner sig hörd, eller uppskattad, eller förstådd. Om de kommer med orimliga krav. Om man inte får den hjälp och stöd man behöver.
Det kan bero på många saker att det blir så.
Kanske har de helt enkelt en felaktig uppfattning om vad det betyder att vara bra förälder.
Eller att de inte förstår att olika människor har olika behov och inte säkert tänker på samma sätt som de.
Eller att de dras med sina egna problem, och inte märker att det går ut över deras familj.
Tror man tänker att föräldrar är antingen bra eller dåliga. Och de "dåliga" föräldrarna är som familjen Dursley i Harry Potter-böckerna... sådana som på alla sätt är dumma och elaka.
Så är det inte i verkligheten... man kan ha föräldrar som är jättesnälla på vissa sätt, t ex köper grejer, resor osv, säger snälla saker osv.
Samtidigt som de säger och gör dumma och elaka saker. Eller bara dumma saker.
Kanske inte ens jättestora grejer, men mindre saker som gör att man stannar upp och tänker till "Ska de verkligen göra så här mot mig?"
Man kan bli riktigt förvirrad av det.
Man behöver inte heller "ta hand" om sina föräldrar. Det är ju de som ska ta hand om dig, inte tvärtom.
T ex behöver man inte vara glad för deras skull, få höga betyg, ha kompisar, och prestera på andra sätt.
Om man väljer att göra de sakerna, så ska ju man göra det för sin egen skull och inte någon annans.
Tror att det som räknas i slutändan (vare sig man har det bra eller dåligt i familjen) är att man lyssnar på sig själv, och respekterar sina känslor och behov. Även om inget annan lyssnar och verkar förstå.
Och att man gör något åt saken. För det finns allting något man kan göra, och alla problem går att lösa bara man jobbar på det.
Och - om man fortsätter be om hjälp och stöd så finns det allting någon som bryr sig. Även om man behöver gå utanför sin familj och ordinarie bekantskapskrets för att det den stöd man vill ha.
Livet blir lättare när man förstår att föräldrarna också har sina fel
och brister, och vissa saker får man helt enkelt fixa själv.
när en är väldigt ung är det lätt att en idoliserar sina föräldrar. det är meningen att en ska det för att kunna härma beteenden osv, rent evolutionärt fördelaktigt. när en blir lite äldre brukar en dock märka att de där jävlarna kan ju inte ett skit vilket gör att deras regler lätt blir korkade och överflödiga eller som värst naturvidriga och kontraproduktiva, detta kan skapa oerhörd frustration samt annat negativt oavsett hur mycket väl de vill. enligt mig bör en ställa in sig på att fixa allt själv.
bra trådstart.
iskall:
när en är väldigt ung är det lätt att en idoliserar sina föräldrar. det är meningen att en ska det för att kunna härma beteenden osv, rent evolutionärt fördelaktigt. när en blir lite äldre brukar en dock märka att de där jävlarna kan ju inte ett skit vilket gör att deras regler lätt blir korkade och överflödiga eller som värst naturvidriga och kontraproduktiva, detta kan skapa oerhörd frustration samt annat negativt oavsett hur mycket väl de vill. enligt mig bör en ställa in sig på att fixa allt själv.bra trådstart.
När man är ung så har man ett behov av att ha en vuxen förebild som man kan lita på. Därför kan det tyvärr vara riktigt svårt att komma till insikten att det finns problem i familjen.
Sedan så är man väldigt lättrogen som barn (upp till 6-7 år iaf, det varierar). Man har inte den mentala förmågan ifrågasätta det man ser och hör. Så saker man lär sig i den åldern (t ex "Föräldrarna har rätt i allt") kan man ha väldigt svårt att släppa senare, och man är nog inte ens medveten om att man har de åsikterna och var man fått dem ifrån.
Bra att du tar eget ansvar för ditt liv.
jg förstår inte riktigt
kan du skriva ett inlägg med trådstarten sammanfattad på ett par rader? märker ingen riktig diskussionsfråga
Mvh koncentrationssvårigheter
elverpigen:
jg förstår inte riktigt
kan du skriva ett inlägg med trådstarten sammanfattad på ett par rader? märker ingen riktig diskussionsfrågaMvh koncentrationssvårigheter
Föräldrar brukar mena väl, men de har sina fel och brister, och kan göra misstag.
Det är viktigt att man själv tar ansvar för att ens liv blir som man vill ha det, på alla sätt. Och är beredd att söka hjälp utanför familjen.
Fenix:
Föräldrar brukar mena väl, men de har sina fel och brister, och kan göra misstag.
Det är viktigt att man själv tar ansvar för att ens liv blir som man vill ha det, på alla sätt. Och är beredd att söka hjälp utanför familjen.
vad är diskussionen?
bra förtydligande dock, tack!
man får klara sig själv
Det var ett väldig fint inlägg.
sommargåvan:
Du tog orden rätt ur munnen på mig. Tack för ditt inlägg!
Tack 🙂
Shuzz:
Det var ett väldig fint inlägg.
Tack Shuzz.
ennie:
man får klara sig själv
Ja.
Fast man får se till att be om hjälp om det blir tufft. Forum, kurator, psykolog, BUP...
Jag tror också på att göra egen research. Googla på lösningar till sina problem 🙂
