Hampie:

Min diagnos i pappret är skittråkig, men psykiatern ger mig en mer utbroderad muntligen. Min ICD-diagnos är ‹Ångest ospecifik› men ur hennes mun har jag social fobi, gad och depressiva episoder. Men men, det är spännande.

ja, det låter ju i regel mer spännande när det är en längre utläggning. men ja, på pappret så ser det ju inte särskilt spännande ut alls.

Leijonsparf:

definitivt, men de kommer ju behandla den på rätt sätt ändå, att diagnosen i sig sedan känns som något av ett hån är väl inte så relevant egentligen. du kommer ju behandlas för dina problem, det är väl det som är det viktiga.

ja, därav massa slappa utropstecken good sir

Hampie:

Primärvården skall

Att de ska göra något betyder inte att de gör det Fick erbjudandet att knapra ssri. Tackade nej eftersom jag testat innan och det var hemskt (gillar inte när biverkningarna blir värre än symptomen av sjukdomen), då fick jag klara mig själv Men det löste ju sig ändå, så ingen större skada skedd

Edit: fast var var ju via ungdomsmottagningen. På vårdcentralen frågade de bara om jag rökte på.

Nintendo:

Fick erbjudandet att knapra ssri. Tackade nej eftersom jag testat innan och det var hemskt (gillar inte när biverkningarna blir värre än symptomen av sjukdomen)

hur länge tog du det? grejen med ssri är ju att det i princip är ett hopkok av grejer som man hittat på fabriksgolvet (obs, metafor för "vi blandar de här grejerna som funkat i andra ssri-preparat och ser vad som händer"), och att det tar en halv evighet innan positiva effekter börjar visa sig, och att biverkningarna kommer omedelbart, är lite avskräckande. det faktum att man väl i snitt är tvungen att testa ungefär skitmånga ssri-preparat innan man hittar det som funkar bäst är väl ännu en faktor (har sett statistik på det, vill minnas att det i snitt är 5-6 sorter som testas, med typ sex veckor per preparat så är det såvitt jag minns längre än de flesta depressioner varar innan de går över av sig självt).

men, för att komma till min ursprungliga poäng, biverkningar för ssri är väl i princip ingenting efter de första dagarna?

Leijonsparf:

hur länge tog du det?

3 månader tror jag. Minns inte riktig, det var några år sedan.

Leijonsparf:

biverkningar för ssri är väl i princip ingenting efter de första dagarna?

Enligt min pojkvän/nära vänner så blev jag zombieaktig och tråkig. Dessutom förlorade jag all sexlust (och intresset för andra saker) och ville mest ligga på soffan och stirra ut i luften. Minns inte så mycket av tiden jag åt dem, vilket också känns lite skumt. Minns dock att jag kände i princip ingenting, för någonting och det var värre än att må dåligt.

Leijonsparf:

har sett statistik på det, vill minnas att det i snitt är 5-6 sorter som testas, med typ sex veckor per preparat så är det såvitt jag minns

Fick bara testa en sort, fast de höjde doserna med jämna mellanrum.

Fast ja, felet där var ju att BUP hade problem med sina läkare/att hitta en läkare, så jag fick träffa en ny varje gång och det blev aldrig några riktiga uppföljningar.

Edit: När jag tänker efter så har jag faktiskt ingen aning om hur länge jag åt dem eller hur länge jag gick hos bup, öh.

Jag skulle rekomendera att du bokar en tid med läkare på en vårdcentral och sen utgår från det. Vuxenpsyk tar inte emot om dom inte anser att du är tillräckligt sjuk (låter hemskt men jag tror du fattar hur jag menar). På vårdcentralen kan du både få gå dit och prata med någon beroende på vad din vårdcentral har för utbud och sammarbeten och vårdcentralen kan även berätta vart du kan gå för att prata med någon om utbudet för hjälp på vårdcentralen inte passar dig, dom kan berätta ställen du kan gå till som både är gratis och dom som kostar.

Nintendo:

Enligt min pojkvän/nära vänner så blev jag zombieaktig och tråkig.

låter inte som en vanlig bieffekt av ssri, förutom möjligen vid insättning.

Nintendo:

Dessutom förlorade jag all sexlust

det känner jag igen, fast dylika biverkningar har jag svårt att relatera till. har inte mycket till sexdrift själv, oavsett medicinering, oftast.

Nintendo:

och intresset för andra saker

Nintendo:

och ville mest ligga på soffan och stirra ut i luften

känns också främmande.

Nintendo:

Minns inte så mycket av tiden jag åt dem, vilket också känns lite skumt.

minnesproblem har jag inte heller något minne av som en vanlig (eller sällsynt) bieffekt, men det kanske varierar mellan preparat också.

men, en del personer kan reagera väldigt märkligt på vissa mediciner, det kan vara ett fall av det.

Nintendo:

Minns dock att jag kände i princip ingenting, för någonting och det var värre än att må dåligt.

det brukar väl mest vara ett problem vid insättning, om det är ett problem överhuvudtaget. men en fullt så extrem reaktion är nog inte särskilt vanligt. det skulle väl till viss del kunna förklaras med någon placebo-biverkning, det känns inte helt orimligt.

men ja, jag är inte farmakolog rent yrkesmässigt, så ja.

Nintendo:

Fick bara testa en sort, fast de höjde doserna med jämna mellanrum.

märkligt. oftast brukar man byta sort efter några månader om den första sorten inte hjälper.

Nintendo:

Fast ja, felet där var ju att BUP hade problem med sina läkare/att hitta en läkare, så jag fick träffa en ny varje gång och det blev aldrig några riktiga uppföljningar.

ja, bup är såvitt jag vet (inte haft någon personlig kontakt med) inte fantastiska på den punkten, i regel.

Leijonsparf:

men, en del personer kan reagera väldigt märkligt på vissa mediciner, det kan vara ett fall av det.

Jag tror jag är ganska känsliga mot dem mesta, jag i princip däckar av två atarax, trots att "alla" klagar på att de är helt värdelösa (inte för att de är kopplade till ssri på något sätt).

Leijonsparf:

märkligt. oftast brukar man byta sort efter några månader om den första sorten inte hjälper.

De tyckte att det var bättre att höja och höja, hm. Fast jag träffade ju olika/nya läkare hela tiden, de hade kanske inte full koll heller.

Leijonsparf:

ja, bup är såvitt jag vet (inte haft någon personlig kontakt med) inte fantastiska på den punkten, i regel.

Utifrån min erfarenhet så är bup inte alltid så... bra. Jag slutade inte med medicinen på rätt sätt heller. Jag sa till min psykolog att jag inte tyckte att de fungerade, han sa "okej" och sen slutade jag ta dem, ingen läkarkontakt eller så. Minns inte ens om jag trappade ned först.

Leijonsparf:

placebo-biverkning

Ja, kan mycket möjligt ha varit det och det finns säkert en risk att jag minns det som hemskare än vad det var, eftersom det är 4-5 år sedan. Men det jag känner inför SSRI är; aldrig aldrig aldrig igen. Det måste ju komma från något.

rädsla

Åtta:

Jag har alltid trott att du var av manligt kön. Blir förbryllad nu.

this