Jag har sedan flera år tillbaka upplevt detta tillstånd upprepade gånger men har inte fören på senare tid brytt mig om att kolla upp det. Har mest trott att jag hade konstiga drömmar eller något, la ingen vidare vikt i det även om jag tyckte det var väldigt obehagligt. Men jag blev faktiskt väldigt upprymd och glad på något sätt att läsa att detta är ett tillstånd som har en benämning och som fler upplever.
Har med tiden kunnat börja känna av när jag kommer att få det. Känner av det när jag lägger mig, på vilket sätt jag är trött, ungefär. Men det händer BARA om jag är helt ensam i hemma och/eller om jag lägger mig mycket senare eller mycket tidigare än vad jag brukat den senaste tiden!
Det är otroligt obehagligt när det sker men när man "vaknar" släpper hela den känslan och man är tillbaka i verkligheten. Det är alltid samma visa, kan inte röra mig eller prata/skrika ett knyst. Upplever också alltid en stark panikkänsla även fasst jag är vid medvetande och vet att jag upplever "en till sån här grej". Det känns som om någon är i samma rum eller utanför fönstret och iaktar mig bland annat. Några exempel som har skett:
Någon springer upp och ner för trappan i huset omänskligt snabbt, hör bara ljudet. Ett skitsnabbt tip-tap ljud, upp och ner.
Ligger på mage och någon drar sin nagel nerför min ryggrad.
Att någon ligger i samma säng orörlig och lealös.
Att någon kittlar mig på fötterna men det sticks som bara den. Som när en kroppsdel somnar!
Att någon ropar på mig jättehögt, verkligen jättehögt.
Det är som någon slags halvdröm om man kan säga så.
Samma nätter som det händer brukar jag också ha en rad drömmar där jag fortfarande ligger i sängen men kan röra mig (Även fasst det känns som det går i slow-motion eller som att man går egenom lera!). Panikkänslan är kvar men jag är vid medvetande att jag drömmer och brukar oftast försöka vakna genom att blunda jättehårt eller gå runt och öppna dörrar och försöka gå så långt ifrån mitt rum som möjligt (Har kommit så långt ut som på min gata utanför huset en gång), då brukar jag vakna.
Drömmarna upprepar ofta många gånger efter varandrao och det är en väldigt frustrerande känsla att "vara tillbaka i drömmen" igen. Ibland vet jag inte om jag är vaken eller inte, efter jag har vaknat upp efter en dröm eller när jag drömmer.
Som sagt sker det bara när jag är helt ensam och går och lägger mig tidigare/senare än vad jag brukar göra.
Tänkte att folk kan skriva vad dom brukar uppleva under sina sömnparalyser eller liknande "konstiga drömmar" i denna tråd, eller bara prata fritt om sömnparalyser.
Hjärnan kan fyra av rätt frenetiskt när man ska sova. När du drömmer beter sig din hjärna som om den vore vaken, förutom att signalerna går kors och tvärs, men dina muskler är helt döda. De enda musklerna som är igång är ögonmusklerna, men i övrigt kan du inte röra dig. Har varit med om såna där grejer med, men inte riktigt så... tja, inget som låter riktigt så läskigt. Händer att jag vaknar till av ett högt ljud som inte finns, eller att jag hör melodier som blir högre och högre.
Jag "vaknade" till medvetande en gång när jag hade råkat lägga mig så att min kudde kvävde mig. Det var lite läskigt att inte kunna rulla åt sidan, men jag lyckades till slut tvinga mig själv att vakna. Det läskiga var att jag inte kunde röra mig ett dugg, och sen helt plötsligt var all rörelseförmåga tillbaka. Lite som när man släpper ett gummiband. Allt kom på en gång.
Ja det känns jätteunderligt när rörligheten kommer tillbaka, jag får som en varm rysning genom hela kroppen. Fasst längre!
Det verkar ändå rätt logiskt att ögonmusklerna är dom enda som fungerar i detta tillstånd. Har sett flera av mina kompisar som ligger och sover medans deras ögon flyger hit och dit under ögonlocken. Drömmer väll antagligen.
Läskigt det vekar ![[sad]](/img/smilies/sad.gif)
Det verkar väldigt läskigt. När jag tänker på att ha vaknat och inte kunna röra på mig eller skrika får jag någon deja vu känsla. Jag vet inte om det har hänt, men det är kanske möjligt men jag har somnat om och glömt det.
Det sägs att sömnparalys är anledningen till människor som säger sig ha blivit bortförda av utomjordingar, besatta av demoner eller har sett spöken.
Då man i ett sömnparalys tillstånd kan ha hallucinationer och drömmar kan "blandas ihop" med det man ser med ögonen.
Jag har en vän som lider av detta, han har berättat att liemannen har ställt sig på honom och slitit ut hans hjärta. Usch.
Jag tycker inte att jag har någon kontroll över kroppen när man väl fått "landa" i sigsjälv igen heller. Det är mer som om man ligger ovan, och bara snuddar vid en. Rörelserna tar inte riktigt. Obehagligt.
Vad ropas? Ditt namn? För mig skriks det bara, oftast så högt att det gör ont i öronen när man väl vaknat. Lurigt...
Tråden låst på grund av inaktivitet
