ti-92:
Jag trivs inte i min klass och det här är mitt andra år, jag kan inte byta gymnasium pga av att jag slutade grundskolan 2008 och jag orkar inte börja om igen.
det är sjukt jobbigt!
kan du inte börja i tvåan direkt på en annan skola? känner flera personer som har gjort det
sunshine3:
två dagar
Men åh nej har det gått två dagar i gymnasiet och du har inte lärt känna någon ännu?!?!?!
Chill thi fak out. Jag sade knappt något de första dagarna, men jag är även rätt reserverad som person. Men så småningom började man prata lite. Sedan lite mer, och sedan ännu mer. Jag hade även den oturen att vara den enda i klassen som inte kände någon sen innan. Alla andra kände åtminstone en eller fyra personer sen innan. Hela första veckan tänkte jag "Faan, orka" men det var bara att kämpa på och sedan blev det bättre. De personer jag umgås mest med i klassen är genom tillfälligheter som kom i början av ettan.
Ta det lugnt ett tag. Blir det inte bättre, byt linje alt. skola.
Jag lovar dig lilla du att det blir bättre. Du har mitt ord. Det krävs bara att isen mellan dem olika grupperna bryts för att alla skall ha tillfälle att lära känna varandra under lite lättare förhållanden.
Sedan när lägret kommer gå i verk så kan jag garantera att du kommer få flera vänner! Inget snack om saken.
Det gäller bara att ge det tid helt enkelt.
Lycka till nu och sköt om dig!
Köffein:
kan du inte börja i tvåan direkt på en annan skola? känner flera personer som har gjort det
kommer säkert bli värre där, så jag avstår. efter två misslyckande försök att byta skola så har jag gett upp.
jesus, orkar inte läsa en sådan wall of text, dela gärna upp det.
men som sagt, du har gått två dagar, ge det tid, dessutom får man inte kompisar på silverfat, de får man skaffa själv.
Grief:
dela gärna upp det.
Haha tack ska tänka på de till nästa gång 😛
Men tack för alla svar, ja hoppas verkligen det blir bättre!!! =)
sunshine3:
Men tack för alla svar, ja hoppas verkligen det blir bättre!!! =)
Hoppas det, själv börjar jag på en ny skola imorgon.
Jag började på en annan förra veckan men bytte efter en dag
sunshine3:
SKa ja dissa hon som följer efter mig?
Ja, om hon inte är din typ och du inte vill vara med henne ändå så visst. Man skall inte låtsas vara kompis med folk för att vara snäll.
sunshine3:
Men asså ja blev blivit kompis med en tjej första dagen..men asså ja kan inte va kompis me henne. De går inte. Hon typ gillar mig asmycket och vill va me mig. Men hon har i stort sett blivit mobbad större delen av sitt liv, ingen gillar henne i min klass och hon följer efter mig som en svans!
kasta sten i glashus.
Amboshed:
Hoppas det, själv börjar jag på en ny skola imorgon.
Jaha trivdes du inte? =S Lycka till då! 🙂
sunshine3:
Jag kände liksom ingen där, men grejen är att dem flesta känner varann sen innan! Så dem har redan hittat varann och dem skiter såklart i mej när dem redan har kompisar. Grupperingen har liksom redan börjat..Är det normalt när det bara har gått två dagar?!
Ja, det är nog ganska normalt. Tycker också att det är sjukt. Sjukt jobbigt också när alla andra känner varandra sen innan. Man känner sig så jävla utanför. Fast det behöver inte vara så att man känner varandra sen innan, det bildas ofta grupperingar redan första dan :/
sunshine3:
Vi har inte haft några lära känna övningar, nej det ska vi ha om några veckor på ett läger! Jag orkar inte vänta.
Det kanske är värt att vänta ändå? Ganska ruttet tycker jag att det inte är förrän om ett par veckor, men men..
sunshine3:
Idag försökte ja prata med några, det gick bra i början men dem vill hellre prata me sina kompisar och vänder mig ryggen åt..
Vafan, varför kan man inte släppa in även andra? Man kan åtminstone ge dom en chans. Blir så sur.
sunshine3:
Jag är blyg och osäker när ja träffar nytt folk.
Det tror jag att många är, men i olika grad förstås. Sjukt jobbigt att vara det :/ Jag vet hur det är. Tyvärr har jag ingen mirakellösning, men försök att öva upp din självkänsla?
sunshine3:
Men hon har i stort sett blivit mobbad större delen av sitt liv, ingen gillar henne i min klass
Vad spelar det för roll? Ni kan bli vänner! Vet du ens VARFÖR hon har blivit mobbad? Det är säkert inget fel på henne. Att hon "hänger efter dig som en svans" beror säkert på att hon är osäker. Hon vill så gärna ha en vän, förstår du inte det? Jag är inte alls ute efter att ge dig dåligt samvete, men att sluta umgås med någon bara för att denne har varit mobbad är FEL. Isåfall ska det vara för att man inte känner att det klickar. Är du rädd för att bli mobbad du också om du är med henne? Det är skolans ansvar att se till så att mobbning (om den finns) upphör! Vad menar du med att hon inte är din typ, förresten?
sunshine3:
Jag kommer inte kunna klara plugget utan vänner.
Jag har gjort det, men det är ingen höjdare.
Den här texten hade kunnat vara jag som skrev. Första delen iallafall, känner precis likadant. Jag har gått fem dagar i gymnasiet och hade precis som du väldigt höga förväntningar på det. Men mina nya klasskompisar var inte alls så öppna eller intreserade av att lära känna nya kompisar, utan är mest med "sin grupp". Jag har också försökt prata med de flesta och alla är ju tevliga men efter en stund försvinner de tillbaka till de dom redan känner.
Jag gråter också på kvällarna och hitills även varje morgon, får en klump i magen när jag tänker på skolan och känner inte igen mig själv.
Flera av mina kompisar har hamnat i kanon bra klasser och trivs verkligen, jag är såklart glad för deras skull men blir också ledsen eftersom det var så jag hade förväntat mig att det skulle bli.
Men jag tror precis som många andra här att vi måste ge det en ärlig chans. Alltså inte bara några dagar. Förhoppningsvis blir det bättre med tiden när inte allt känns så nytt och ovant, det gör det ju för alla. Och skulle det endå kännas lika jobbigt går det att byta både klass och skola, även om det är något jag inte vill göra i första taget. Linjen jag går finns det tyvärr nämligen bara en av i hela stan och den känns helt rätt.
Massa lycka till
ti-92:
Jag trivs inte i min klass och det här är mitt andra år, jag kan inte byta gymnasium pga av att jag slutade grundskolan 2008 och jag orkar inte börja om igen.
det är sjukt jobbigt!
Jag vet vad du menar... Alla var emot mig i mitt förra gymnasium och mina nya "vänner" visade sig vara falska -.- Men jag har bytt nu och började 2an direkt, kunde inte du byta till 2an? :O
sunshine3:
Ja tycker så synd om henne, men samtidigt vill ja tänka på mitt eget bästa. Ja mår verkligen INTE bra! Jag blir så ledsen när ja ser att mina andra kompisar redan har skaffat massa nya vänner. Jag orkar inte gråta längre..
Herreguuud!!! Hur tror du att dendär tjejen känner dig? Du säger att du mår dåligt och blablablaa... Och tänker inte alls på hur hon mår och har mått under större delen av sitt liv... Empati till henne tack!
Menförihelvete varu tvungen å påminna mig hur jag själv känner det!!!!
Problemet för mig är snarare att jag tror att jag har råkat skapa en bild av "den coola ensamvargen" eller nåt liknande skit (ville för fan bli av med det från högstadiet) av mig själv.
Där jag bodde i högstadiet var samhällsmentaliteten precis som i "Jägarna" (utom pensionärerna som polisanmälde för minsta småsak) förutom att man inte sköt på saker relativt oprovocerat (man spöade dom). Dessutom snusade ALLA och "coolhet" där var att vara en bra arbetare, kunna svära och snusa löst.
Nu var inte jag kanske den som "passade in" där heller eftersom jag sträcker på mig, har munktröja och jeans, och snusar portion några enstaka gånger när jag har tillgång till det.
I klassen här så är det ungefär grupperingar i två och två vilka som känner varandra eftersom dom delar lägenhet inne i grannstan. Dom som inte hör till dom grupperingarna verkar hänga med ändå på något sätt och av någon anledning så har nästan alla i klassen frågat mig "snusar du?" med beundran i rösten.
Gråta brukar jag nuförtiden bara göra när jag är riktigt övertrött och sitter ensam någonstans (vid datorn, i sängen, i en soffa på en fest) för att jag var dag lyckas intala mig själv att det blir bättre senare.
Varje dag,
varje vecka,
gång på gång......