jag hade en pojkvän för något år sedan som jag var helt oroligt kär i. När man tänker tillbaka på hur man tänkte och resonerade i det förhållandet så kan jag verkligen förstå hur stark min kärlek var till honom. Idag vill jag inte ha tillbaka honom, men jag har inte alls kyckats hitta någon som jag kan känna likadant för eller mer. Jag har träffat killar, men får inte samma känslor.

För ett tag sen så träffade jag en kille som gav mig en aning om att det kunde bli en riktigt stark kärlek, men som alltid så ville han inte ha mig. Man vill väll alltid ha det man inte kan få också..

Nej men, jag undrar om det är fler som oroar sig för att aldrig hitta den stora kärleken? Att hitta en kille, det klarar jag nog. Men jag vill hitta den där kärleken som jag faktist vet hur den känns. Eller ska man nöja sig med en kille man tycker om väldigt mycket?