Ruttenfisk:
Om man blir deprimerad av att bli tilltalad med "han" eller "hon" när den som tilltalar inte ens gör det i syfte att provocera, skulle jag vilja påstå att den individens mentala instabilitet är ett större problem än vilket pronomen som används.Att ta hänsyn till andra och se upp så man inte sårar dem är visserligen bra, men bara till en viss gräns. Om ett enda icket ont menat ord är tillräckligt för att kränka, så har man enligt mig passerat den gränsen.
Menade inte att en felköning skulle få en människa bryta ihop, utan mer om själva konceptet ej accepteras av majoritetns av hens omgivning pga transfobiska. T.ex är det vanligt att Transbarn har transfobiska föräldrar förminskar och nekar barnen rätten att vara annat än vad vår sociala konstruktion säger om kön, att fitta är lika med kvinna och kuk lika med man. Det är få som skulle klara att inte bli accepterad för den man är, vilket det här handlar om.
Läste för ett tag sen om en transtjej som hade kristna föräldrar som skickade henne till massa kristna psykologer och sa till henne att det bara var en fas som hon måste ur efter att ha kommit ut inför föräldrarna. (På tal om att kristna är så snälla och rara... Det finns definitivt en släng av rasism i den där religionsdebatten, då man tydligt kan se att som muslim måste man stå för och förknippas med allt som någon annan med samma religion gör, medan kristna som gör hemska saker bara är "sjuka individer".) Och i alla fall, det ledde till att hon tillslut tog sitt liv. Gissa om hon blev felkönad även efter sin död? Jodå, och detta för att föräldrarna tror så starkt på allt som står i en väldigt gammal bok med väldigt gamla värderingar.
Bitterfnitter:
Menade inte att en felköning skulle få en människa bryta ihop, utan mer om själva konceptet ej accepteras av majoritetns av hens omgivning pga transfobiska. T.ex är det vanligt att Transbarn har transfobiska föräldrar förminskar och nekar barnen rätten att vara annat än vad vår sociala konstruktion säger om kön, att fitta är lika med kvinna och kuk lika med man. Det är få som skulle klara att inte bli accepterad för den man är, vilket det här handlar om.Läste för ett tag sen om en transtjej som hade kristna föräldrar som skickade henne till massa kristna psykologer och sa till henne att det bara var en fas som hon måste ur efter att ha kommit ut inför föräldrarna. (På tal om att kristna är så snälla och rara... Det finns definitivt en släng av rasism i den där religionsdebatten, då man tydligt kan se att som muslim måste man stå för och förknippas med allt som någon annan med samma religion gör, medan kristna som gör hemska saker bara är "sjuka individer".) Och i alla fall, det ledde till att hon tillslut tog sitt liv. Gissa om hon blev felkönad även efter sin död? Jodå, och detta för att föräldrarna tror så starkt på allt som står i en väldigt gammal bok med väldigt gamla värderingar.
Först och främst, jag säger inte att bokstavstrogna kristna är bättre än fundamentaliska muslimer, enbart att kristendomen idag är på klart rätt riktning i Sverige och blir mer och mer liberal.
Dessutom så tycker jag inte att det egentligen har särskilt mycket att göra med ordet hen. Det är snarare ett exempel på föräldrar som hanterar sina egna barn som skit på grund av religiösa värderigar.
Sen har "hen" också sina anvädningsområden, det relevanta är väl mer i vilka sammanhang man använder det.
Hen är ett pronomen som vilket pronomen som helst,