Hej.
Jag är en tjej som är 15 år gammal. Har alltid haft det lätt i skolan och så, men på senaste tiden har jag bara slutat bry mig. Jag skolkar jävligt mycket, gör mina läxor och inlämningar i sista sekunden. Jag har även börjat hänga med folk som gör fucked up saker, vilket har fått mig till att börja röka. Missförstå mig inte jag började röka för att det får mig att må bättre, inte pga grupptryck. Är alltid hemma, träffar knappt mina vänner längre. Man kan också säga att jag har det ganska knasigt hemma, litar inte på min familj och vi är inte så nära, har även haft en tuff barndom. Jag börjar seriöst oroa mig över hur min framtid kommer att se ut ifall jag inte ändrar på mig. Jag har hyfsat bra betyg och så, men tanken på att jag inte längre bryr mig ifall mitt liv rasar sönder skrämmer skiten ur mig. Jag tror också att jag har Adhd eftersom att jag har väldigt svårt att konsentrera mig och sitta stilla. Det är ganska svårt att förklara eftersom att jag själv inte ens vet vad det är som händer. Tips på vad jag kan göra?
Hur vill du att ditt liv ska bli?
slempppropp:
Hur vill du att ditt liv ska bli?
Jag vill vara framgångsrik. Jag vill vara lycklig och göra det jag älskar. Men problemet är att jag inte orkar kämpa för det.
Anonym5545:
Jag vill vara framgångsrik. Jag vill vara lycklig och göra det jag älskar. Men problemet är att jag inte orkar kämpa för det.
Lite tråkig skit måste vi göra
Vad älskar du?
Du kanske behöver hitta en sidosyssla så du får ork att fortsätta kämpa i skolan, det är inte alltid lätt men man måste fortsätta kämpa även i sina dalar.
Vore tråkigt om du inte klara skolgången pga en tuff tid.
Samt fråga dig själv inombords om du tycker du borde hänga med dem du gör, kanske gör dem att du fortsätter att må dåligt istället för att hitta tillbaka.
Det är vanligt att hamna så i tonåren
Anonym5545:
Jag vill vara framgångsrik. Jag vill vara lycklig och göra det jag älskar. Men problemet är att jag inte orkar kämpa för det.
Då måste kämpa, skaffa fullstndiga betyg för grundskolan, annars ses man som en riktig looser och börja gymnasiet. Du kanske vill ta en paus från gymnasiet, ta det då men när du väl börjar gymnasiet får du inte backa. Mitt liv har också varit tufft, min familj är inte helt enkel heller men det är bara att kämpa! Umgås med bra folk och det kommer gå bra i ditt liv.
Trevlig-Snubbe:
Då måste kämpa, skaffa fullstndiga betyg för grundskolan, annars ses man som en riktig looser och börja gymnasiet. Du kanske vill ta en paus från gymnasiet, ta det då men när du väl börjar gymnasiet får du inte backa. Mitt liv har också varit tufft, min familj är inte helt enkel heller men det är bara att kämpa! Umgås med bra folk och det kommer gå bra i ditt liv.
Mina meritpoäng är 260, runt medel typ så jag borde kunna komma in i ett ok gymnasie. Jag ska inte ta en paus, vill bara bli klar med skiten. Kämpa är det jag har svårt att göra. Mina vänner är bra personer, det går bra för de i skolan men de håller på med ganska skeva saker på sin fritid bara.
slempppropp:
Lite tråkig skit måste vi göraVad älskar du?
Har gjort tråkigt skit hela livet. Förstår inte riktigt vad du menar med din fråga men något jag älskar att göra på fritiden är typ att hålla på med boxning. Jag började för att kunna få ut min ilska på något sätt. Ifall du menar vad jag skulle kunna tänka mig att jobba som hade jag tänkt välja samhälle beteende. Vet dock inte mer än så
Inte Jung:
som vad?
röker, röker weed, skolkar, dricker ja du fattar saker 15 åringar inte borde hålla på med
Varför har du slutat bry dig om skolan? Är det pga saker hemma som ditt mående påverkas negativt som i sin tur leder att du inte orkar gå till skolan?
Ajs :
Varför har du slutat bry dig om skolan? Är det pga saker hemma som ditt mående påverkas negativt som i sin tur leder att du inte orkar gå till skolan?
Hur jag har det hemma är definitivt ett skäl till varför jag mår som jag gör. Jag mår även ganska dåligt pga olika händelser som skett under min barndom. Har till och med snackat med en kurator men det hjälpte inte ett skit.
Anonym5545:
Hur jag har det hemma är definitivt ett skäl till varför jag mår som jag gör. Jag mår även ganska dåligt pga olika händelser som skett under min barndom. Har till och med snackat med en kurator men det hjälpte inte ett skit.
En kurator kan inte ta tag i ditt liv men det kan du. En kurator kan bara försöka visa dig den rätta vägen. Möten med kuratorn hjälpte mig inte heller ett piss. Det som gjorde susen var att jag i princip aldrig var hemma.
Jag sov ofta hos kompisar, pluggade på bibliotek och rent allmänt försökte hålla mig borta från huset. Annars kom jag hem så pass sent att mina föräldrar sov och tog tidigare buss till skolan på morgonen för att kunna plugga på morgonen där på plats och för att slippa bråka med de.
Mitt tips till dig är alltså att du ska försöka hitta en sorts flykt från det dåliga förutom rökning då det leder absolut ingenstans. För mig blev det moppe o mc, att mecka, åka på moppeträffar och trimma såklart. Säger inte att din räddning är moppar men tycker verkligen du borde hitta något du älskar att göra som får dig att glömma bort alla problem i stunden. Dessutom tycker jag att du ska göra som jag och gå till din närmaste UMO för att träffa en psykolog bara för att lätta på sakerna du bär på. Tro mig, det är extremt skönt när det väl är gjort o jag fattar att det känns omöjligt i princip att ringa dit men gör det ändå.
Livet handlar just om att övervinna sina rädslor och hitta något positivt i dåliga händelser.
Ajs :
En kurator kan inte ta tag i ditt liv men det kan du. En kurator kan bara försöka visa dig den rätta vägen. Möten med kuratorn hjälpte mig inte heller ett piss. Det som gjorde susen var att jag i princip aldrig var hemma.Jag sov ofta hos kompisar, pluggade på bibliotek och rent allmänt försökte hålla mig borta från huset. Annars kom jag hem så pass sent att mina föräldrar sov och tog tidigare buss till skolan på morgonen för att kunna plugga på morgonen där på plats och för att slippa bråka med de.
Mitt tips till dig är alltså att du ska försöka hitta en sorts flykt från det dåliga förutom rökning då det leder absolut ingenstans. För mig blev det moppe o mc, att mecka, åka på moppeträffar och trimma såklart. Säger inte att din räddning är moppar men tycker verkligen du borde hitta något du älskar att göra som får dig att glömma bort alla problem i stunden. Dessutom tycker jag att du ska göra som jag och gå till din närmaste UMO för att träffa en psykolog bara för att lätta på sakerna du bär på. Tro mig, det är extremt skönt när det väl är gjort o jag fattar att det känns omöjligt i princip att ringa dit men gör det ändå.
Livet handlar just om att övervinna sina rädslor och hitta något positivt i dåliga händelser.
Tack. Men problemet är att min mamma är väldigt kontrollerande och måste veta varje steg jag tar. Jag har inget privatliv och får knappt sova hos mina närmsta vänner. Det är jävligt svårt för mig att vakna på morgonen speciellt när jag måste plugga. Jag älskar väll boxning och att läsa men det får mig inte direkt att ta tag i livet. Som sagt jag kan knappt göra något utan att min mamma ska lägga sig i och ljuger oftast ifall jag är någon annanstans än i skolan.