Nu är jag less. Så himla less. Jag känner mig kvävd av skolan och den tar all min energi. När jag kom hem från skolan idag brast allt. All ångest, press och att aldrig känna att man gjort tillräckligt. Jag orkar inte känna så länge. Jag hatar skolan så mycket. Jag hatar att kraven bara ökar. Jag hatar att ingen gör något åt det. Jag hatar att det får mig att känna mig så himla värdelös.Att varje dag komma till skolan, till en plats där man aldrig helt kan slappna av är så otroligt krävande. Och efter skolan, när man borde få ha sin fritid, kommer bara ännu mer. Prov, läxor och inlämningar man måste plugga till och göra. Man är aldrig helt fri. Jag fattar inte hur ingen kan se hur dåligt så många ungdomar mår idag på grund av skolan. Varför blundar alla vuxna för det? Ser dom inte hur jobbigt vi har det? I framtiden då jag får mina egna barn vill jag aldrig någonsin att de ska få känna likadant som jag känner nu. För jag orkar snart inte bry mig längre, jag vill bara få allt med skolan överstökat och göra det jag själv vill göra. Jag vill inte ha denna press jagandes bakom mig längre. Jag står inte ut med det.
Nu när jag går i nian kommer även alla dessa nationella prov. Kraven är alldeles för höga. Hur kan någon tro att vi ska orka med allt utan att bryta ihop? För mig går det inte. För jag vill komma in på den linjen och skolan jag vill. Och för det måste jag ha höga betyg. Men jag orkar inte hålla uppe den standarden längre. Så antingen får jag gå med en klump i magen varje dag och ta mig in på det jag vill, eller så får jag ge upp och misslyckas. Inget av de alternativen känns speciellt lockande.
Jag vet inte vart jag vill komma med det här. Ville bara få skriva av mig och lätta på hjärtat. Så tack för mig.
Jag är iallafall av åsikten att vill man åstadkomma nåt är det värt att gå igenom blod svett och tårar
Det går över. Det är som mörkast innan skymningen kommer. Allt verkar svårt tills det är över. etc etc
Du kommer uppskatta det sen jag lovar. Hatade att nian ställde så låga krav för mig när jag gick där. Behövde jobba en del för att komma i kapp första året på gymnasiet. Jag gillade att få MVG utan ansträngning då, men är inte värt det, lovar.
skriveravmig: Så antingen får jag gå med en klump i magen varje dag och ta mig in på det jag vill
Detta är bäst. No pain - no gain.
skriveravmig:
Nu är jag less. Så himla less. Jag känner mig kvävd av skolan och den tar all min energi. När jag kom hem från skolan idag brast allt. All ångest, press och att aldrig känna att man gjort tillräckligt. Jag orkar inte känna så länge. Jag hatar skolan så mycket. Jag hatar att kraven bara ökar. Jag hatar att ingen gör något åt det. Jag hatar att det får mig att känna mig så himla värdelös.Att varje dag komma till skolan, till en plats där man aldrig helt kan slappna av är så otroligt krävande. Och efter skolan, när man borde få ha sin fritid, kommer bara ännu mer. Prov, läxor och inlämningar man måste plugga till och göra. Man är aldrig helt fri. Jag fattar inte hur ingen kan se hur dåligt så många ungdomar mår idag på grund av skolan. Varför blundar alla vuxna för det? Ser dom inte hur jobbigt vi har det? I framtiden då jag får mina egna barn vill jag aldrig någonsin att de ska få känna likadant som jag känner nu. För jag orkar snart inte bry mig längre, jag vill bara få allt med skolan överstökat och göra det jag själv vill göra. Jag vill inte ha denna press jagandes bakom mig längre. Jag står inte ut med det.
Nu när jag går i nian kommer även alla dessa nationella prov. Kraven är alldeles för höga. Hur kan någon tro att vi ska orka med allt utan att bryta ihop? För mig går det inte. För jag vill komma in på den linjen och skolan jag vill. Och för det måste jag ha höga betyg. Men jag orkar inte hålla uppe den standarden längre. Så antingen får jag gå med en klump i magen varje dag och ta mig in på det jag vill, eller så får jag ge upp och misslyckas. Inget av de alternativen känns speciellt lockande.
Jag vet inte vart jag vill komma med det här. Ville bara få skriva av mig och lätta på hjärtat. Så tack för mig.
=( känner igen mig så himla mkt!! hoppas allt löser sig vännen osv ta pauser o sånt när du behöver det, prestera utöver din egen förmåga och om du har grupparbeten så gör inte deras uppgifter fattar du? alltid när vi har grupparbeten och jag kanske får in en dålig text (e alltid projektledare :-P) så började jag med att rätta hela texten, utveckla osv (lol HAHA) så dom fick A för jobbet JAG gjorde osv, så om du gör det så fuck det. kram o ta hand om dig
Vet du vad du själv vill göra? det är lätt att kännas kvävd av skolan när det är det enda av allt man gör som man känner ger något. använd istället skolan för att hitta vad du är intresserad av. vilka ämnen hatar du? vilka är tråkiga? vilka är absolut, och fullkomligt, irrelevanta i ditt liv?
Vilket ämne fick minst hat-poäng? Det kanske bara jag som är simpel, men eftersom de enda ämnena som jag inte totalt hatade var engelska, biologi, (och träslöjd i 9:an), så började jag gilla de riktigt mycket. Ibland hatade jag de också, men då kröp faktiskt matte upp på topplistan i en månad och så var jag engagerad i det. Det var inte förrän gymnasiet som jag kunde någorlunda uppskatta samhälle däremot. Som tur var så var jag smart nog att välja natur-inriktning. Det enda intresset jag egentligen haft utanför skolan var tv-spel. tv-spel var min riktiga utbildning.
det är nog svårt för vuxna att tänka sig hur skollivet ser ut idag. Det var så annorlunda för de flesta äldre, när valen var färre och möjligheterna begränsade. det skulle vara som om jag frågade dig: "hur tror du dagisbarn har det på dagis idag?" Det enda du kan relatera till är din egen tid på dagis. dagis har försämrats... men dagisbarn ställer inga höga krav på sig själva, så de lever från timme till timme. men dagisbarn är ju inte så smarta, eller?
Fan vad jag ångrar att jag inte pluggade mer förrut 🙁
siceps : när vi har grupparbeten och jag kanske får in en dålig text (e alltid projektledare :-P) så började jag med
fel svenska hehe. jag menar dåtid, inte nu längre
fan vad jag önskar att jan björklund var umare så han kunde läsa detta.
siceps :
=( känner igen mig så himla mkt!! hoppas allt löser sig vännen osv ta pauser o sånt när du behöver det, prestera utöver din egen förmåga och om du har grupparbeten så gör inte deras uppgifter fattar du? alltid när vi har grupparbeten och jag kanske får in en dålig text (e alltid projektledare :-P) så började jag med att rätta hela texten, utveckla osv (lol HAHA) så dom fick A för jobbet JAG gjorde osv, så om du gör det så fuck det. kram o ta hand om dig
Åh, tack!!!
linta:
Vet du vad du själv vill göra? det är lätt att kännas kvävd av skolan när det är det enda av allt man gör som man känner ger något. använd istället skolan för att hitta vad du är intresserad av. vilka ämnen hatar du? vilka är tråkiga? vilka är absolut, och fullkomligt, irrelevanta i ditt liv?Vilket ämne fick minst hat-poäng? Det kanske bara jag som är simpel, men eftersom de enda ämnena som jag inte totalt hatade var engelska, biologi, (och träslöjd i 9:an), så började jag gilla de riktigt mycket. Ibland hatade jag de också, men då kröp faktiskt matte upp på topplistan i en månad och så var jag engagerad i det. Det var inte förrän gymnasiet som jag kunde någorlunda uppskatta samhälle däremot. Som tur var så var jag smart nog att välja natur-inriktning. Det enda intresset jag egentligen haft utanför skolan var tv-spel. tv-spel var min riktiga utbildning.
det är nog svårt för vuxna att tänka sig hur skollivet ser ut idag. Det var så annorlunda för de flesta äldre, när valen var färre och möjligheterna begränsade. det skulle vara som om jag frågade dig: "hur tror du dagisbarn har det på dagis idag?" Det enda du kan relatera till är din egen tid på dagis. dagis har försämrats... men dagisbarn ställer inga höga krav på sig själva, så de lever från timme till timme. men dagisbarn är ju inte så smarta, eller?
Tack så jättemycket för tipsen! Ska fundera över dem. Och du har nog rätt i det sista, rätt trist att det är så..
