hejsan.
jo, det är så här att jag precis hade ett långt samtal med min långdistanspojkvän om framtiden.
vi älskar varandra supermycket och alltsåntdär, bla bla bla, men grejen är att jag är 20, och han precis fyllt 16.
han har ingen aning om vad han vill göra med sitt liv, och har inte gått ut skolan än. han bor i storbrittanien så han går ut vad som motsvarar gymnasiet (plus att han går med de som är ett år äldre). men iaf, så går han ut om ett år då, samtidigt som jag håller på att söka till svåra utbildningar som kanske kommer ta ett tag att komma in på osv.
han är dock orolig över att vi inte kommer kunna vara tillsammans om jag kommer in på något universitet här i sverige, om han lyckas fundera ut vad han vill göra.
jag försöker dock förklara för honom att det inte spelar någon roll VAR jag pluggar i världen, så länge jag tycker om det jag pluggar och har råd, ungefär.
men nyss så hade han en panikattack över detta och kände att hela livet är skitkasst.
så åter igen försökte jag förklara att det är så det är när man är 16, hela livet suger. jag har ju kommit över allt det där och försöker bara njuta av det jag har.
men iaf, för de som orkar läsa detta, hur fan ska man kunna lugna ner en hormonstinn 16-åring som bara tror att framtiden är mörk? ska jag bara fortsätta försöka förklara att det faktiskt blir bättre?
aja. är trött i huvet nu, så jag hoppas det är någorlunda läsbart....
Det är svårt, han måste bara inse och det tar ju tid. Sedan så tycker jag inte att du ska vara helt inställd på att det kommer vara ni två forever då han kanske förändras när han blir äldre. Man förändras extremt mellan 16 och 18. MVH En som vet
garagekäften:
jo, det är så här att jag precis hade ett långt samtal med min långdistanspojkvän om framtiden.
Det är ju en ganska svår sits som ni är i. Långdistansförhållande överhuvudtaget kan vara jobbigt ibland, speciellt då ni verkar bo i olika länder. Det kanske är det som gör honom orolig? Han kanske är osäker på om ert förhållande kommer hålla? Det är bra att ni har pratat om det, men ni kanske skulle behöva prata om det mer tror jag. Be honom att i alla fall försöka tänka igenom vad han skulle vilja göra efter skolan. Om han vill söka jobb direkt eller om han skulle vilja plugga något speciellt. Han behöver ju inte bestämma sig direkt. Lycka till!
Han har precis fyllt 16 och behöver således inte alls veta vad han ska göra med resten av sitt liv lol
finns inget annat att säga än att det kommer bli bra och kännas bättre
man kan inte göra något annat än vara ett stöd
isola:
Han har precis fyllt 16 och behöver således inte alls veta vad han ska göra med resten av sitt liv lol
hjälper väl inte honom![[crazy]](/img/smilies/crazy.gif)
finns ju typ 100 saker man oroar sig för fastän alla säger åt en att man inte alls behöver det.
Blivande_japan:
hjälper väl inte honom
Jo, men när man är 16 så förväntas det ju inte av en att man ska veta vad man vill hålla på med i hela sitt liv heller.
Visst man ska välja utbildning, men man kan ju alltid omskola sig.
isola:
Jo, men när man är 16 så förväntas det ju inte av en att man ska veta vad man vill hålla på med i hela sitt liv heller. Visst man ska välja utbildning, men man kan ju alltid omskola sig.
jo jag vet, menar bara att det inte är så lätt bara för det
garagekäften:
ska jag bara fortsätta försöka förklara att det faktiskt blir bättre?
Om du tycker att han är värd tiden och energin du lägger ner.
Finns vilja och engagemang kan de flesta hinder övervinnas.
garagekäften:
men nyss så hade han en panikattack över detta och kände att hela livet är skitkasst.
trodde det bara var tjejer som var så![[shake]](/img/smilies/shake.gif)
han är väl inte bög?![[confused]](/img/smilies/confused.gif)
garagekäften:
hur fan ska man kunna lugna ner en hormonstinn 16-åring som bara tror att framtiden är mörk?
Är det verkligen så schysst att ha ett sånt förhållande med en 16åring? En åldersskillnad på 4år är ingenting, men just i denna ålder kommer ni ju ligga ur fas med varandra hela tiden i flera år och kommer få mycket svårt att träffas. Om ni dessutom bor i olika länder blir det ju ännu värre.
Distansförhållanden är jobbigt, och er sotuation är extra besvärlig, jag förstår att han är orolig och han har ju
garagekäften:
roll VAR jag pluggar i världen, så länge jag tycker om det jag pluggar och har råd, ungefär.
Är du svensk är det ju gratis för dig att plugga i sverige, men däremot asdyrt i england. Det omvända gäller för din kille om han är engelsk medborgare.
Älskar nu verkligen varandra kommer detta fungera ändå till slut, men det kommer inte vara kul på vägen.
garagekäften:
ska jag bara fortsätta försöka förklara att det faktiskt blir bättre?
Det är nog det enda du kan göra.. förhoppningsvis blir det bättre.
