Jag vet inte längre vem jag är. Jag känner att allt är jobbigt för tänk er att ni ständigt känner er missförstådda och att vad ni än säger eller gör så ska folk förstöra för dem har sån liten tillit till dig trots att du bevisar att du klarar av saker som de inte tror du klarar av. Öl.
Du har inget jobb och folk undrar ständigt varför du inte klarar av jobb praktiker och du berättar gång på gång likaså med andra saker och de går in i örat och ut igen. Du känner att du aldrig någonsin kommer att kunna flytta hemifrån, bli självständig och det är just för att du får inte någon hjälp varken från släkt familj utan ständigt ifrågasättande. Du är den som hela tiden gör fel fast du bara säger exakt hur du känner och tycker och vill ha stöd med vissa beslut och val. Du vill inte folk ska ständigt påpeka att jag inte klarar av olika saker eller att de säger ska du inte knäppa jackan när de är kallt ute. Klart som fan jag kan känna efter själv om det är kallt eller inte då jag är så pass gammal, jag är 23 år och behöver inte ha folk som säger eller påpekar självklara saker till mig. Detta är jäkligt jobbigt.
jag ska fan inte behöva säga att jag vet vad olika saker är för folk inte tror jag förstår, jag är 23 år och då bör man veta vad tex stan ligger eller hur man åker dit. Folk säger att de inte behandlar mig som 10 år utan som 23 men det är det de inte gör. De behandlar mig som 10 år som inte fattar någonting.
jag kan säga jag vill ha hjälp med detta och är väldigt tydlig och de kan ändå inte förstå vad jag menar. När man inte kan uttrycka sig till någon fast det är väldigt tydligt och självklart vad jag vill och menar hur gör man då?
folk som är utbildade kuratorer säger att de tycker jag är smart tydlig och vet vad jag vill, hur kan då inte de som känt mig i typ 23 års tid inte veta vad jag vill och menar? När jag ändå är jäkligt tydlig.
Brukar du vara impulsiv eller på något sätt "prata innan du tänker"? För jag har varit och är fortfarande lite grann sådan. Det blev mundiarré och mumlandet av mig, folk förstod knappt vad jag försökte säga. Nu försöker jag ta ett djupt andetag och tänker mig för samt pratar långsammare för att vara så tydlig som möjligt utan att det överdrivs.
Alla upplever identitetskris någon gång i livet, vid olika tillfällen. Om du inte pratar med kurator/psykolog så tycker jag att du ska göra det om du känner att det skulle kunna göra mycket för dig. Visa är bra, vissa är sämre. Om du får någon sämre person, be om en ny! Det är ganska vanligt att man gör det för att man ska kunna klicka bra personlighetsmässigt.
Marioswish:
Brukar du vara impulsiv eller på något sätt "prata innan du tänker"? För jag har varit och är fortfarande lite grann sådan. Det blev mundiarré och mumlandet av mig, folk förstod knappt vad jag försökte säga. Nu försöker jag ta ett djupt andetag och tänker mig för samt pratar långsammare för att vara så tydlig som möjligt utan att det överdrivs.Alla upplever identitetskris någon gång i livet, vid olika tillfällen. Om du inte pratar med kurator/psykolog så tycker jag att du ska göra det om du känner att det skulle kunna göra mycket för dig. Visa är bra, vissa är sämre. Om du får någon sämre person, be om en ny! Det är ganska vanligt att man gör det för att man ska kunna klicka bra personlighetsmässigt.
Jag går till en kurator och jag gick till en förut men blev hänvisas till en som kan just om diagnoser och även varit hos psykolog men redan första gången kände jag att det var fel hjälp. Nej jag brukar tänka efter innan eller jag tänker hela tiden även när jag pratar. Mitt huvud går typ i 180 hela tiden. Jag är väldigt stressad och har svårt med just tider.
men problemet är just kommunikationen, så fort jag säger en enkel sak till familj eller släkt mestadels familjen så blir det en brist i kommunikationen. Släkten träffar jag inte lika ofta så de är mindre jobbigt men ändå jobbigt med alla ifrågasättanden. Så de jag pratar om mest är ju om dessa problem vilket leder till att de blir tjafs och allt jag ville va kanske att berätta en händelse eller att jag säger jag ska till Göteborg tex men då ska ju alla ifrågasätta det och få det att låta som om att jag inte alls klarar av det. De kan säga väldigt kränkande saker om det medan jag bara ville ha mer deras stöd men hur gör man om man inte kan få det av någon? Jag kan inte prata med någon för dem förstår inte vad jag än säger.
