Tjena!
Jag har precis börjat på gymnasiet (natur) och tycker att det är rätt svårt att förstå hur man ska bete sig runt andra ungdomar (eller ja, folk överhuvudtaget egentligen). Jag har aspergers och har svårt för att förstå oskrivna sociala regler/kodex, typ vad man ska svara på vissa frågor etc. Jag vet att det här låter ganska abstrakt... men kan någon snälla förklara det viktigaste jag borde tänka på?
Jag förstår om du inte vill dra uppmärksamheten till din diagnos, men jag skulle ändå, verkligen, rekommendera att bara säga "bara så ni vet så har jag lite svårt att fatta sociala koder, så hojta till om jag säger något konstigt, det är inte meningen" och säga att alla är välkomna att ställa frågor till dig om de vill. Då har du redan coolt förklarat vad det är som gäller och kan vara dig själv, förhoppningsvis med hjälp från dina nya klasskompisar.
Jag har också Aspergers. Jag föreläser bland annat om det. Mitt tips är väl som Time säger, att du kan förklara lite om din situation. Själv har jag en väldigt bra lärare sedan jag började gymnasiet. Jag vänder mig till henne när jag finner det sociala lite jobbigt. Då kan jag bolla lite med henne och jag upplever att det hjälper. Om du inte har testat det så kan du ju testa att vända dig till lärare, skolsköterska, kuratorn eller någon och sen förklara just det som du förklarat nu. Alltså att det är svårt att förstå oskrivna regler/kodex osv. Jag har tänkt på en grej. Många med diagnoser (Inklusive jag själv) verkar tänka att vi måste göra allt vi kan för att anpassa oss efter andra, men så behöver det väl ändå inte vara? Vi är de vi är. Vi kan definitivt jobba med det vi finner svårt. Det kan alla människor göra, men det ska främst vara för vår egen skull, inte endast för att vi ska kunna anpassa oss efter andra!
Du ska strunta i vad andra tycker och köra ditt eget race. Det finns ingen du kan lita på. De föraktar avvikande människor. Du ska njuta av livet.
EmmaJo:
Tjena!
Jag har precis börjat på gymnasiet (natur) och tycker att det är rätt svårt att förstå hur man ska bete sig runt andra ungdomar (eller ja, folk överhuvudtaget egentligen). Jag har aspergers och har svårt för att förstå oskrivna sociala regler/kodex, typ vad man ska svara på vissa frågor etc. Jag vet att det här låter ganska abstrakt... men kan någon snälla förklara det viktigaste jag borde tänka på?
Du är verkligen inte ensam om att ha Aspergers. Det har jag med och ja, det är svårt med det sociala. Jag personligen sticker ut numera. Mest för att jag vågar och har så pass bra självkänsla att jag inte bryr mig så mycket om vad andra tänker. Sådant har sina för och nackdelar.
Hur man svarar på vissa frågor; Beror på hur man tänker sig att man ska svara. Låt säga att någon frågar dig ''vad gjorde du igår?'' Då ska man kanske inte säga precis allt man har gjort, man väljer ut något som kan vara intressant typ ''jag spelade X igår'', eller ''jag läste J.R.R Tolkien Samarillen (finns en ganska stor risk att namnet och boktiteln är fel). Då kan man passa på att säga att, om man tyckte att boken var bra att man rekommenderar den. Det finns en bok av J.R.R. Tolkien som är bottennapp, om den heter Samarillien eller nått kommer jag inte ihåg men jag kommer ihåg att det är J.R.R. Tolkiens son Christian som skrev klart boken grundat på en massa kladdpapper av fadern, ingen höjdare.
Ibland är det nog bra att inte bli för långradad av sig, jag var nog det precis nyss kanske. Det är viktigt att försöka att läsa in den andres signaler, tar personen upp telefonen eller börjar gäspa då har personen du pratar med tappat intresset. Då kan man säga förlåt, det var inte meningen att tråka ut dig men jag tycker att det är intressant men vi kan prata om något annat istället. Ofta är det då bra att fråga något som man själv tycker om, låt säga ''tycker du om South Park?'', säger personen ja så har ni något som ni kan prata om! 😀
Man får försöka hitta gemensamma saker att prata om och arbeta utifrån det. Killar gillar Dator- eller TVspel, tjejer gillar... andra saker (eller så tycker de också om dator- och TVspel, för det kan tjejer också tycka om!!!) 😀
Senast så röt jag till mot några som kastade ägg på Ropsten, det var minnsann ingen annan som tänkte säga till dem än jag. Men klaga det kan man göra.
EmmaJo: Tjena!
Jag har precis börjat på gymnasiet (natur) och tycker att det är rätt svårt att förstå hur man ska bete sig runt andra ungdomar (eller ja, folk överhuvudtaget egentligen). Jag har aspergers och har svårt för att förstå oskrivna sociala regler/kodex, typ vad man ska svara på vissa frågor etc. Jag vet att det här låter ganska abstrakt... men kan någon snälla förklara det viktigaste jag borde tänka på?
Hej, ett tips är att observera andra hur de pratar och beter sig i olika situationer. Du kan ta till dig några av dessa beteenden som du gillar. Det finns en hel del videoklipp och kanaler på Youtube om just det här så surfa runt, du hittar säkert något som kan hjälpa dig.
Dindoonuffin: Du ska strunta i vad andra tycker och köra ditt eget race. Det finns ingen du kan lita på. De föraktar avvikande människor. Du ska njuta av livet.
Att det inte finns någon alls att lita på är en överdrift, men i övrigt håller jag med dig helt!
L Y S:
Att det inte finns någon alls att lita på är en överdrift, men i övrigt håller jag med dig helt!
Du kan inte ens lita på dig själv och rå på din egen ondska så...
Dindoonuffin: Du kan inte ens lita på dig själv och rå på din egen ondska så...
Läs andra böcker än Bibeln...
L Y S:
Läs andra böcker än Bibeln...
Du är en stolle som tror på mänskligt "intellekt". Jesus sa när en blind leder en blind faller båda i samma grop.
Dindoonuffin: Du är en stolle som tror på mänskligt "intellekt". Jesus sa när en blind leder en blind faller båda i samma grop.
Nej, jag tror att universum är intellektet och att vi genom vetenskap kan approximera fakta om alltet. Det har visat sig fungera eftersom vi har all teknik, medicin etc idag som enbart hade kunnat uppfinnas genom upptäckter om hur alltet fungerar.
Vi är nu off-topic så bäst att ta det i en egen tråd.
Tror nästan att alla här på UM har aspergers eller liknande tillstånd, underskriven inkluderad (aspergers här med, yeye).
Jag tycker att du bör överväga att informera dina klasskamrater om din diagnos, då vetskapen om ditt autismspektrumtillstånd kan underlätta, och skapa mer framkomlighet i interaktionerna mellan dig och dem.
Folk tenderar ju att "snappa upp" att man är lite konstig hur som, och bättre då att de inte behöver sitta och spekulera kring orsaken till att man inte vill hålla käften om "Transvestitisk parafili" (eller vilket intresseområde man nu än föredrar att djupdyka i).