Hej! Jag har precis blivit medlem här på ungdomar, och jag
behövde verkligen få skriva ut allt inombords på en offentlig sida, för att jag
vill veta vad ni tycker..
Jag är en 20 åring tjej, som har hittat min tvillingsjäl
nämligen min bästa vän, ex bästavän. Jag
har alltid varit där för henne & stöttat henne, och hon har varit där för
mig likaså. Hon älskade att sova över hos mig, trots att det kunde ta en hel
timme från mig till hennes skola. Vi har rest tillsammans till olika länder.
Hennes föräldrar älskar henne för att ha funnit en vän som mig. Vi brukade ha
våra filmkvällar hemma hos mig, och proppa i oss en massa skit och snacka om
hur roligt det skulle vara om vi kunde se fram i framtiden när vi både var gamlingar.
Jag kunde aldrig någonsin kunna vara ledsen i hennes närhet, hon var min bästavän. Hon var min syster, min
tvillingsjäl, än hur mycket jag försöker förklara så går det inte att beskriva
hur nära vänner vi var. Hon var en vän till mig som jag var förbaskat säker
på att hon aldrig, aldrig någonsin hade kunnat svika mig, vi hade snart varit
vänner i 18 långa år.
Till mitt ex, jag har varit tillsammans med honom i ungefär 4 år & halvt, han har aldrig
någonsin gjort mig något ont. Han har träffat mina föräldrar och jag hans, han
har själv sagt till min syster att det är mig han vill gifta sig med. Han var
så säker när han sa det också. Jag kunde inte bli lyckligare, livet var så
underbart med honom. Han var min livskamrat, skyddade mig mot allt ont, offrade
allting för att kunna se mig att le.
Jag har ingenaning om vad jag ska göra mer, för ungefär 2
veckor sen fick jag reda på att min pojkvän har varit otrogen med min
bästavän. Mina två närmaste vänner, de
personerna jag hade kunnat offra precis vadsom för om de hade bara frågat om
det.
Jag kan inte förstå, att under en hel månad har jag träffat både två och
vi har skrattat tillsammans som ingenting, och han har berättat till mig hur
mycket han älskar mig, och hur mycket jag älskar honom tillbaka. Och likaså med
min bästavän.
Bästa delen är nog att ingen sa det till mig, jag fick reda på det själv när jag
skulle iväg till min pojkvän och överraska honom med laga hans favoritmat. Jag
plingar förstås och ingen svarar, sen drar jag i handtaget för att se om det
var öppet (något jag gör när jag känner mig hemma) och går upp i hans rum och
ser mina två.. de två personerna som betyder hela världen för mig sova brevid
varandra, halvnakna.. Det gör så ont,
jag vet inte hur jag ska klara mig genom detta, och de svider en massa att
man har fått offra så mycket och lagt ner både tid och energi på båda två, som både
kastar åt sidan som en gammal vante.
Jag hade kunnat förlåta de, men innerst inne hade det inte varit okej. Vems fel är det egentligen? Vad kan jag göra? Hur kan man fortsätta efter något sånthär som har krossat en i små små bitar, HUR kan jag någonsin kunna lita på någon igen?!
s-unshine: Vems fel är det egentligen? Vad kan jag göra?
Jag tycker väl att det är deras fel att de inte varit öppna mot dig om deras relation. De har ju svikit ditt förtroende. Vad du ska göra nu är ditt val, jag hade bett båda två att dra åt skogen men man kan förlåta också. Deras relation har kanske bara varit sexuell utan känslor. Gör vad som känns rätt för dig.
s-unshine: Hur kan man fortsätta efter något sånthär som har krossat en i små små bitar, HUR kan jag någonsin kunna lita på någon igen?!
Bara för att de sviker dig betyder inte att näste kommer att göra det.
Känslor med, glömde själv tillägga att min bästavän nämnde att hon älskade honom.
Mhm, men känns så svårt. Personerna du älskar mest i denna värld sviker dig, och du är säker på att de har det så mycket mer bättre, och är glada och nykära. Jag är väldigt stark person, och har svårt för att tycka synd om mig själv, men nu har de hela vänt..
Det går över med tiden. Två veckor är ingenting. Har du sagt till dem vad du tycker? Har du det, undvik dem en tid. Bara du kan avgöra sen om det är värt att förlåta och sen gå vidare, eller bara skita i dem (eller en av dem) och gå vidare. Bara du vet.
Jag personligen hatar otrohet rakt igenom. Jag hade kanske tids nog förlåtit men aldrig glömt. Det är en självisk handling, och just när det är två personer som varit så värdefulla för en. Uselt!
Men som sagt, bara du vet vad du ska göra. Men just nu, låt tiden gå, skit i dem. Det kommer en tid när du måste göra ditt val, men tills dess, skit i dem. Det är vad jag hade gjort, bara låta tiden gå.
Stekaren:
Det går över med tiden. Två veckor är ingenting. Har du sagt till dem vad du tycker? Har du det, undvik dem en tid. Bara du kan avgöra sen om det är värt att förlåta och sen gå vidare, eller bara skita i dem (eller en av dem) och gå vidare. Bara du vet.Jag personligen hatar otrohet rakt igenom. Jag hade kanske tids nog förlåtit men aldrig glömt. Det är en självisk handling, och just när det är två personer som varit så värdefulla för en. Uselt!
Men som sagt, bara du vet vad du ska göra. Men just nu, låt tiden gå, skit i dem. Det kommer en tid när du måste göra ditt val, men tills dess, skit i dem. Det är vad jag hade gjort, bara låta tiden gå.
Det känns så hopplöst.
Både morgonen och på kvällen är det svårast, men jag tänker alltid på att någon
annan har det sämre. Trots att de hade en stor del av mig som de har krossat.
Ja, de har försökt nå mig och jag har förlåtit båda två och jag bröt kontakten
efteråt helt. Trots att det är något som man inte kan förlåta. Men jag har
alltid varit snäll mot människorna omkring mig och jag vet att det är inget bra,
för de har väldigt lätt för att trycka ner en då. Trots att jag har varit med
om mycket, så kan jag fortfarande inte vara taskig mot någon. Jag är för naiv.
Men ändring på det..
Mhm, jag tackar för min familj & jag är väldigt tacksam över att detta
hände innan något seriöst hände med exet. Jag har iallafall förlåtit de..
enligt ord, men kommer nog ta en lång tid innan jag känner att jag har
verkligen förlåt de. Tack för att ni lyssnade, det betyder!
FruLiten:
Deras relation har kanske bara varit sexuell utan känslor.
Hade inte det varit ännu mer respektlöst? att de inte känt något för varandra, men ändå begått ett så stort svek?
Det känns så hopplöst.
Både morgonen och på kvällen är det svårast, men jag tänker alltid på att någon
annan har det sämre. Trots att de hade en stor del av mig som de har krossat.Ja, de har försökt nå mig och jag har förlåtit båda två och jag bröt kontakten
efteråt helt. Trots att det är något som man inte kan förlåta. Men jag har
alltid varit snäll mot människorna omkring mig och jag vet att det är inget bra,
för de har väldigt lätt för att trycka ner en då. Trots att jag har varit med
om mycket, så kan jag fortfarande inte vara taskig mot någon. Jag är för naiv.
Men ändring på det..Mhm, jag tackar för min familj & jag är väldigt tacksam över att detta
hände innan något seriöst hände med exet. Jag har iallafall förlåtit de..
enligt ord, men kommer nog ta en lång tid innan jag känner att jag har
verkligen förlåt de. Tack för att ni lyssnade, det betyder!
Bra att du gjorde det iallafall. Jag förstår att det är svårt det du går igenom men kom ihåg att du kan inte vara arg på dem för alltid. Men att du i nuläget brytit med dem istället för att bara köra på som inget hade hänt var helt klart rätt val. Låt det ta den tid det går. Det är som det är och det är bara leva på.
Hade inte det varit ännu mer respektlöst? att de inte känt något för varandra, men ändå begått ett så stort svek?
om man vill förlåta kanske det vore enklare om det bara funnits sexuell attraktion och inte kärlekskänslor mellan dom
FruLiten:
om man vill förlåta kanske det vore enklare om det bara funnits sexuell attraktion och inte kärlekskänslor mellan dom
Ni båda har en poäng men det är väl ändå handlingen i sig som är det värsta? Syftena är väl skitsamma förutom då att följderna kanske blir olika. Det är ju ändå hennes bästa vänner det här.
Stekaren:
Ni båda har en poäng men det är väl ändå handlingen i sig som är det värsta? Syftena är väl skitsamma förutom då att följderna kanske blir olika. Det är ju ändå hennes bästa vänner det här.
Min första pojkvän hade ihop det med två av mina bästa vänner, så jag vet hur ont det kan göra. Handlingen är respektlös och genuint elak må jag säga. Jag förlåter inte sådant, men kag själv hade nog haft lättare för det om ingen av parterna haft kärlekskänslor.
FruLiten:
om man vill förlåta kanske det vore enklare om det bara funnits sexuell attraktion och inte kärlekskänslor mellan dom
tror det för min del vore tvärtom
tror det för min del vore tvärtom
Förlåta som att förlåta och gå vidare som vänner eller förlåta och fortsätta som ett par? Hade nog haft svårt att fortsätta ett förhållande med någon som erkänt sig ha kärlekskänslor för någon annan
FruLiten:
Förlåta som att förlåta och gå vidare som vänner eller förlåta och fortsätta som ett par? Hade nog haft svårt att fortsätta ett förhållande med någon som erkänt sig ha kärlekskänslor för någon annan
jag hade inte fortsatt vara nära vänner eller par oavsett, men hade kunnat förstå det om de hade känslor för varandra, och så småningom kanske förlåtit dem
usch får jätteont i magen av att läsa det här 🙁
åh ja skulle dött
