Jag upplever både derealisation och depersonalisation rätt ofta, vet att det kan vara psykiskt påfrestande om det är ofta och mycket. Har dock ingen aning om vad man gör åt det, men jag är rätt säker på att det går över.

Om du mår riktigt dåligt utav det, kräv att få träffa psykolog regelbundet tills du mår bättre. Du har rätt till hjälp!

Penstrokes:

Jag upplever både derealisation och depersonalisation rätt ofta, vet att det kan vara psykiskt påfrestande om det är ofta och mycket. Har dock ingen aning om vad man gör åt det, men jag är rätt säker på att det går över.

Då är det väl inte så bra att röka holk?! Har hört att det kan utlösa sådant om man har anlag för det precis som annat.

Penstrokes:

Jag upplever både derealisation och depersonalisation rätt ofta,

Hur gör du för att klara av vardagen då? Hur gör du för att kunna vara ute och träffa vänner?

Dan_the_ironman:

Då är det väl inte så bra att röka holk?! Har hört att det kan utlösa sådant om man har anlag för det precis som annat.

Det är det kanske inte. Men jag har inte upplevt det som stora problem. Jag känner igen det, tänker "Inte nu igen...", suckar och väntar ut det. Jag flippar liksom inte. Endast vid ett fåtal gånger har det hänt många gånger under en kort tidsperiod och då har det varit lite stressande, men fortfarande inget jättefarligt.

Men eh, du har rätt i sak, såklart.

elinmyrbäck:

Hur gör du för att klara av vardagen då? Hur gör du för att kunna vara ute och träffa vänner?

Jag väntar ut det. Jag vet precis vad det är, jag vet att det kommer gå över (vanligtvis går det över på 5-10 min för min del) och jag är inte rädd för det.

Är det verkligen mer eller mindre 24/7?

Penstrokes:

Men eh, du har rätt i sak, såklart.

Förstår inte vad du menar

Dold text: Menar du att jag är en bessewisser eller? :$

Penstrokes:

Jag känner igen det, tänker "Inte nu igen...", suckar och väntar ut det. Jag flippar liksom inte

hur länge håller det på då? Kan förstå att det är ok om det inte håller på så länge.

Dan_the_ironman:

Förstår inte vad du menar

Menar att du naturligtvis har rätt i sak - det är nog inte bra att röka holk med den här problematiken rent generellt.

Dan_the_ironman:

hur länge håller det på då? Kan förstå att det är ok om det inte håller på så länge.

1-10 minuter. Ca 3-5 i genomsnitt, skulle jag tippa på.

Penstrokes:

1-10 minuter. Ca 3-5 i genomsnitt, skulle jag tippa på.

ok, trodde det var längre perioder, då fattar jag

Penstrokes:

Jag väntar ut det. Jag vet precis vad det är, jag vet att det kommer gå över (vanligtvis går det över på 5-10 min för min del) och jag är inte rädd för det.

Är det verkligen mer eller mindre 24/7?

Yes, det är hela tiden- dygnet runt.

Men kan ju tillägga att mitt liv är SKIT, förövrigt och att jag aldrig mått sämre pyskiskt.

elinmyrbäck:

overklighetskänslor och känner mig frånvarande hela tiden, som om de e massa isoleringar runt min hjärna och hela min kropp.Känns som om jag lever i en bubbla och allt det jag ser utspelas som i en film

elinmyrbäck:

Känner mig inte närvarande när jag e med männsikor och har börjat undvika folk och att vistas utomhus eftersom detta är så jobbigt. Är samtidigt otroligt yr och börjar svettas till och från.

Det där såg väldigt likt ut med hur jag reagerar/reagerat på viss medicinering :S

Har känt mig distanserad från min omgivning sen jag var 14 på nästan samma vis som du beskriver, det blir värre och värre men man bryr sig mindre när man vant sig

Jag hade samma sak hela sommaren, och fortfarande idag, men bara från och till. Det är obehagligt så-in-i-helvete. Det känns lite som att vara psykotisk light.

Jag har inte fått behandling men jag försökte tvinga tillbaka mig själv så fort det blev lite för mycket, att jag inte riktigt visste vad som var vad. Om jag kände att omgivningen försvann lite så tog jag tag i något, säg en diskborste, och började diska, och upprepade typ "jag är i köket, jag diskar, jag håller i en diskborste"... Det låter lite löjligt men det hjälpte mig i alla fall.