Applåderar med mer eller mindre intensitet. Hejaropp är inte min grej riktigt. Busvissling kanske men jag har inte lärt mig det än. Är något dåligt så applåderar jag väldigt kort.

Olika.
Tjena är nog det jag mest använder. Beror på vem personen är.

Hälsar på folk på jobbet så då blandas det hejvilt mellan Hej, hallå, hejsan, Tjena osv.
Ibland lyckas två bli en t.e, tjellå, hallåsan m.m när hjärnan fått fnatt...

Jaha hejar, som i att hälsa. Ja, då är det tjena, hej, hallå, hejsan typ.

Jag hinner inte tänka ibland så om nån hejar på mig upprepar jag precis samma i vissa fall om det funkar. Undrar alltid varför jag härmar vad nån säger efteråt, nervositet? Det blir ofta en ljus och överdriven röst. Mm, jag gillar inte hälsningar alls. Speciellt när man är torr i halsen eller tänker på en pinsam romantisk scen man sett och möter nån snabbt. 

Jag vinkar lite försiktigt med handen nere och känner två som älskar vinka hysteriskt så då smittar även det av sig på mig.

Trevlig-Snubbe:
Jaha hejar, som i att hälsa. Ja, då är det tjena, hej, hallå, hejsan typ.

Borde egentligen stå "hälsar" i rubriken så lite lurigt var det allt 

Lav:

Borde egentligen stå "hälsar" i rubriken så lite lurigt var det allt 

Ja verkligen, fick helt andra tankar först. Sen såg jag din kommentar, Jag ba, aha, TS menar sååå, ja men då förstår jag!

jag brukar springa fram och slå de på smalbenet så säger jag hej

Brukar säga antingen hej eller hallå eller vad den andra säger om denne hinner före mig.

"hej hallå" eller "hej" eller vad de säger

Beror på vem jag hälsar. Är det bara en kompis kan det vara bara nått kort som tjo, tjena typ. Men är det på jobbet eller till en partikolega så är det mer ett ordentligt hej. 

SDniklas:
Beror på vem jag hälsar. Är det bara en kompis kan det vara bara nått kort som tjo, tjena typ. Men är det på jobbet eller till en partikolega så är det mer ett ordentligt hej. 

Tänk om man nyss träffat en kompis av en slump och sedan möter kollegan och fortfarande har kvar den där rösten man använde med sin kompis. Iiiih, varför ska man höra en röst i huvudet och de på utsidan hör en annan, som när man sjunger en låt i huvudet med en röst man minns. 

Tur att jag inte väljer och höra min egen röst för skulle bli stort problem att lära mig teckenspråk som jag försökt men händerna får ju för tusan kramp på bara första bokstaven.. 

50 procent chans att jag vinkar med en ummare.. ibland tre dagar i rad, nu var det ett tag jag såg denna person som jag inte vet om jag vågar gå fram till, även om vi typ är kompisar från ett annat ställe men är rädd att jag blir sittande där och glömmer ta tåget hem, vi skulle kunna se på anime ihop eller diskutera kpop..vi känner varandra knappt men saknar och se henne nu. 

Brukar smyga mig på dem bakifrån och väsa "du ska dö" i örat, får jag en omedelbar käftsmäll anser jag hälsningsproceduren som komplett och lyckad.

Jag har fått en till vinkkompiiis   
Han med sin jättestora hand och jag med mina pyttesmå, snabba vinkningar. Synd att han cyklar iväg så fort varje gång, hans bästa kompis är skitsnygg och spelnörd.