Jag sitter i samma situation, förutom att panikångest nog aldrig är något som har drabbat mig... Mådde skitdåligt i åttan, sedan har det successivt blivit bättre fram tills typ när jag började tvåan, då allt började gå utför igen, och nu har jag insett att jag antagligen behöver hjälp. Jag var hos skolkuratorn och i onsdags och fick en tid på tisdag... Förhoppningsvis kan han sätta mig i kontakt med någon som kan hjälpa mig.

Jag tycker nog att du ska kontakta kuratorn, du säger att det kanske kommer bli sådär jättestort igen, och du vill inte att det ska bli som förra gången, man vad ska hända annars? du måste ju prata med nån liksom

Ät varierad mat.
Sov 9 timmar per natt, minst.
Fixa någon hobby.
Motionera lite?
Snacka med vänner.
Gör nya saker. Upptäck.
etc. etc.

Infraröd:

Ät varierad mat.
Sov 9 timmar per natt, minst.
Fixa någon hobby.
Motionera lite?
Snacka med vänner.
Gör nya saker. Upptäck.
etc. etc.

Det kan hända att man behöver medicin för att orka med det där.

TZ Arietis:

Det kan hända att man behöver medicin för att orka med det där.

Nja, det där är snarare substitut till medicinen, men mer varierat och bättre för kroppen som organsim.

Infraröd:

Nja, det där är snarare substitut till medicinen, men mer varierat och bättre för kroppen som organsim.

Det är så där man skaffar sig ett bra liv, men det är inte så jävla lätt om man är deprimerad.

Mådde skit hela högstadiet, i slutet av nian blev det liite bättre.
Sen nu när gymnasiet började kom allting tillbaka.

Men i alla fall, gå till kuratorn. Det blir ingen jättestor grej av det, alla som har nåt litet problem eller bara behöver prata ut går till kuratorn.

Mått dåligt från och till i flera år. Ätstörningar och panikångest. Numera är det bättre, då jag blev av med en av de förlösande sakerna till min ångest.

Jag försökte själv i flera år, det är väl ingen bra idé. Håller med resten, prata med ex skolkuratorn. De kan hjälpa dig.

TZ Arietis:

Det är så där man skaffar sig ett bra liv, men det är inte så jävla lätt om man är deprimerad.

Man är kanske deprimerad för att man inte har ett bra liv? Det är bara en själv som kan göra något åt det. Man behöver en annan inställning. Terapi brukar i och för sig fungera. Bättre än antidepressiv medicin.

I love Lucy:

Håller med resten, prata med ex skolkuratorn. De kan hjälpa dig.

SPiDERMANNEN:

Mådde skit hela högstadiet, i slutet av nian blev det liite bättre.
Sen nu när gymnasiet började kom allting tillbaka.

Men i alla fall, gå till kuratorn. Det blir ingen jättestor grej av det, alla som har nåt litet problem eller bara behöver prata ut går till kuratorn.

Går du på gymnasiet?

ingen annan:

Jag tycker nog att du ska kontakta kuratorn, du säger att det kanske kommer bli sådär jättestort igen, och du vill inte att det ska bli som förra gången, man vad ska hända annars? du måste ju prata med nån liksom

Pratar med mina föräldrar, men vill inte gråta varje dag. Dom vill ju inte heller se mig sådär

Sharpen:

Går du på gymnasiet?

Ja, jag skrev ju det?

SPiDERMANNEN:

Ja, jag skrev ju det?

Ja men det står F15 framför ditt namn.
Hur är gymnasiet?

Sharpen:

Ja men det står F15 framför ditt namn.
Hur är gymnasiet?

antar att hon kanske fyller 16 i slutet av året,jag va oxå 16 när jag gick ettan