Hej!
Jag är en 17-årig tjej som bor hemma med min mamma, pappa, två yngre bröder och hund.
Min pappa får alla i familjen att må dåligt. Han misshandlar oss alla psykiskt. Det läskigaste är att han har en del psykopatiska personlighetsdrag. Hans pappa dog när han var 12 år och han har målat upp en bild av sin far att han var värsta hjälten men min farmor berättade (när hon levde) att det ej var så, han jobbade hela veckan och under helgerna söp och sov han. Han ska ha varit extra elak mot min pappa.
Min pappa har ingen förståelse för våra känslor och tänker bara på sig själv.
Han gör aldrig något fel utan det är oss det är fel på. Han tar ej något ansvar och respekterar inte våra åsikter. Han kan tvärt bli arg, jag vill inte komma hem för jag är rädd att han ska vara arg och säga något elakt till mig (vid ett tillfälle kallade han mig för "dum slampa").
Han gör om samma dumma saker igen, lär sig inget.
Blivit kallad idiot, äcklig, lat, dum av min egen far.
Ibland blir han så arg att han är helt okontaktbar. Han har tagit tag i mig och mina syskon med hårda grepp.
Han blir bara såhär mot oss, sin familj. Han tror väl att vi finns vad som än händer.
Mamma kan ej lämna honom, vad ska jag göra? Försöker prata med mamma. Pappa inser ej att han behöver hjälp.
Min pappa är likadan. Han lyssnar inte på nåt vi säger och han kan aldrig ha fel och allt ska vara på hans sätt. Han blir arg för ingenting, imorse skrek han på mig för att jag tittade på min telefon men jag hade ju gott om tid att klä på mig och så.
Ytterst få gånger är han vänlig en hel dag men det gottgör fan inte hans idiotiska beteende och han måste alltid vara jobbig mot nån och han ska alltid visa vad han tycker och att han är tuff men han är en mes som inte lyssnar på sin egen familj.
Kontakta polisen?
Amadeus00:
Kontakta polisen?
Märks ju inte utåt hur han är de jag berättat detta för har svårt att tro mig.
Om polisen skulle komma skulle han väl spela värsta schyssta farsan...
Lazarus:
Min pappa är likadan. Han lyssnar inte på nåt vi säger och han kan aldrig ha fel och allt ska vara på hans sätt. Han blir arg för ingenting, imorse skrek han på mig för att jag tittade på min telefon men jag hade ju gott om tid att klä på mig och så.Ytterst få gånger är han vänlig en hel dag men det gottgör fan inte hans idiotiska beteende och han måste alltid vara jobbig mot nån och han ska alltid visa vad han tycker och att han är tuff men han är en mes som inte lyssnar på sin egen familj.
Hur hanterar du det?
Klassiskt pappa är att han vid middagsbordet inriktar sig på en person och berättar hur värdelös den är för att den ej gått ut med soporna.
Bör kanske tillägga att han har slagit min mamma...fick veta det idag. Hon ville inte prata mer om det men hon sa att det var för flera år sedan.
Det du berättar verkar allvarligt...Varken du, dina syskon eller din mamma borde behöva ha det så där.
Har du någon vuxen utanför familjen du kan prata med och berätta hur det är hemma? Typ kurator i skolan, någon lärare du har förtroende för, kompis förälder du har förtroende för etc...
Lilla Trollungen:
Det du berättar verkar allvarligt...Varken du, dina syskon eller din mamma borde behöva ha det så där.Har du någon vuxen utanför familjen du kan prata med och berätta hur det är hemma? Typ kurator i skolan, någon lärare du har förtroende för, kompis förälder du har förtroende för etc...
Pratar ju med min mamma...ibland pratar jag med min bästa vän.
Pappa var på bröllop i helgen. Min mamma frågade om han dansade. "Ja, med bruden bland annat" hade han svarat.
Min mamma älskar att dansa mer än någonting annat men pappa har endast dansat med henne en gång under de 25 åren de har vart tillsammans.
En gång dansade han med en annan tjej så då tyckte mamma att hon hade rätt att dansa med en annan kille eftersom pappa vägrade. Det hela slutade med att killen mamma dansade med fick stryk av pappa.
Han är väldigt provocerande.
Har minnen från när jag var liten och mina föräldrar bråkade. Mamma låste alltid in sig i badrummet och pappa stod utanför och skrek och bankade,.
Min 13-åriga lillebror berättade för mig att han är rädd för pappa när han blir arg.
HashtagLame:
Min 13-åriga lillebror berättade för mig att han är rädd för pappa när han blir arg.
Och min 11-åriga lillebror börjar bli som pappa. På humöret, hur han beter sig. Så rädd att han kommer bli som pappa! Vad ska jag göra?!
HashtagLame:
Pratar ju med min mamma...ibland pratar jag med min bästa vän.Pappa var på bröllop i helgen. Min mamma frågade om han dansade. "Ja, med bruden bland annat" hade han svarat.
Min mamma älskar att dansa mer än någonting annat men pappa har endast dansat med henne en gång under de 25 åren de har vart tillsammans.
En gång dansade han med en annan tjej så då tyckte mamma att hon hade rätt att dansa med en annan kille eftersom pappa vägrade. Det hela slutade med att killen mamma dansade med fick stryk av pappa.
Han är väldigt provocerande.Har minnen från när jag var liten och mina föräldrar bråkade. Mamma låste alltid in sig i badrummet och pappa stod utanför och skrek och bankade,.
Det är bra att du och din mamma pratar med varandra och att du har en bästa vän som du kan prata med, för det är alltid bra att kunna prata med någon. Men jag tänkte liksom lite att det kanske även skulle vara bra att prata med någon mer vuxen utanför familjen (och då tänker jag ju mig alltså att din bästa vän är i samma ålder som du). Du skulle inte kunna tänka dig att prata med en till exempel skolsköterska eller kurator i skolan? Eller finns det någon annan som jobbar i din skola som du känner förtroende för? Annars kanske du kan gå till exempelvis ungdomsmottagningen och få prata med typ nån kurator.
Jag menar liksom att det skulle vara bra om du hittade någon att prata med som visste lite om hur man skulle kunna göra för att ordna upp och reda ut problemen i din familj. För jag tänker att det är ju inte alls okej att det är som det är, till exempel att din pappa behandlar din mamma illa, att din ene lillebror är rädd för er pappa, att du mår dåligt av hela alltet osv. Det behöver ju verkligen ordnas upp och lösas på något sätt.
Jag hoppas iaf att allt blir bra till slut. Kram. <3
Lilla Trollungen:
Det är bra att du och din mamma pratar med varandra och att du har en bästa vän som du kan prata med, för det är alltid bra att kunna prata med någon. Men jag tänkte liksom lite att det kanske även skulle vara bra att prata med någon mer vuxen utanför familjen (och då tänker jag ju mig alltså att din bästa vän är i samma ålder som du). Du skulle inte kunna tänka dig att prata med en till exempel skolsköterska eller kurator i skolan? Eller finns det någon annan som jobbar i din skola som du känner förtroende för? Annars kanske du kan gå till exempelvis ungdomsmottagningen och få prata med typ nån kurator.Jag menar liksom att det skulle vara bra om du hittade någon att prata med som visste lite om hur man skulle kunna göra för att ordna upp och reda ut problemen i din familj. För jag tänker att det är ju inte alls okej att det är som det är, till exempel att din pappa behandlar din mamma illa, att din ene lillebror är rädd för er pappa, att du mår dåligt av hela alltet osv. Det behöver ju verkligen ordnas upp och lösas på något sätt.
Jag hoppas iaf att allt blir bra till slut. Kram. <3
Tack!<3
Låter som alla pappor
cccx:
Låter som alla pappor
Så alla pappor får sina barn att skada sig och vilja ta livet av sig? Kände så för några år sedan. Alla pappor har slagit sin fru, vaknar ibland upp mitt i natten skrikandes pga att en lampa är tänd eller någon snarkar?
Med tanke på hur han behandlar din mamma hade en skilsmässa varit på sin plats sedan länge. Hon borde skilja sig, och få hjälp med det om hon behöver, samt skaffa eget boende, då kan du och dina syskon eventuellt bo tillsammans med er mamma?
