Ibland har jag en period då jag inte kan äta, jag trycker ju i mig maten ändå, men det är svårt. Jag är "mätt" hela tiden och äter verkligen inte mer än jag behöver. Detta varar i ca 1-2 veckor, och det är ganska ovanligt för min del då jag annars är hungrig heeeeeela tiden. Nu har folk t.o.m. fått för sig att jag har ätstörningar bara för att jag inte äter så mycket, men det går helt enkelt inte. Man vill ju inte att dom får fel uppfattning om en, att man bantar eller så.. För det gör jag verkligen inte. Är det någon mer som får såna här perioder, och vad kan det bero på?
stress
har fått så jag inte ätit mer än ett äpple om dagen i en månad.. därför är jag rädd för att börja äta mindre för att det inte ska bli likadant.
Är du stressad? Har du ont i magen?
Aldrig känt så, men det är ett av symptomen på stress enligt böcker.
Har känt så flera gånger, för inte så länge sen så ledde det till att jag till slut "klarade" jag mig utan att äta så jag kunde skippa tex middag och gå och lägga mig hungrig eftersom jag inte orkade att äta.
det brukar vara oro för min del
Jag kan få så ibland men det varar kanske i 2 till 3 dagar och då blir mamma sur 🙁
Direkt jag ska svara er och trycker på "citera" scrollas hela skärmen automatiskt uppåt, inte ner till skrivrutan alltså... vafan?
Jag minns att jag hade en helg en gång där jag inte åt alls, utan att vara ett dugg hungrig. Jag gick omkring och funderade
mynona:
Jag minns att jag hade en helg en gång där jag inte åt alls, utan att vara ett dugg hungrig. Jag gick omkring och funderade
Var det pga att du funderade som du inte kunde äta tror du? Att det var nå speciellt som hänt kanske..?
Var väldigt stressad nu ett tag och tappade all min matlust. Kände mig inte alls hungrig och kunde ha gått med ett mål mat om dagen utan att känna mig hungrig. Men nu då jag mår bättre så har jag fått tillbaks aptiten.
Så försöka stressa mindre. 🙂
tropic: Var det pga att du funderade som du inte kunde äta tror du? Att det var nå speciellt som hänt kanske..?
Jag tror att jag var så uppfylld av känslor att psyket blev viktigare än kroppen och att jag koncenterade mig så helt på psyket att jag inte kände efter vad kroppen kände.
Stress och orohets tankar är varför prata med en kurator eller något liknande om du tycker det känns allvarligt nog så kan det lösas
