Tråden syftar på de människor som (i olik omfattning) helt går ned sig i
självömkande offerroller där de är handfallna och hjälplösa. De söker
gärna sympati och detta så ofta de kan. De är offer i alla situationer
de hamnar i. De har svårt att släppa oförrätter begångna mot dem. De kan
eller vill inte gå vidare i livet och är närmast oförmögna att blicka
framåt. De bär sina motgångar utanpå som om det vore senaste modet.
Vad kan man, som utomstående, göra för att hjälpa en person bort från detta extremt destruktiva tankemönster?
Vad kan man, som själv drabbad, göra för att hjälpa sig själv ur detta extremt destruktiva tankemönster?
haha dom är värdelösa
Sparka in huvudet på dom, för då börjar dom tänka på något annat istället.
Varken "offret" eller dom runt omkring unnas av det.
Först visa lite empati och förståelse för vad de har gått igenom. Vara någon som lyssnar. Sen stegvis försöka motivera de och samtidigt pusha på att de tar mer ansvar för sitt liv.
Se till att de får något i utbyte av livet för en gång skull, dvs ha roligt med dem
Känner mig träffad. 
Alltså, jag vill ju glömma det som hänt men ingen tillåter mig och när jag säger att jag reagerar som jag gör är för att jag vill lämna allt bakom mig. Men de säger att det inte stämmer, bara att jag är ledsen för situationen, man blir så arg! Man vet ju själv hur man mår och varför man mår som man mår (ibland).
hej
det går över tror jag på de flesta men försök bli kompis med individen.
internet:
hej
Eheheh
Tycker inte att jag har svårt att släppa när någon gjort mig ont. Är väl däremot lite destruktiv. Det beror väl mest på att jag stundtals hatar mig själv.
obotlig pessimist i en ruttnande kropp
var e brudarna
- Razorblade -: Först visa lite empati och förståelse för vad de har gått igenom. Vara någon som lyssnar. Sen stegvis försöka motivera de och samtidigt pusha på att de tar mer ansvar för sitt liv.
Jag har inte mycket empati kvar. Jag har lyssnat så många gånger.
mynona: Se till att de får något i utbyte av livet för en gång skull, dvs ha roligt med dem
Kanske.
S3ON: Känner mig träffad. Rodnar
Gör du något för att bryta mönstret? Det hoppas jag, för din skull!
Spiriller:
Jag har inte mycket empati kvar. Jag har lyssnat så många gånger.Kanske.
Gör du något för att bryta mönstret? Det hoppas jag, för din skull!
Nä, en skada är skedd för livet.
