😀
fast hon är ett rötägg tycker jag mig minnas
den där dumma stumma gröna är typ den enda sköna karaktärn
hatade petri, tyckte att han var helt jävla cp som inte kunde prata ordentligt
jag förstod aldrig varför cera var så sur. det kanske var som med något annat djur i någon film eller serie som hade en tagg i foten.
amsi:
hatade petri, tyckte att han var helt jävla cp som inte kunde prata ordentligtjag förstod aldrig varför cera var så sur. det kanske var som med något annat djur i någon film eller serie som hade en tagg i foten.
haha ja jobbig
nä hon är så orättfärdigt överlägsen o spydig o vet bäst hela tiden
haha ja jobbig
nä hon är så orättfärdigt överlägsen o spydig o vet bäst hela tiden
blir nästan arg av bara tanken. ska kolla på klipp med honom nu
hon kanske har mommy issues
Fel! Fel fel fel FEL! Folk gängar sig och det är det som är problemet i dagens samhälle! Istället för att leva det fria livet som ung ska man snabbt som fa-an toffla ihop sig med en jävla partner som om man vore 30+
Ungkarlar kan hålla ihop så länge de fortfarande bor relativt nära varann. Kan ta som exempel en av mina bästa polare som jag gled isär med när han gängade sig. När det sen tog slut vare dags att komma krypande tillbaka och efter en stund hade vi en bromance, sen gängar han sig igen och vi bryter i princip kontakten.
Sensmoralen är att singel betyder bättre, tänk på det, SNÄLLA ta till er! Jag säger inte att det är hela problemet men det är bannemej en inspelande faktor! Förhållanden förstör.
amsi:
blir nästan arg av bara tanken. ska kolla på klipp med honom nuhon kanske har mommy issues
eller tony iommi issues
Har fortfarande sporadisk kontakt med tjejen som var min basta van lag-, mellan- och hogstadiet. Vi var nog egentligen alltid valdigt olika men det fungerade hela grundskolan. Sedan hamnade vi i olika stader for gymnasiet och olika lander for universitetsstudier och medan jag ar helt klar med min juristexamen sa pluggar hon fortfarande pa for att bli lakare. Nu skickar vi email till varandra kanske en gang i kvartalet. Det blir en gigantisk uppdatering och sa minns vi nagot kul vi gjort och sa ar det klart. Det ar helt okej for vi har ju bada tva vara vanner och vara liv idag liksom.
Mitt tjejgang fran gymnasiet ar spritt over hela varlden nu men nar vi ses kanns det som att vi aldrig lamnat varandra. Aven var relation ar annorlunda nu dock. Vi kan inte umgas lika lange eller intensivt langre for da blir det for uppenbart att vi vaxt at olika hall pa nagot vis. Jag tror att det ar naturligt att det blir sa. Man far ju som sitt eget sammanhang.
Gruvan: Hur kan det bli såhär utan att något radikalt har skett? Jag förstår inte. Har ni varit med om liknande?
När man är ung handlar väl det mesta om att bara ha kul. När man växer upp börjar problem uppstå och man har bildat sig sina värderingar utifrån sin uppväxt, och därmed kan ens liv skilja sig väldigt mycket till skillnad från sina vänners. Det är väldigt vanligt. Jag har hyfsad kontakt med en barndomsvän, resterande förstår jag inte hur jag ens kunde umgås med. Dock är denna barndomsvän och jag ganska så olika. Vi båda var rätt tillbakadragna som små, men hon är lite kvar i det stadiet. Kom att tänka på min syster som också var med i ett "gäng" när hon var yngre. De var 5 tjejer som pratade om att de aldrig någonsin skulle skiljas åt. Numera kommer hon inte överens med någon utav dem. En av dem bor i Uppsala och den andra i Dalarna. En som hade en punkig stil förr är numera raka motsatsen. En pluggar på universitet och en annan har hoppat av och lär sig japanska. Haha så ja, saker och ting förändras.
Jag umgås inte längre med mina polare från lågstadiet, och näst in till ingen från högstadiet. Det beror på att jag insåg att vi inte hade ett skit gemensamt. Antar att det är ganska normalt att det blir så. Inget som jag tänker på så mycket nu för tiden, är väl en osympastisk och onostalgisk jävel.
får ont i magen när jag stöter på folk från högstadiet, undantaget tre stycken. har tagit bort alla från facebook för att jag inte orkar med dom. en av de som var taskigast bor fyra våningar under mig. det bor sammanlagt sju stycken som gått i min skola på min gård, fyra gick i min klass.
Har ganska mycket kontakt med de jag umgicks med mycket när jag var sex år. Mina två bästa vänner har jag väldigt mycket kontakt med, dels på skype med killkompisen och en tjejkompis träffar jag ofta för en fika och liknande. Vi kan gå väldigt länge utan att träffa varandra dock men det märks inte när man väl träffas.
Känner igen det.
När jag gick i mellanstadiet hade vi värsta sammanhållningen i klassen och vi hade skitkul ihop.
Nu blir jag bara ledsen när jag hittar alla på facebook, för jag har knappt kvar kontakten med nån. Alla splittrades liksom när vi började högstadiet och sen har man inte hört nåt mer.
Blir jättedeppig av att tänka på det. Har kvar kontakten med några få, men vi hörs nästan aldrig. 
Brukar ofta tänka på. Har glidit ifrån tusentals vänner känns det som. Men å andra sidan har jag gjort mig av med en del med flit också pga inte velat leva som jag gjorde med dem omkring mig.
Om du känner av vissa tomrum inom dig så hoppas jag att du lyckas fylla dem... Vet hur sådant där kan kännas
Run Riot:
Känner igen det.
När jag gick i mellanstadiet hade vi värsta sammanhållningen i klassen och vi hade skitkul ihop.
Nu blir jag bara ledsen när jag hittar alla på facebook, för jag har knappt kvar kontakten med nån. Alla splittrades liksom när vi började högstadiet och sen har man inte hört nåt mer.Blir jättedeppig av att tänka på det. Har kvar kontakten med några få, men vi hörs nästan aldrig.
Känner samma sak men mest förlorat vänner pga flytt... tror ändå jag skulle ha glidit isär förr eller senare om jag bodde kvar : (
