På senaste tiden har jag pratat JÄTTEMYCKET i sömnen, självklart minns jag ingenting efteråt men min pojkvän som jag bor i hop med har fått återberätta.

För ungefär en månad sedan så hade jag somnat på soffan (som vanligt) och "vaknade till" efter ett tag. Då ropar jag på Emil (sambo) och ber honom att "Hämta fikat som småungarna har gjort" jag blir jätteirriterad och sur när han inte förstår vad jag menar när jag säger att han ska ge mig fikat som kaninungarna har bakat! Världens mest logiska sak enligt mig just då.

En annan gång så hade jag somnat i sängen och när Emil kommer in i rummet så fnittrar jag och säger att jag har en kaninunge under täcket, Emil blir tvungen att söka igenom kaninboet och hittar då alla kaninungar där de ska vara. Jag hade alltså ingen unge under täcket.

Några dagar efter det så hade jag somnat på sängen igen, men då ber jag honom att "hämta lasset!" när Emil frågar vilket lass jag menar så utbrister jag "Meeeen, det man kör textilierna på!" och blir jätteirriterad när han påstår att jag talar i nattmössan igen.

För några dagar sedan så hade jag somnat på soffan igen, och när jag vaknade så frågade Emil vad farmor hade sagt när hon ringde. Men jag hade inget minne av vad hon hade sagt, hade ingen aning om att hon hade ringt ö.h.t., tydligen så hade vi pratat i nästan 30 minuter! Så jag fick ringa till farmor och förklara att jag hade pratat i sömnen när hon ringde och fråga vad hon hade sagt. Tydligen hade jag varit jättekonstig och inte verkat förstå vad hon pratade om.

Är detta normalt? Vad är det för fel på mig?