Trimstrams:

Jag måste skriva av mig.

Du är 18, ge fan i vad alla andra tycker om dig och gör som du vill.
Om det här fortsätter är jag rädd att det kommer sluta med utbränning och förtidspension..
Det är du som har tyglarna, ta dig dit du vill. För vad spelar det för roll om nu din pappa blir missnöjd för att han inte får som han vill? Det är ju att du får som du vill som är viktigt.

*dubbelpost* Jävla lagg..

CarlPhilip:

För vad spelar det för roll om nu din pappa blir missnöjd för att han inte får som han vill?

Jag gör vad jag vill. Jag tar tag i saker.
Hade väl en någon form av breakdown när jag skrev det här inlägget. anyway:
Jag menar att det egentligen är mer undermedvetet att jag anpassar mig efter vad min pappa vill. Att mina värderingar är så präglade av hans att jag helt enkelt har fått hans syn på saker. Som egentligen inte är min, i grunden. På något mysko sätt. Jaja.

Bajwa:

Våda random

Yoga kom out of the blue. Jag förstår inte hur det kan dämpa min prestationsångest? Mentalt lugn?

Jag har också en pappa som har en stor karriär så nu vill han att jag oxå ska få det. Jag bröt dom förhoppningarna ganska tidigt för honom genom att skolka på högstadiet m.m. Jag får göra vad jag vill i mitt liv nu, men han är fortfarande där å kommenterar minsta lilla val jag gör, mycket med jobb, pengar, skola, karriär å sånt. Jag har prestationsångest å nått som kallar prestationsrelaterad självkänsla. Det går ut på att jag bara duger när nån säger att jag duger efter nått ja presterat. Det är svårt att komma ut det, svårt å faktiskt känna att man duger när man bara presterar lagom.. men det går ibland ;P
Bra att du pratat med honom om det!! 😀

Trimstrams:

Jag gör vad jag vill. Jag tar tag i sak.....

Du är ju trotts allt hans dotter så det är inte så konstigt att det förs över. Men tänkte bara uppmuntra dig till att inte göra saker som du inte vill göra.
Hoppas saker är bättre

Trimstrams:

Mentalt lugn?

ja

Trimstrams:

Jag mår apa eftersom jag p.g.a. ideal från uppväxten har prestationsångest när det kommer till skola och framtid. Och därför börjar jag med destruktiva beteenden och hatar mig själv eftersom jag inte är perfekt.

Det finns ingen som är perfect
Ditt botemedel är mest troligt en kram

det bästa är att prata med dina föräldrar och säga exakt det du känner. Säga det du skrivit här på forumet.
De borde förstå...

innan du tar å pratar med bup eller nå annat så prata först med dom.. vem vet det kanske ger resultat?

Dina föräldrar kommer inte sluta pressa dig. De vet med största säkerhet inte att de gör det och de kommer inte kunna ändra på sig, även om de försöker. Så du är så illa tvungen att sluta bry dig och börja prioritera dig framför dem.

Tråden låst på grund av inaktivitet