Vad jag kan minnas har jag alltid haft vissa problem med att lita på folk, detta har dock blivit mycket värre den senaste tiden.
Det började väl med att jag litade väldigt, väldigt mycket på en människa som sedan svek mig. Efter detta (och en liknande händelse) har jag mer eller mindre utvecklat en paranoid sida hos mig själv som gör att jag tror att i princip alla människor på något sätt bara vill skada/utnyttja mig. Jag vet att detta bara är inbillning, men ändå klarar jag inte av att släppa den känslan.
Detta leder också till att jag känner mig väldigt, väldigt ensam, och jag tror att den delvis också leder till att jag blir väldigt påfrestande för människor jag tycker om.
Jag vet inte om anledningen att den växt sig så stark den senaste tiden är att jag isolerat mig såpass mycket, men det skulle iofs kunna vara en anledning.
Jag undrar väl om någon annan på något sätt upplevt något liknande och hur de i så fall tagit sig ur det? För det känns inte riktigt optimalt att gå omkring och misstro hela mänskligheten.
Detta kanske blev lite flummigt men ni får väl fråga om ni inte förstår vad jag menar...
Men det är ofta nyttigt.
dazed_and_confused:
Men det är ofta nyttigt.
kanske till en viss grad, klart det inte är bra att vara naiv heller, men tror samtidigt inte att man bör misstro allt och alla
Blivande_japan:
jag tror att i princip alla människor på något sätt bara vill skada/utnyttja mig.
Låter som en sund utgångspunkt, tycker jag. Människor går inte att lita på!
Blivande_japan:
kanske till en viss grad, klart det inte är bra att vara naiv heller, men tror samtidigt inte att man bör misstro allt och alla
Förtroende måste förtjänas eller vad man ska säga.
![[tard]](/img/smilies/tard.gif)
Floppsen:
? du får mig att känna mig ännu mer psykiskt störd med den där smileyn![[sad]](/img/smilies/sad.gif)
Blivande_japan:
? du får mig att känna mig ännu mer psykiskt störd med den där smileyn
Sorry, jar inte läst din tråd. Fick bara en blick av att råden var seriös och så kan vi inte ha det på UM ![[no-no]](/img/smilies/no-no.gif)
Floppsen:
Sorry, jar inte läst din tråd. Fick bara en blick av att råden var seriös och så kan vi inte ha det på UM
aha
själv är jag tvärt om. Litar på allt och alla tills dom bevisat motsatsen. Så har väll inget bra att komma med. Men min kompis är åt ditt håll så fattar vad du menar. Rätt exakt. Har dessvärre inge tips på hur det kan bli bättre .. i alla fall inte nu. Min hjärna är trött. Åh, vad jag är expert på att skriva inlägg i trådar som alltid slutar helt utan poäng.
Har också jättesvårt att lita på folk. Finns ingen jag litar helt på.
Vet tyvärr inte hur man kommer ut från de 🙁
Men vem bryr sig om man blir sårad? Det är bara känslor och känslor är bara kemiskasubstanser i våra hjärnor, och kemiskasubstanser är inget annat än dödmateria. Skaffa vänner och lita på dom, de kommer säkert bränna dig några gånger, men kom då ihåg, livet är meningslöst.
Inte konstigt att du känner så eftersom det ändå var rätt nyligen du blev sviken, låt det läka lite samtidigt som du försöker intala dig att det faktiskt finns väldigt bra människor också.
allt du skrev, så har jag det också. jag har haft det sen jag var.. sen alltid. det har blivit mitt sätt att leva. men jag tror det går över när man kommer till rätt sorts männiksor. frågan är om de finns, men man har ju alltid sig själv och det får man inte ge upp. typ.
Om du inte redan gör prova heja på dina grannar eller andra människor när ni passerar varandra.
Kan vara skönt att ha någon i sin omgivning som man endast yttrat ett vänligt hallå till och tillbaka med, men som man ändå träffar kort titt som tätt. Tycker framför allt det kan vara trevligt att heja på äldre människo och andra som ofta brukar bemöta en hälsning med glädje. Förändrar synen på andra om än en kort stund iaf för mig.
