Har varit singel i något halvår nu och i början på sommarlovet så träffade jag en kille genom mitt sommarjobb. Han är 19, jag är 16, och det började med en helt vanlig vänskap. Vi insåg att vi hade väldigt mycket gemensamt och hade riktigt kul ihop under hela arbetstiden. Sen fortsatte vi att träffas efteråt och jag antar att det var då hela nyfikenheten dök upp; kan vi bli något mer? Sen hade jag hela tiden det i baktankarna varje gång jag träffade honom och för ca 3 vecka sedan så kysstes vi för första gången. Det var väl rätt trevligt och det kändes bra just då.
Men nu till problemet: jag känner egentligen inte någon gnista mellan oss och varje gång vi strular runt så känner jag i stort sätt ingenting. Jag känner mig så osäker och undrar om detta verkligen är något jag vill, eller ifall jag bara vill att vi ska vara vänner. Missförstå mig inte nu, jag tycker inte det känns 'blä' att vara med honom men det är bara som mest mysigt. Nästan lite som att vi var vänner som bara kysstes för skoj. Och detta har jag aldrig känt innan. Jag har alltid haft den kemin med mina tidigare pojkvänner, alltid vetat exakt vad jag velat ha. Men med den här killen känner jag mig bara så förvirrad just nu.
Nu undrar jag, vad hade ni gjort i min situation? Ska jag bara fortsätta samma väg och se ifall det uppstår något senare? Sånt kommer ju inte alltid pang bom och kan ibland ta tid och smyga upp på en. Är ju attraherad av honom, så det är inte det som är problemet i heller.
Sen även om jag skulle göra slut med honom så skulle det nog inte sluta bra. Han är också en av mina bästa vänner och vill absolut inte förlora honom. Men han verkar gilla mig mycket mer som flickvän än jag gör och är mycket mer seriös med hela förhållandet än vad jag är. Är rädd för att såra honom och att han ska ta allt fel. Och desto längre tid jag väntar, desto värre kommer det att bli. Är sjukt rädd för den dagen då han kanske kommer att säga "jag älskar dig", för jag har ingen aning vad jag ska svara. Känner inte likadant på det sättet och är ingen person som ljuger om sånt. Känner mig dum som har väntat så här länge med att ta upp det med honom, men antar bara att jag trodde det skulle bli bättre.
Det slutar inte där i heller. Vi har båda fått ett deltidsjobb på samma ställe som vi sommarjobbade på och kommer att vara tvugna att arbeta tillsammans och se varandra väldigt ofta. Så om det nu går riktigt dåligt så lär ju inte det funka så bra.
Behöver verkligen råd. Hur hade ni gjort om ni varit i mina skor?
Men efter, de få millisekunderna innan ni kysser varandra, är det några 'butterflies' ?
Rusar hjärtat till max? Eller är det helt dött? För är det så, och han är seriös och gla i dig,
så tycker jag definitivt att du ska tala med honom. (classico answer, prata!)
Bättre att du säger som det är, och gör rätt för dig. Än att det ska komma fram på ett sätt att han säger 'Jag älskar dig x!' och han får se din osäkerhet, dum tystnad. Det sårar honom mer,
om det är det som oroar dig. Du skulle ses som en liten bitch. Förstå mig rätt.
Hellre än ok-biatch som gör rätt för sig bättre sent än aldrig, än en som får uttrycket av att allting var en lek. För det är inte bara killar som sysslar med det, som man kan tänka sig i filmens spirit.
Good Luck at your work, peas miss!
