Jag hade länge tänkt börja äta massa näringsriktigt och allt såntdär, och eftersom att jag ändå inte "officiellt" varit varken vegetarian eller vegan på ett tag nu, och jag behöver få i mig mer protein, så tänkte jag "hey jag kan ju prova att äta nåt köttigt eller nåt igen". Så senare när jag ändå var på ica så råkade jag se att de sålde grillkorvar i små lagom stora paket med typ tre i varje, som verkade goda.

Jag hackade den i skivor och stekte ganska länge (är alltid nojjig med råhet när jag äter köttsaker), gjorde samtidigt tomatsås och pasta till den, det blev säkert gott.

När jag sedan tog en tugga möttes jag av den mest vidriga känslan jag upplevt på lite över ett år Alla köttslamsor, små delar av senor, fettbitar, säkert inälvor, muskelfibrer, allt sådant. Jag kände hur allt bara slamsade omkring i min mun. Varenda liten bit av det nermalda liket, alla med sin egen konsistens, flöt omkring i min munhåla. Frågade mig i denna stund varför någon skulle göra detta, och möttes inte av något annat än en sinnesbild av några människor. Den sorten med halvmycket fett på magen som de lyckats skyla med något klädesplagg, sägandes: "äh de är väl gött me körv", utan en tillstymmelse till reflektion eller insikt om vad det egentligen är.

Inte nog med detta, utan möttes i samma stund även av känslan av, att precis det jag hade i munnen en gång var ett levande djur. No shit tänker ni, men normalt kan det vara lätt att bara se det som något rationellt samband, tycker i alla fall jag: äta kött => stödjer köttindustrin => onödigt lidande för fler djur => dåligt. Men nu kände jag verkligen hur likdelarna som flöt ut i min mun DE FACTO är desamma som en gång satt djupt inbäddade inuti kroppen på en levande varelse. Som föddes, var bebis, tog sina första steg, hade känslor och minnen och levde sitt liv, som för den säkert var minst lika meningsfullt för den själv, som mitt är för mig och ditt är för dig - för att sedan mördas på ett rullband. Kanske var delarna jag kände i min mun en del av någons ben som denne brukade skutta runt och leka med, om det ens fick göra det. Det kändes som kanibalism, sjukt och vidrigt.

Efter en eller två sekunders reflekterande sprang jag och spottade ut tuggan i sophinken, där jag även slängde resten av middagen och korvpaketet. Nu sitter jag och äcklas av mig själv, och skäms över mitt dåtidsjag som trodde att det kunde vara en bra idé sköljde ur munnen jättenoga med vatten flera gånger, och borstade tänderna, så hoppas att det inte finns några små äckliga slamsor eller så kvar. själva smaken hann jag inte riktigt tänka på men det skulle säkert smakat gott.

*goes vegan igen*

hur tänker ni som äter sånthär ofta? fattar inte.