Förra veckan så hade jag en annorlunda dag. Jag började med att ta det lugnt eftersom att det var sportlov. Senare i dagen så försökte jag ansluta mig 360 till laptopen för gratis internet, det fungerade ej. Man började prata lite surt till mig själv av någon anledning. Senare så blev jag mer och mer irriterad över små saker. Till slut så kastade jag bort mina glasögon (dom gick ej sönder, även i "Ragemode" så är jag försiktig med dom). Jag började till slut att sparka på väggar, senare så kunde jag inte ta ut min ilska på någonting så jag slog till mig själv i ansiktet. Slag efter slag gjorde mer och mer ont. Jag gillar inte smärta, men jag behövde ta ut min ilska utan att slå sönder något dyrt eller skada någon annan.
Så varje gång jag blir arg så misshandlar jag mig själv.
Jag svimmade till slut av alla slagen i ansiktet och vaknade sedan på golvet. Hade hemsk huvudverk och illamående. Jag kollade i spegeln och såg några sår och märken i ansiktet.
Ibland när jag pratar med någon och den personen bara kollar iväg och börjar en diskussion med någon annan, tydligt vetande att jag försöker hålla ett konversation, så går jag snabbt igenom 3 känslo-faser.
Först sorg
Sen Ilska
Sist förvirring.
Vid förvirring så börjar jag ibland hålla en diskussion med mig själv. Till exempel "Ja, den tavlan kanske kom där ifrån." eller "Det är väll inget fel där.", bara svar.
Jag är rädd att skada mig själv mer och är bara 15. Jag vill inte leva resten av mitt liv i smärta och förvirring.
Snälla vad ska jag göra?
Ta kontakt med en psykolog. Finns hjälp hos till exempel BUP och ungdomsmottagningen.
själv slog man sönder sitt tangentbord när man förlorade på tetris, har också skadat mig själv i raseri
tycker inte du ska tänka för mycket och göra det till en för stor grej dock. men snacka med dina föräldrar/kurator eller liknande om du är mycket orolig.
malber:
Ta kontakt med en psykolog. Finns hjälp hos till exempel BUP och ungdomsmottagningen.
Jag vill inte prata med en jävla till psykolog.
Jag gjorde det skit mycket när jag var typ 12.
Det gjorde inte ett skit förutom att slösa tid som jag kunde använt till att vara med mina så kallade kompisar som inte gjorde en f*cking piss när jag blev misshandlad av 2 idioter. Jag också fan trött på att göra illa mig själv varje gång något går fel.
simommrt1:
Jag vill inte prata med en jävla till psykolog.
Jag gjorde det skit mycket när jag var typ 12.
När jag var yngre och gick och pratade så bytte jag psykolog flera gånger innan jag träffade en person jag kände att jag ville prata med. Träffar man en psykolog man tycker om känner man inte "jävla psykolog"
Det har hänt mycket sen du var tolv också, det kanske är dags att ge det ett nytt försök.
simommrt1:
Det gjorde inte ett skit förutom att slösa tid som jag kunde använt till att vara med mina så kallade kompisar som inte gjorde en f*cking piss när jag blev misshandlad av 2 idioter.
Då kanske det var bra att psykologen "tog upp din tid" så att du inte kunde umgås med dem.
simommrt1:
Jag också fan trött på att göra illa mig själv varje gång något går fel.
Sluta med det då. Bestäm över dig själv.
malber:
Sluta med det då. Bestäm över dig själv.
Jag kan inte.
simommrt1:
Jag kan inte.
Nä, har du inställningen att du inte kan så är det ju rätt självklart att du inte kan. Du måste bara ge dig fan på att inte skada dig själv när någonting går fel. Ge dig belöning när du klarar dig. Andas istället, tänk att du ska vinna över "dig själv".
du måste prata med någon. att skada sig själv hjälper inte. trust me, jag har också skadat mig själv många gånger
Btw skippa psykolog och pröva med kurator!!!!!!!! så mycket mänskligare
Om du inte vill träffa en psykolog, försök få en träff med en läkare.
Ring din vårdcentral, be att få träffa en läkare. De ger dig en tid. Gå på den tiden och beskriv dina problem för läkaren. Läkaren gör då en bedömning om dels vad han/hon kan göra för att hjälpa dig och om du behöver skickas vidare ("remiss") till en specialistläkare (psykiatriker).
Du kan också gå till skolsjuksköterskan. Beskriv dina problem för honom/henne. Det är möjligt att du får en remiss. Om du inte vill prata med en psykolog, säg det, så skickar hon en remiss till en psykiatrisk läkare.
Det du gör mot dig själv har du all rätt att få hjälp med.
Lycka till!
simommrt1:
Psychiatrist Sjukhus?
right, vad fan pratar du om
Tickstart:
right, vad fan pratar du om
Jag tror det är "psykiatriskt sjukhus" han syftar på. I många dialekter på svenska uttalar man inte "k" i ord som "psykiatriskt"... 🙂
jason:
Jag tror det är "psykiatriskt sjukhus" han syftar på. I många dialekter på svenska uttalar man inte "k" i ord som "psykiatriskt"... 🙂
Vet inte, jag googlade på det och så var det mest sökta resultatet "Psychiatrist".
Kolla själv.
simommrt1:
Vet inte, jag googlade på det och så var det mest sökta resultatet "Psychiatrist".Kolla själv.
Psychiatrist är ett engelskt ord för "psykiatriker", det vill säga en läkare som är specialist i ämnet psykiatri (psykiska sjukdomar och ämnen). Det uttalas ungefär "saj-kaj-a-trist".
För övrigt vill jag undra hur det har gått med ditt sökande efter hjälp!
Prata med dina föräldrar eller skolkuratorn. Du är för ung för att fixa detta själv.