Vad är era erfarenhet med att gå till en psykolog? Funkar det, mår man bättre och ångest o depressionen , eller vad man nu lider av.. alltså blir man frisk av att bara prata?
Jag gick en gång och hon va skit kall, ussh
Min pratar ju som om hon nyss vaknat... aldrig hört en långsammare människa.
Men det är ok. Fast det är mest solljuset och värmen som lindrat.
Om du lyckas få en bra och som passar för just dig - javisst.
Sagitta:
Min pratar ju som om hon nyss vaknat... aldrig hört en långsammare människa.
psykologer ska göra att man känner sig bekväma med dem
Sagitta:
Men det är ok. Fast det är mest solljuset och värmen som lindrat.
har det hjälpt? Och efter man har pratat om det som har hänt och hur man mår.. vad händer sen då..?
Nåra gånger när jag va barn, eller blev mer eller mindre tvingad dit men vägra säga nåt.
För nåt halvårsen gick jag några gånger, pallar inte att prata om problem irl utan bryter ihop och gav upp, behöver inte nån som tar betalt för att se mig grina som en stucken gris.
Tözen:
För nåt halvårsen gick jag några gånger, pallar inte att prata om problem irl utan bryter ihop och gav upp, behöver inte nån som tar betalt för att se mig grina som en stucken gris.
Hjälpte det något då?
När jag gick dit fick jag "intrycket" att allt dem gör är att bara lyssna, inte att ge tips och råd. Jag prata lite om mitt problem (Jag har/hade torgskräck förut/ lite nu också men inte lika farligt) och beskrev det till henne sen frågade jag om typ hon hade nått råd eller tips , hon ba "Assååhh jag kan bara lyssna och hjälpa såå" .. ehh va det ens ett svar? cp kärring..
Pepparkaksproblemen anfaller.
psykologer äcklar mig
Kan nån svara på frågorna ist?
Pepparkaksgubbe:
Kan nån svara på frågorna ist?
beror väl på om man hamnar hos en bra psykolog. de har så mkt makt eller vad man ska säga att de tom kan göra saken mkt värre om man har otur. jag menar, de kan lätt sitta där och göra en psykiskt nedbruten människa värre. men klart att det kan hjälpa också... men jag tror att man kan göra mkt själv också
Pepparkaksgubbe:
När jag gick dit fick jag "intrycket" att allt dem gör är att bara lyssna,
så tycker jag med.
Hahaha asså jaa...
Sista gången jag snackade med en så var det första han gjorde att fråga vad jag var där för att prata om (skulle snacka om hur det gått att avsluta medicineringen) - BORDE INTE HAN VETA?
Han hade heller inte läst igenom journalerna innan utan satt och gjorde det under samtalet. Sen var hans uppgift att skicka en remiss till mig för länge sen, men den hade han fan inte skickat, utan han märkte att den låg kvar bland hans papper när han tappade dom - "oj, där låg remissen HEHEHE". Inte heller visste han när jag hade slutat ta medicin, utan det frågade han mig.
och DÄR tappade jag förtroendet för psykologer iaf, om jag inte kan dra mig sj upp ur skiten - vem ska då göra det.
Den jag pratade med innan den här virrpannan SÖG också - det enda hon snackade om var "tankefällor", allt jag berättade om var "tankefällor" - hon kunde aldrig hålla med om att jag hade rätt & inte inbillade mig en massa skit.
Så jag litar inte på dom alls mer..
Pepparkaksgubbe:
Hjälpte det något då?
nej
Pepparkaksgubbe:
att allt dem gör är att bara lyssna, inte att ge tips och råd. J
lyssna och ge tips/lära dig lite hur huvet funkar om d behövs.
Pepparkaksgubbe:
psykologer ska göra att man känner sig bekväma med dem
Jag kan inte vara bekväm med henne. Inte när hon pratar OM mig. Som om jag inte känner mig och sådär.
Är alltid sprallig när jag kommer men efter 5 minuter sitter jag och hackar tänder och ser upp i taket när jag pratar.
Pepparkaksgubbe:
har det hjälpt? Och efter man har pratat om det som har hänt och hur man mår.. vad händer sen då..?
Jag vet inte vad som har hjälpt. Man kan inte fråga vad som händer sen, för jag valde att INTE äta mediciner eller nåt sånt.
Min verkar ganska likgiltig inför sin uppgift. Funderar på att byta.