Ska whina som en idiot nu. Be prepared.
Jag har 0 lust till att fortsätta så här. Har ingenting att se tillbaka på, inga glada minnen eller så - mina "ungdomsår" är förstörda, då jag inte direkt gjort något som gett mig någon större glädje. Alltid bara varit ensam, oavsett om jag är med vänner eller vad fan jag gör.
Och om jag någon gång tyckt att någonting verkat för bra för att vara sant, när det gäller relationer och andra sådana saker - då har det också varit det. Varje gång jag blir lämnad gräver jag ner mig och lovar mig själv att aldrig mer gå utanför dörren, på ett ungefär. Skamsen och olycklig som man blir.
Det jag undrar är, vad krävs för att livslusten (och allt vad den innebär) komma tillbaka? Även när det gäller den sociala förmågan, typ. Hur ökar man den?
Orkar nog inte riktigt komma på det själv. Har provat allt.
Gjorde egen musik, tränade, började på en "fritidsaktivitet" osv. osv. Men ingenting fungerade. Blir alltid lika nedstämd och ointresserad i slutändan.
Kan det var en sjukdom? För det har alltid varit så här.
Tack och förlåt.
Renesmee:
Tack och förlåt.
Sluta martyra och börja chilla.
Renesmee:
Det jag undrar är, vad krävs för att livslusten (och allt vad den innebär) komma tillbaka?
vet inte riktigt... den bara kom när jag började på universitetet och fick miljöombyte
Försök att se allt positivt istället för negativt så blir det perfa! ![[y]](/img/smilies/thumbup.gif)
Du bör tänka över om du tror att du har en depression. Det är vanligare än man tror.
Själv var jag likadan, under andra omständigheter dock. Jag fick antidepressiv medicin och allt blev så jävla mycket bättre. Det är såklart inte den första bästa lösningen, men har du känt dig nere en längre tid borde du gå och prata med någon.
Sen hur gammal är du?
Miceparade:
Sluta martyra och börja chilla.
Haha, jag chillar hela tiden. Börjar bli rastlös nu.
Varför känner du dig ensam även när du är med människor?
Jag dricker alkohol var och varannan dag. Det har fungerat för mig. Massor med roliga minnen och vänner.
Bli vegetarian och umgås med sådana människor. De är helsköna.
den enda som kan hjälpa dig är du själv.
OF 5:
den enda som kan hjälpa dig är du själv.
fel
szfgjdf:
fel
ok
Nachac:
Varför känner du dig ensam även när du är med människor?
Är inställd på att alla ska försvinna, så jag håller mig i bakgrunden. Känner mig aldrig delaktig eller behövd i någonting. Vill heller inte vara det. Trivs, men ändå så vantrivs jag ensam. Har liksom lärt mig det.
Harpyja:
Jag dricker alkohol var och varannan dag. Det har fungerat för mig. Massor med roliga minnen och vänner.
Skönt att det fungerar för någon.
Ångrar redan den här tråden. Så klart.
OF 5:
den enda som kan hjälpa dig är du själv.
Vet. Men nu så kan jag uppenbarligen inte det.
Renesmee:
Det jag undrar är, vad krävs för att livslusten (och allt vad den innebär) komma tillbaka?
Rutiner, i alla fall för mig. Fast livet ska ju samtidigt inte bli en rutin för då känner man sig fången och uttråkad. Det är en balansgång mellan frihet och rutin.
Renesmee:
Även när det gäller den sociala förmågan, typ. Hur ökar man den?
Man bara gör. Som med alla andra färdigheter. Till slut blir det lättare.
Renesmee:
Kan det var en sjukdom? För det har alltid varit så här.
Ja, du kan ju ha serotoninbrist t.ex.. Tror dock som Mice att du bara ska chilla litegrann. Gå till en psykolog och ventilera dina tankar så kanske du kan blåsa bort ditt svarta moln, utifall att du inte provat det ännu.
Renesmee:
Vet. Men nu så kan jag uppenbarligen inte det.
i och med att ingen annan kan se din situation ur din synvinkel eller på ett korrekt sätt tolka hur du känner. Så kan bara du själv komma till en korrekt slutsats. Trotts att det kan verka omöjligt. tyvärr. lycka till.
xsaosinx:
Gå till en psykolog och ventilera dina tankar så kanske du kan blåsa bort ditt svarta moln, utifall att du inte provat det ännu.
Said and done. Gått hos en sådan i 7 månader snart. Hon pratade bara om mediciner. Känns inte riktigt som att man förstår dem. Hur skulle mediciner kunna hjälpa "sorgen" efter vissa saker osv.?
OF 5:
Trotts att det kan verka omöjligt.
Ah, fast jag tror att det är möjligt. Tack, hej.
