Hej. jag har tidigare lidit av ätstörningar i ca 7 år.
Sen fick jag behandling, gick upp till normalvikt och ett tag var det typ ångestfritt att äta osv,jag var så motiverad att bli frisk.
Nu när jag nått normalvikt, ett bmi på tjugo ungefär känner jag hur det sakta smyger sig tillbaka igen. direkt när jag blev friskförklarad slutade jag med mellanmål och kvällsmål och drog ner på det mesta.
Jag väger mej inte längre men jag känner mig så otroligt stor.. och om jag äter kvällsmackor eller någonting får jag sån ångest så jag börjat spy ibland igen.
Jag vill inte falla tillbaka igen men jag tror aldrig jag kommer trivas i min kropp.
Måste bli motiverad till att bli helt frisk, känns som varje liten kalori sätter sig direkt även om jag innerst inne vet att det inte är så.
Nån annan som har upplevt samma sak och vet hur man kan tänka/göra för att undvika detta?
är på samma ställe..![[sad]](/img/smilies/sad.gif)
fast bara tre år då men då måste verkligen bestämma dig, skriv ner en liste på bra saker med det och dåliga( hoppas den dåliga blir längre bara) sen måste du göra andra saker när dom där spytankarna kommer.
försök tänka på att du bara ska äta som en vana och inte själva maten, lycka till!
zemii:
sen måste du göra andra saker när dom där spytankarna kommer.
försök tänka på att du bara ska äta som en vana och inte själva maten, lycka till!
together we'll make it through sometime.
Känns bara så inihelvete meningslöst, enda anledningen att jag vill äta normalt är för att jag vill få bröst typ.
känner mig så fet och ful och missbildad trots att en del av mej vet att jag är normalviktig. så in i hevetes förvirrad, står verkligen vid det där jävla vägskälet, frisk eller inte. SUXXX
Du är uppenbarligen inte helt frisk, fast frågan är om man någonsin blir det när man haft ästörningar och det har satt sig på hjärnan.
Gå inte tillbaks, välj livet och hitta glädjeämnen i det.
Du kommer förlora så mycket av livet om du bara tränar, räknat kalorier, svälter dig och somnar smärtsamt hungrig.
Livet kommer pågå utanför dina sjuka ögon och du kommer ångra dig. Det är inte värt det.
Sök upp ätstörningscenter och låt dem hjälpa dig att fortsätta på din behandling?
Jag får tanken på återfall när jag mår dåligt, ätstörningen är som en tröst som alltid finns där och då kan man fokusera på den, alltså är det inte bra om jag mår dåligt men det är ju en naturlig del av livet. Gör något annat så fort du får tankarna på återfall. Träna måttligt, ät tills du är mätt och kämpa för ett friskt liv!
Du är uppenbarligen inte helt frisk, fast frågan är om man någonsin blir det när man haft ästörningar och det har satt sig på hjärnan.
Gå inte tillbaks, välj livet och hitta glädjeämnen i det.
Du kommer förlora så mycket av livet om du bara tränar, räknat kalorier, svälter dig och somnar smärtsamt hungrig.
Livet kommer pågå utanför dina sjuka ögon och du kommer ångra dig. Det är inte värt det.
Sök upp ätstörningscenter och låt dem hjälpa dig att fortsätta på din behandling?
Jag får tanken på återfall när jag mår dåligt, ätstörningen är som en tröst som alltid finns där och då kan man fokusera på den, alltså är det inte bra om jag mår dåligt men det är ju en naturlig del av livet. Gör något annat så fort du får tankarna på återfall. Träna måttligt, ät tills du är mätt och kämpa för ett friskt liv!
