Till hösten börjar jag gymnasiet och jag antar att de flesta är lite småskraja för förändring och det som komma skall. Jag kan tänka mig att många delar min oro för att man inte ska få några kompisar.
Jag har alltid haft svårt att skaffa nya kompisar, så jag har inte så många. De kompisar jag har, har jag träffat genom gemensamma kompisar, men på gymnasiet så kommer jag inte ha någon jag känner i klassen då jag inte känner någon som sökt till samma program.
Min oro ligger väl mest i att jag på nåt sätt alltid verkar skrämma bort folk (jag vet inte riktigt varför, kanske är jag för skum för folk att hantera), så jag blir aldrig mer än en bekant.
Sen så vågar jag inte riktigt. Jag avskyr att behöva göra nya intryck, så det är väl rätt naturligt att jag håller mig i skuggan. Men hur kan man då få kompisar? Man kan ju inte bara anta att andra ska kunna ta första steget, eller?
Är det någon som känner/känt likadant? Vad kan man göra för att våga? Hur tar man någon över gränsen till "vän"? Eller skriv vad som helst.
Tack på förhand.
Du är långt ifrån ensam. Enligt egen erfarenhet brukar dock sådant lösa sig av sig själv i de allra flesta fallen. Det kan hjälpa att anstränga sig för att vara social, men för min del gick det bra ändå.
Typ som alla andra
Kände precis lika när jag skulle börja 7:an (hehe) Men vännerna kom efter några dagar. Det fixar sig ska du se.
Var social. Bara du försöker att inte vara blyg de första dagarna så klarnar det sig nog.
