Min hund har blivit rädd för att gå ner för trappor. Igår så snubblade hon, inte så hon blev skadad eller snubblade allvarligt men ändå och nu är hon jätterädd. Det är ganska besvärligt faktiskt och vi vet inte riktigt vad vi ska göra.
Någon som har tips, förslag eller varit med om nåt liknade?
Se och lär:
12 min är en lång tid men kan se trappor. Är klippet relevant till problemet? Isåfall kan jag kika.
patrick bateman: 12 min är en lång tid men kan se trappor. Är klippet relevant till problemet? Isåfall kan jag kika.
det är ju dogwhisperer ser du väl? självklart är det relevant.
SOMBI: det är ju dogwhisperer ser du väl? självklart är det relevant.
Vet inte vad det är ärligt talat så hur ska jag då veta? Okej, tack för klippet. Ska kika.
Är hunden matglad skulle jag testa att bara lägga något riktigt gott på ett par trappsteg och så får det ta den tid det tar för henne att våga sig upp.
Antar att det inte behöver skrivas men försök inte på något vis att tvinga upp henne, typ med hjälp av koppel eller genom att stå bakom.
Annars är det värt att testa att själv sitta i trappan och locka på hunden och sedan belöna henne i princip varje gång hon närmar sig/ser ut att vara på väg upp.
prova själv att gå ner på alla fyra och försök ta dig ner för en trapp, det är förvånansvärt modigt att de alls klarar det
Receptet är: godis, beröm och tålamod.
Ta lite godis, beröm och ge en godbit för varje trappsteg. Tappa inte tålamodet på vägen. Gå ner och börja om ifall det behövs.
nöbby: Är hunden matglad skulle jag testa att bara lägga något riktigt gott på ett par trappsteg och så får det ta den tid det tar för henne att våga sig upp.
Antar att det inte behöver skrivas men försök inte på något vis att tvinga upp henne, typ med hjälp av koppel eller genom att stå bakom.
Hon är megamatglad och provade locka med mat men hon ville ändå inte, eller hon vill men blir rädd och typ kryper och då snubblar hon igen nästan. Det som är det dumma, går hon bara normalt är det lugnt men eftersom hon är rädd kryper och tvekar hon och då blir det extra svårt.
Nej kopplet tog vi av direkt men hjälper inte mycket.
nöbby: Annars är det värt att testa att själv sitta i trappan och locka på hunden och sedan belöna henne i princip varje gång hon närmar sig/ser ut att vara på väg upp.
Så vi lyckades men tog nästan 10 min för henne att gå ner för en kort trappa, extremt svårt hade hon för det men vi höll på ett steg i taget. Får hoppas det går över för kan inte fortsätta så.
Lífþrasir: prova själv att gå ner på alla fyra och försök ta dig ner för en trapp, det är förvånansvärt modigt att de alls klarar det
Haha har provat som liten. Vågade inte heller.
Fingerprints: Receptet är: godis, beröm och tålamod.
Ta lite godis, beröm och ge en godbit för varje trappsteg. Tappa inte tålamodet på vägen. Gå ner och börja om ifall det behövs.
Ja vi kämpar på med de medlen men gick uruselt idag.
Normalt så brukar vi när nån inte är hemma och kommer säga till henne att den personen kommer och då öppnar vi dörren så hon kan springa och möta den personen, hon älskar att göra det men ikväll när lillebroder kom hem och vi gjorde det så blev hon lika glad och galen men när hon kom till trappan stannade hon, hon ville ner men vågade inte.
Får se hur det är imorgon.
kände en kille som var rädd för mitt trapphus. finns säkert människor som har förbi för trappor men i det här fallet berrode det nog mer på efterverkningarna av psilocybin
patrick bateman: Så vi lyckades men tog nästan 10 min för henne att gå ner för en kort trappa, extremt svårt hade hon för det men vi höll på ett steg i taget. Får hoppas det går över för kan inte fortsätta så.
Ja jag tror att det bästa man kan göra är att försöka locka ned henne på något vis men ändå låta henne vänja sig igen i sin egen takt.
Draug: kände en kille som var rädd för mitt trapphus. finns säkert människor som har förbi för trappor men i det här fallet berrode det nog mer på efterverkningarna av psilocybin
Knepigt.
nöbby: Ja jag tror att det bästa man kan göra är att försöka locka ned henne på något vis men ändå låta henne vänja sig igen i sin egen takt.
Jo satsade på det, gick bättre idag med så förhoppingvis går det över helt snart. Vi fortsatte med att låta henne gå själv utan koppen samtidigt som vi gick ner först och ropade på henne.