Hej, jag är tillsammans med världens bästa pojkvän, men flera problem har uppstått mellan vårt förhållande.
Vi har bråkat tusen gånger om det här,
Hans familj & jag går helt enkelt inte ihop. Hemma hos min pojkvän bor en opålitlig rottweiler som inte gillar någon förutom sin familj och min pojkvän. Den har naffsat mig hårt i handen en gång och kommit full fart fram till mig och skällt ut mig. När jag en gång satt och pratade med min pojkväns mamma, så kände jag mig kränkt av henne. Hon sa att hon vägrar att göra nått åt saken för andras skull som kommer hem till dom. Hon tar hunden före allt, precis allt. Hon berättade även att deras rottweiler har gjort agressiva tecken mot en 10 årig pojke. Men hon vägrar att lyssna på varken mig eller någon annan. När jag väl är där, så är jag livrädd hela tiden när jag är i huset hos min pojkvän. Kan inte slappna av nånting. Kan inte gå på toaletten själv utan min pojkvän eftersom att hunden är lös i huset. Det finns en grind vid dörren till vardagsrummet hemma hos dom, men den är aldrig stängd, fast dom säger att dom ska visa hänsyn och stänga den när jag är där. Hans storasyster är bara sur och hälsar inte på mig. Jag vet inte vad jag ska göra.. vi har varit tillsammans i 2,5 år nu. Jag älskar honom sjukt mycket. Någon som har känt samma som jag? Innan jag blev tillsammans med min pojkvän så var jag aldrig rädd för stora hundar överhuvudtaget. Jag har själv en liten hund hemma hos mig och min familj, men nu har jag fått stor rädsla för rottweiler. Någon här som har känt samma sak som mig?
Verkligen tråkigt att det ska behöva vara såhär men enligt mig är det din pojkväns ansvar att det här blir löst, han behöver prata med sin familj. :s
han gör inget åt det, han säger att hans mamma bestämmer det.
Fan va hemskt :(, hoppas det blir bättre. Kram!
jullebullens: han gör inget åt det, han säger att hans mamma bestämmer det.
hur gamla är ni? rekommenderar jag att du antingen skiter i den mesen :p eller så får ni börja vara hemma hos dig istället, skulle aldrig satt min fot hos den familjen igen om jag vore du.
jag har sagt till honom att jag inte ställer min fot hemma hos honom igen, han accepterar det och förstår allt hur jag känner men han kan inte säga till hans mamma eftersom att hon inte lyssnar, och vi har bestämt att vara hemma hos mig från och med nu. Vi är 17 år gamla. Han mamma beter sig som ett svin mot honom. Hon står och hånflinar och skrattar åt honom bara om han berättar något viktigt eller allvarligt. Hon är helt enkelt störd.
jullebullens: jag har sagt till honom att jag inte ställer min fot hemma hos honom igen, han accepterar det och förstår allt hur jag känner men han kan inte säga till hans mamma eftersom att hon inte lyssnar, och vi har bestämt att vara hemma hos mig från och med nu. Vi är 17 år gamla. Han mamma beter sig som ett svin mot honom. Hon står och hånflinar och skrattar åt honom bara om han berättar något viktigt eller allvarligt. Hon är helt enkelt störd.
okej då är det absolut inte hans fel, stackarn. Skönt att ni har varandra iaf!
whaddup bird:
okej då är det absolut inte hans fel, stackarn. Skönt att ni har varandra iaf!
Jag tycker som himla synd om han, jag hatar hans mamma. Men vi ska försöka hålla ihop så länge det går.. jag älskar honom trots allt. Tack för alla svar som du & ni andra sa, lättade verkligen på mitt hjärta nu, tack.
