en två år gammal hund
kan vara ensam i typ 20 minuter med tuggben, utan problem
när tuggbenet tar slut: panik
utan tuggben: panik
För ett år sedan kunde han inte vara ensam i två minuter.

Jag har bara lämnat honom ensam i tre timmar vid ett tillfälle då det var det enda alternativet, och då hände detta: han kissar på sig trots att han var rastad, skäller och ylar konstant och förmår inte ens dricka vatten. När jag kom hem mötte jag en stressad, flåsig och jättetörstig hund, trots tillgång till vatten.

taktik ett: långsamt vänja honom vid att vara ensam, möjligtvis acceptera att han inte kan vara ensam längre tid. se till att han inte upplever panik när han är ensam.

taktik två: lämna honom ändå, han kommer vänja sig. hundar blir inte traumatiserade, hundar har ingen tidsuppfattning. det spelar ingen roll hur lång tid de lämnas - 10 minuter som tre timmar, det är sak samma.

taktik två förespråkas av en sjukt duktig djurmänniska. därför blir jag förvirrad då den går emot min instinkt. inte som i att jag är för blödig, utan som i att mitt mål är att han ska kunna vara ensam utan att få panik. att lämna honom ensam med panik, känns inte som ett sätt att få bort paniken.