SUBMARINE

Det känns inte rättvist att introducera Submarine som en brittisk romantisk komedi, det första man gör. Man kommer ju då per automatik att tänka på Hugh Grant och Julia Roberts i en pinsam middagsscen och dylikt. Detta är nämligen ganska långt ifrån vad Submarine är för en film. Ändå är det en av årets bästa filmer i genren.

Filmen kretsar runt en 15-årig pojke som heter Oliver Tate. I skolan är han lite av en outsider, och emotionellt har han det lite svajigt. Det blir ju lätt så när man är förälskad, och i det här fallet är det klasskompisen Jordana. Dessa två inleder en stormig men charmig relation, där Oliver naturligtvis inte önskar annat än att få Jordana att släppa till. Hans föräldrar drar en lättnadens suck över att deras son inte var gay trots allt. Samtidigt slår det inte direkt gnistor om deras egen relation, något som kompliceras ytterligare av att den frisinnade new age-fantasten Graham flyttar in nästgårds. Samtidigt som Oliver försöker röna ut hur man upprätthåller ett eget förhållande, känner han sig nödgad att försöka lappa ihop föräldrarnas äktenskap.

Utan rätt bildspråk och härlig stämning hade detta kunnat bli en mycket slätstruken film. Det hade nog inte fungerat särskilt bra med välkända, bildsköna skådespelare heller. Historien i sig är inte märkvärdigare än att skolans tönt vill vinna en vacker flickas hjärta, men tack vare ett riktigt vasst manus med klockren narration av Oliver själv, lyfter filmen över förväntan och blir ofta dråpligt underhållande. Regissören Richard Ayoade debuterar med den här filmen, och gör det utmärkt. Han gör filmen till sin egen tack vare udda kameravinklar, slowmotion-sekvenser samt en enligt mig hysteriskt roligt filmad del där Oliver spekulerar i hur omvärlden skulle reagera om han plötsligt dog. Filmen är baserad på en bok av Joe Dunthorne (ej utgiven på svenska). Skådespelarna är alla relativt okända, och Craig Roberts som spelar huvudrollen känns autentisk. En faktor värd att nämna som förhöjer stämningen är det fantastiska soundtracket, som skrevs och sjöngs specifikt för filmen av Arctic Monkeys-sångaren Alex Turner. Den som gillar hans sidoprojekt Last shadow puppets kommer att känna sig hemma här.

Detta är en mycket okonventionell romantisk komedi som ibland angränsar drama. En film om kärlek där jag gick ut ur salongen med ett leende på läpparna. Jag har svårt för romantisk komedi, ofta för att det blir väldigt ostigt. Submarine undviker den fällan med bravur. Rekommenderas.

Betyg 4

-----------------------------------
Går in och lägger in kursivt och fetstil senare, verkar fungera halvtaskigt med iPaden.

Klara, färdiga, GÖR KAOZ Å RETTSTAFVA MIN TEXT!!!

Puss