Haru lirat Drakar o Demoner nån gång ? Det var fan asgrymt

nazgul:

Haru lirat Drakar o Demoner nån gång ? Det var fan asgrymt

Nej, men har lånat grundboken av en vän för att kika lite. Verkar väldigt najs, mycket tomtar och troll och sånt. Men har inte orkat sätta mig in i ett fjärde spelsystem och värld, känns som att det räcker med de jag redan kan. Iaf tills jag hittar en grupp, och alla tycks bara vilja att jag ska spelleda hela tiden.

Jag tycker att pansar borde få ha en egen "hitbar" som absorberar dödlig skada. Detta kan balanseras med svaga penalties till ens uthållighet.

Om man har lågt uthållighetspoäng (i procent) så tar man mer skada vid attacker som skadar livspoängen.

Mawns:

Jag tycker att pansar borde få ha en egen "hitbar" som absorberar dödlig skada. Detta kan balanseras med svaga penalties till ens uthållighet.

Ja, saken är att jag inte vill göra det hela för avancerat. Det har redan blivit ett till två extra tärningsslag per runda involverat i närstrid och jag vill inte öka på det för mycket. Sen är ju saken att man ska bli just tröttare av att få stryk även om man har pansar - när ett gäng arga bönder har dragit ner dig från din häst och står och bankar med sina klubbor så är det skit samma om du har pansar - förr eller senare så lär du svimma ändå. Först funderade jag på att göra som du föreslår - att pansar helt enkelt tar bort skada. Sedan insåg jag att det nog gör mer skada än nytta, då någon i fullt kroppspansar under en hord arga bönder kommer SVÄLTA ihjäl.

Ett annat närliggande problem är ju när man tar bedövande skada från andra vapenkällor - vissa vapen gör snarare bedövande än dödlig skada, till exempel blydaggar och piskor. En karaktär som efter en lång marsch blir överfallen av vättar kan ta tre-fyra hugg från deras små svärd och stå - men kanske svimmar så fort han får en pisksnärt.

Så det egentliga problemet är att inte den bedövande skadan och den dödliga skadan på något sätt stackar. I vanliga D&D gör den det, men där används inte bedövande skada så mycket och innebär inga nackdelar förrän man ligger medvetslös på marken - här ska den innebära vissa nackdelar när den når under ett visst värde.

Homunculi:

Om man har lågt uthållighetspoäng (i procent) så tar man mer skada vid attacker som skadar livspoängen.

Procent är väldigt krångligt att räkna med, särskilt för hand (vi använder miniräknare enbart sparsamt, då de har en tendens att ta bort både fokus och stämning). Har övervägt liknande lösningar, men vill inte ha FÖR mycket matte inblandat. Det bästa är när man kan hålla sig till addition och subtraktion, men jag har väl mina misstankar om att enklare multiplikation kommer få bli inblandat.

Stringburka:

att pansar helt enkelt tar bort skada. Sedan insåg jag att det nog gör mer skada än nytta, då någon i fullt kroppspansar under en hord arga bönder kommer SVÄLTA ihjäl.

Men här menar du väl lite som någon sorts armor class?

ex.

Pansar med 7 i försvar

2 i skada till uthållighetsmätaren.

För det var inte alls så jag menade, jag menade mer att man ger pansar extra livspoäng (låt oss säga 50) och samtidigt gör att skadan halverad (dvs (1d8/2)+1) dras av från uthållighetsmätaren.

Istället så blir föregående exempel:

Pansar med 50 i försvarspoäng

4 i skada ((8/2)+1) till uthållighetsmätaren.

Detta borde göra att pansaren går sönder innan ditt problemscenario uppstår. Självklart så får pansaren tillbaka sina försvarspoäng efter strid, såvida det inte blivit skadat. Det gör även måttlig skada till uthålligheten, och man kan tweaka den konstanta siffran beroende på hur tung bepansring man har.

Edit: Förlåt för att jag använder d istället för t, man blir lite skadad om man bara spelar engelskspråkiga rollspel hela tiden

Stringburka:

Tar han av sig pansaret skulle han klara två genomsnittliga träffar innan det blir några större problem. Detta känns jättelöjligt.

Fint system!
Skulle kunna tänka mig att höja så att man förlorar uthållighetspoäng även av att ta skador som ska dra livspoäng. man blir trött av att bli skadad, det är ju inte mer än rimligt.

Men som svar på ditt problem: Ja, men man kan ju inte ta av sig pansaret mitt i en strid heller! Dock är det ju klart att ens kondition mår mycket bättre utan pansar, för rörlighet, uthållighet, etc. men det är ju svårt att ta på/ta av pansar. Vill du lösa problemet skulle man kunna tänka sig att även uthållighetsskador skulle kunna orsaka minskningar på livspoängen, men bara till en gräns.

Tänk att du har 15 livspoäng, och 22 uthållighetspoäng. Du har pansar och strider tills din livspoäng nästan är slut. Blir man skadad när man bär pansar (blir träffad av ett normalt slag) ger det ju alltid upphov till bulor, småsår och smärta - men bara till en gräns. Du skulle därför kunna tänka dig att man max kan bli av med 5-10% av ens livspoäng när man bär pansar. Känns det rimligt?

Homunculi:

Om man har lågt uthållighetspoäng (i procent) så tar man mer skada vid attacker som skadar livspoängen.

Jag håller med homunculi's idé, men är procent krångligt så borde det gå att lösa på något annat sätt, ändå.

sätt ett tak på det aktiva uthållighetspoänget som motsvarar det aktuella livspoänget, det löser ditt problem rätt bra. det är logiskt, i och med att en försvagad varelse inte kan stå emot skada lika väl som en varelse i utvilat och hälsosamt skick.

hp, som det ursprungligen var tänkt, är nämligen inte bara ett mått på hur väl en varelse tål skada, utan även hur bra denne är på att aktivt försvara sig mot den, vilket är anledningen till att krigare får högre hp än magiker. dels har försvarsförmågan (livspoäng) att göra med att kroppen bättre kan stå emot ren skada (en arm med en massa muskler är mer motståndskraftig än en arm med lite fett och ben), och dels att de faktiskt är tränade i fysisk strid, och således vet hur de ska göra för att minimera den skada de tar emot (bortsett från saker som parering, vilket det väl finns separata regler för nuförtiden, exempelvis genom att rulla med stal (tumbling?) och helt enkelt undvika direkta träffar efter bästa förmåga).

det är viktigt att förstå hur de tänkt sig systemet innan man försöker laga det, annars kan det lätt bli mer obalanserat än innan.

mörknäs:

sätt ett tak på det aktiva uthållighetspoänget som motsvarar det aktuella livspoänget, det löser ditt problem rätt bra. det är logiskt, i och med att en försvagad varelse inte kan stå emot skada lika väl som en varelse i utvilat och hälsosamt skick.

men nu var ju problemet det omvända också, dvs att en individ med nära noll uthålighetspoäng kvar kan leva på sina livspoäng.

men en liknande lösning är väl att föredra åt andra hållet säg att det maximala antalet livspoäng inte kan överstiga antalet uthålighetspoäng, och att antalet uthålighetsoäng inte kan överstiga 1.5 eller 2 gånnger antalet livspoäng(en trött individ dör lättare, och en skadad individ orkar inte lika mycket)

Mawns:

Detta borde göra att pansaren går sönder innan ditt problemscenario uppstår. Självklart så får pansaren tillbaka sina försvarspoäng efter strid, såvida det inte blivit skadat.

Att ha regler som gör att en karaktär inte kan dö så länge han har ett pansar på sig känns både (onödigt) orealistiskt och konstigt. Dessutom tar det bort möjligheten till att ha ett pansar som långsamt faller i bitar genom många strider, om det inte lagas.

Mawns:

Edit: Förlåt för att jag använder d istället för t, man blir lite skadad om man bara spelar engelskspråkiga rollspel hela tiden

Jag blandar vilt själv

Anarkandi:

Skulle kunna tänka mig att höja så att man förlorar uthållighetspoäng även av att ta skador som ska dra livspoäng. man blir trött av att bli skadad, det är ju inte mer än rimligt.

Ja, det är en möjlighet. Hum. Tänkte på det förut men skrotade det, men nu kan jag inte komma på varför. Det är ju egentligen väldigt bra. Och då drar helt enkelt pansar av en viss mängd dödlig skada, men låter den bedövande vara kvar.

Anarkandi:

Men som svar på ditt problem: Ja, men man kan ju inte ta av sig pansaret mitt i en strid heller!

Nej, men mellan två strider kan man det - och även om det är en lågmagivärld jämfört med vanliga D&D så finns det magiska medel för att ta av eller på ett pansar under strid, som att t.ex. sväva, skapa ett skyddande fält eller dylikt.

Anarkandi:

Dock är det ju klart att ens kondition mår mycket bättre utan pansar, för rörlighet, uthållighet, etc.

Absolut, och någon som bär för mycket pansar (eller utrustning öht) förlorar utmattningspoäng över tid också. Dessutom begränsar pansaret rörlighet, så en lätt bepansrad rollfigur kan vara MYCKET bättre på att undvika attacker (om denne är rörlig i sig - en klumpeduns bästa alternativ är att klä sig i sten, alternativt sitta hemma med en bok istället).

Anarkandi:

Blir man skadad när man bär pansar (blir träffad av ett normalt slag) ger det ju alltid upphov till bulor, småsår och smärta - men bara till en gräns.

Detta beror ju på VAD för pansar det är - det är inte bara fullt kroppspansar det är frågan om, utan även sådana saker som vadderat tyg eller ringbrynjor. Dessutom har även fullpansar alltid skarvar någonstans, och det finns exempel på när människor i tungt pansar blivit dödade på slagfältet - det var dock mest för att de fick sina hästar dödade och blev överväldigade. Vidare har i princip allt pansar lättare än det allra tyngsta glipor här och var, och en även om du bär ringbrynja kan en armborstskäkta med lite "tur" gå igenom. Och brutna ben förhindras inte av ringbrynja.

mörknäs:

sätt ett tak på det aktiva uthållighetspoänget som motsvarar det aktuella livspoänget, det löser ditt problem rätt bra. det är logiskt, i och med att en försvagad varelse inte kan stå emot skada lika väl som en varelse i utvilat och hälsosamt skick.

Lät först väldigt bra, men löser ändå inget eftersom samma problem återstår: Har du 10 livspoäng och 3 uthållighetspoäng och får 5 poäng i skada så bör du hoppas att du inte bär pansar, ur ett "fortsätta vara vid medvetande"-perspektiv.

mörknäs:

hp, som det ursprungligen var tänkt, är nämligen inte bara ett mått på hur väl en varelse tål skada, utan även hur bra denne är på att aktivt försvara sig mot den, vilket är anledningen till att krigare får högre hp än magiker.

Ja, det är detta jag skriver om i första inlägget: Förmågan att parera och generellt minimera skada är tungt inblandad i det hela, något som gör det hela för abstrakt. All skada utanför strid borde således egentligen gå vara direkt skada på ens fysik (constitution), då jag inte kan se hur förmågan att parera eller minimera en skada skulle hjälpa en att överleva en eldsvåda eller ett syrabad, eller för den delen (åtminstone delvis) ett tiometersfall.

mörknäs:

vilket det väl finns separata regler för nuförtiden, exempelvis genom att rulla med stal

Nix, inte i original-D&D 3.5. Men många har gjort egna regler för det, och jag har mina.

mörknäs:

det är viktigt att förstå hur de tänkt sig systemet innan man försöker laga det, annars kan det lätt bli mer obalanserat än innan.

Det är inte spelbalans som är ett problem egentligen, eftersom jag är en relativt liberal SL och brukar vara rätt bra på att anpassa motstånd, och eftersom vi nog har lite större fokus på roll än på spelande.
Jag är mycket medveten om hur systemet är tänkt att fungera, det är därför jag inte gillar det. Det är helt enkelt FÖR abstrakt. Jag är inte ute efter ett system så realistiskt som EON - det blir för långsamt och krångligt. Jag vill bara ha en liten ökad känsla av realism och lite mer taktiska val snarare än det vanliga "jag slår orchen i huvudet" och att alltid ta det tyngsta pansaret tillgängligt.

grön_apa:

men en liknande lösning är väl att föredra åt andra hållet säg att det maximala antalet livspoäng inte kan överstiga antalet uthålighetspoäng,

Detta tar bort hela idén med uthållighetspoäng; att du kan bli däckad utan att vara döende, av attacker eller av värmeslag eller dylikt.

===========

Hittills måste jag säga att jag känner mig väldigt lockad att gå på Anarkandis första förslag - att dödligt våld även utmattar en. Kan någon se något stort problem med den idén?

grön_apa:

men nu var ju problemet det omvända också, dvs att en individ med nära noll uthålighetspoäng kvar kan leva på sina livspoäng.

vilket är rimligt, beroende på hur man ser på hela systemet, visserligen. man kan lösa det hela genom att livspoäng även till viss del drar uthållighetspoäng, vilket är rimligt med krosskador och eventuell blodförlust, osv. och jag antar att låga uthållighetspoäng också ger ett minus på många färdighetsslag, så det gör ju karaktären i fråga ändå mer eller mindre värdelös i striden.

en jämförelse kan väl dras till drakar och demoners olika system för hugg- och krosskador, eller hur det nu var reglerna var formulerade.

grön_apa:

men en liknande lösning är väl att föredra åt andra hållet säg att det maximala antalet livspoäng inte kan överstiga antalet uthålighetspoäng, och att antalet uthålighetsoäng inte kan överstiga 1.5 eller 2 gånnger antalet livspoäng

låter även det rimligt. sen tänkte jag aldrig på exakt hur relevanta regler är formulerade, exempelvis vad respektive poäng baserar sig på (jag tänker mig att uthållighetspoäng borde gå mer på fysik, livspoäng borde gå mer på styrka, men att båda ska vara beroende av just dessa egenskaper, samt karaktärsnivå).

Stringburka:

Detta tar bort hela idén med uthållighetspoäng; att du kan bli däckad utan att vara döende, av attacker eller av värmeslag eller dylikt.

ja men samtidigt kan man ju däcka av värmeslag fast du är fult frisk.

uthålighetspoäng borde återhämtas mycket snabbare än livspoäng(det tar tid att läga en arm som är krossad). och då man återfår uthåligheten så återför man de livspäng som man förlorade pga av utmattning(kan markeras somett streck på papret istället för ett kryss).