hej allihooooooooopa, jo det är såhär att när jag var liten hade jag en psyksjuk mor som tvingade i mig enorma nängder med mat vilket ledde till grav övervikt, vid tio års ålder började jag kräkas upp allt jag åt och blev normalviktig, detta eskalerade och jag var helt fast i mitt kräkande, skall tilläggas att jag aldrig hetsätit, bara ätit "normalt" men varit tvungen att kräkas upp merparten. vid fjorton års ålder gav jag min dåvarande pojkvän ett löfte om att sluta, vilket jag gjorde men det resulterade istället att jag började sväla mig och rasade i vikt. när jag förra året var sjutton gick jag hos en ätstörningsenhet och fick hjälp, kom upp till normal vikt, 165, 55 kg, är det ens normalt när man läser verkar det som att alla väger under 50? allt var bra och jag åt efter matschema och var gladare och mådde bättre än på länge. när jag i höstas började skolan igen hade en nära vän till mig gått ner mycket i vikt, tog med egen sallad till skolan osv osv, vilket gjorde att mitt huvud på något sätt triggades av detta, mår fruktansvärt och är på väg tillbaks igen. kräks iprincip dagligen och så fort jag äter något får jag galen ångest. jag försöker låta bli att kräkas så ofta jag kan men med den efterföljande enorma ångesten är det sjukt svårt. har börjat räkna kalorier, googlar allt jag äter och känner verkligen att jag är på väg tillbaks i samma mönster, har dock inte lyckats gå ner något vad jag vet eller vad jag märker. snälla, är det någon soim har några tips på hur man ska bryta detta? jag vill verkligen inte hamna i samma helvete som jag var i