Det känns ibland, som att allt är i repeat om och om igen. Att människor upprepar vad media säger, vad andra säger om och om igen. Handlingar upprepas om och om igen, jag upprepar saker om och om igen. Andra upprepar det jag säger om och om igen. Det känns som jag blir infekterad av omvärlden, vilket tvingar mig att tänka. Tänka upprepningarna emot sig själva, priset för detta är total isolering från omvärlden. Ingen förstår det du säger, gör eller ser.
När du ser någon annan, så ser du bara repeat, repeat, repeat ... illusioner.
Känns som ett konstigt felslut här. Varför skulle en återupprepning vara illusorisk? Det är väl klart att våra tankar sprids genom varandra, det är så vi lever.
Edinburgh:
Känns som ett konstigt felslut här. Varför skulle en återupprepning vara illusorisk? Det är väl klart att våra tankar sprids genom varandra, det är så vi lever.
Absolut likhet är definitivt illusorisk. Det är ju det som en tautologi är.
space:
Absolut likhet är definitivt illusorisk. Det är ju det som en tautologi är.
Tycker inte du besvarar min fråga. 
upprepning är inte en illusion, det är på riktigt
Edinburgh:
Tycker inte du besvarar min fråga.
Vi kom väl fram till att det inte var din fråga? Om vi ska använda din logik? Det var väl bara repeat repeat repeat?
den sekundära pycnoharkessiska teorin:
upprepning är inte en illusion, det är på riktigt
Det kan förvandlas
space:
Vi kom väl fram till att det inte var din fråga? Om vi ska använda din logik? Det var väl bara repeat repeat repeat?
Spelar väl ingen roll var den kom ifrån.
Edinburgh:
Spelar väl ingen roll var den kom ifrån.
Hur vet du att frågan är relevant?
Edinburgh:
För att den hör till det första inlägget i tråden.
Dessutom så svarade jag visst på din fråga.
