Hej! Nu blir det höst och jag bor i Borås. Det kan vara en glädje för många att bo i Borås men för mig påminner det bara om att tiden går långsamt och att jag har en röv. Då känns allt bara helt meningslöst vare sig det gäller relationer eller mål i livet. Vi kommer ju ändå dö och då spelar allt sånt ingen roll.

Röven är för mig att bara finnas till vilket betyder ungefär som att drömma utan att sova och att aldrig kunna somna. Det gör mig så fruktansvärt rädd att jag har funderat på att ta livet av mig bara för att det inte spelar någon roll.

Borde förmodligen prata med en psykolog men dom är ju som bekant lediga under sommarn. Jag har därför varit väldigt tilltäppt under långa perioder av och till. Hjälp mig!!

Övertyga mig att det inte finns ett liv framför röven på nått sätt! Så jag kan dö på riktigt. Förmodlingen är jag så rädd för röven att jag är rädd för... röven.

Känner ibland som The Turd i Michel Gondrys kortfilm "One Day..."; "Did you, or did you not try to flush me down the toilet?" samt "I'm a part of you, you created me".