Kommer aldrig glömma den tiden på lågstadiet då jag och flera till var kvar på fritids till halv 5 varje skoldag och gjorde allting möjligt. Var på datorn och spelade spel, gick runt i våran stora skola och "utforskade" som att det vore världen, spelade sällskapsspel med vissa lärare som man tyckte var jättesnälla, skrattade med resten av kamraterna där. Man gjorde vad man ville. Det var så extremt mysigt att man knappt ville hem. Första gångerna var jättesvårt att få med mig hem då jag verkligen kände att jag hörde hemma där.

När det regnade ute eller var på något sätt dåligt väder så blev det 10 ggr bättre att vara inomhus. Svårt att slå den känslan av säkerhet nuförtiden! Och det var runt 11 år sedan för mig.

Både roligt och hemskt. Fanns ett utvecklingsstörd unge på dagiset jag gick på. Jag och några polare ställde oss i en ring runt honom och sjöng "omringa (namnet) omringa (namnet)" osv..