Mammas man kom för 2 år sedan till Sverige... Han var snäll i början men började bli aggresive :/ Han började först med att knuffa mig och låsa in mig på rummet så att jag till och med var tvungen att kissa på golvet i mitt rum. Sen en dag började mamma och jag bråka och hon ringde såklart till hennes man... Han kom från loppis på 10 minuter, knuffade in mig på mitt rum och knuffade ner mig på sängen tog tag i mig och tog sina jävligt vassa naglar och nöp mig på örat (låter fjoligt men det gör faktiskt jävligt ont) och tog mig sedan på låret... Sen gick det några dagar och vi började bråka igen, jag sprang ut från lägenheten medans han skrek efter mig och hotade med att han skulle ringa Hells Angels så dom kom och slog mig gul och blå... Sedan flyttade vi ut på landet. Några veckor efter det började han kalla mig hora, slapparsle, Fatas, Fjortis, Bortskämda ungjävel och allt annat som man kan kalla en... Han sa att jag var hans slav... jag skulle göra allt för honom. Jag tyckte såklart inte om det och började skrika tillbaka... Han började kasta vassa föremål mot mig, slå mig tills jag var alldeles blå, hota mig och... det värsta var när han tog på mig.
Och mamma står bara och kollar när han gör dom hära grejerna.
För det mesta var jag själv med honom och det var då han gjorde det mesta. Men jag ville inte säga nåt till mamma för hon skulle bara säga: Du ljuger det skulle han aldrig göra! HON FÖRSVARAR HONOM!!!
Sen en dag fick jag nog, jag tog en nål sprang ut i skogen och började skära mig själv djupt i handleden... Jag vart alldeles yr och fick jätte ont i huvudet och frös och kände att jag vart trött (Är det normalt om man ser blod eller känner lukten?) Jag tvättade av mina armar i vattenpölar eller åar varje gång jag skärde mig (nästan varje dag)
Han fortsatte med det han gjorde mot mig och jag fortsatte att skära mig för jag kände mig äcklig och smutsig efter det han gjort...
När jag inte orkade mer berättade jag hur jag hade hemma och dom kontaktade socialen... Jag fick komma på ett förhör med polisen med kamera o mikrofon... Fick advokat och all skydd jag kunde få... Sen en dag berättade dom att jag skulle flytta hem till pappa 🙂 Och nu har jag bott hos pappa i 2 veckor... Men jag mår fortfarande inte bra... Jag är rädd att soc kommer och tar mig eller att mammas kille kommer hit... Jag har fortsatt att skära mig i handleden till jag känner att jag mår illa o.s.v... Jag kan inte sluta skära, jag känner att jag mår bra av det... Jag går in i en värld den bara jag och smärta finns (låter konstigt) och jag gråter men då tänker inte jag på nåt annat. Men det gäller i bara sekunder och sedan kommer jag tillbaka men jag vill ha mer så jag fortsätter... Jag har blivit beroende av att skära mig själv. Jag har bara berättat detta för min kille och den person jag litade på men idag lämnade han mig... och nu mår jag piss! Iförrgår skärde jag upp hela min arm... Så plågsamt men ändå skönt... och nu inatt blir det mer 🙁 Jag orkar snart inte mer...

Jag vill bara ha en vän som förstår mig... Finns det verkligen seriösa människor här i världen som man kan lita på tillräckligt, som man kan dela sitt liv med, berätta hemska grejer, och tycka om? Finns det nån man verkligen KAN lita på, utan att den personen lämnar en?! :'( Jag litade på den hära personen men... He's just gone
Vad ska jag göra nu när ingen kmr förstå mig längre? :'( Ingen av mina vänner förstår mig...