Alltså, jag förstod aldrig hur jävla gött det var att vara liten när man var liten. Det var ju ändå en frihet att vara typ 14 och sitta med kompisen och spela CS och dricka 2.25or som man köpt på Turklivs. När jag bytte avatar så insåg jag inte bara hur mycket jag utvecklats utan också hur mycket roligare det var då.
Nu tar jag studenten. Ett steg in i vuxenhet? Ett steg in i vad? Jag vill bara gräva ner mig under täcket och vänta tills jag blir 14 igen. Och sen dyka upp i en runda Super Smash Bros Melee och lite vattenpipa.
Det vore dock en lögn att säga att jag inte utvecklats till det bättre. Jag är mognare, ansvarsfullare, snällare, snyggare, charmigare osv Men ändå...? Det känns som något fattas. Den där tryggheten. Har något gått fel i livet?
Jag knarkar inte. Jag dricker inte extremt mycket. Jag spelar inte tv-spel längre. Jag promenerar. Jag pluggar flitigt. Jag umgås med vänner. Men, jag mår ändå väldigt dåligt rätt ofta. Det känns inte rätt. Tror det har med otryggheten.
Jag skrev till en kompis häromdagen "När jag blir vuxen så ska jag..." och fick svaret "är du inte vuxen?". Och då insåg jag, att jag är 18 år. Jag bor i och för sig hemma men jag ansvar över min egen ekonomi och att jag äter, lever, pluggar osv. Jag tror att felet inte är att jag inte är vuxen utan jag är osäker på om jag vill vara vuxen.
Men samtidigt som jag känner att jag inte vill vara vuxen. Så handlar det inte om att jag inte vill vara vuxen nu för jag känner ändå att det är dags. Jag känner hur klockan tickar. Jag vill bara inte vara nu, här nu.
Och jag är så vilsen. Jag har börjat tappa greppet om nu. Jag har ingen aning om vilken dag, tid eller något. Det finns ingen struktur. Fast det är ju rätt fint. På ett visst sätt. Fast sen när man inser att det bara är 4 veckor kvar till studenten så inser man, att ja. Är det värt det?
Och detta är inget självmordsmeddelande. Nej gud, verkligen inte. För värt det är det ju. Jag tror det bara handlar om att finna sig själv och vara trygg. Och jag har ingen aning om vem jag är och är väldigt otrygg.
Jag är bara den där vilsna pricken som är mitt i ett ord för att någon skriver för fort på ett tan'gentbord. Och jag inte är trygg i det.![[sad]](/img/smilies/sad.gif)
Tråden flyttad från Forum X/Forumlekar
aw hjärtat man vill ba kramarej när man läser det där ![[love]](/img/smilies/love.gif)
Jag är rädd att alla upplever exakt det där någon gång i livet. Vanligen i samband med studenten.
Det blir inte så mycket bättre.
Åtta:
Det blir inte så mycket bättre.
Jo det blir det. ![[no-no]](/img/smilies/no-no.gif)
Jag tror att man har några år (olika många beroende på personlighet etc) där i tonåren/början på vuxenlivet då allt är rätt upponervänt. Det handlar om att uthärda, att låta sig vara lite vilsen och helt enkelt försöka ha så kul som möjligt under den tiden.
För det kommer kännas tryggare, du kommer finna lite mer av dig själv om du gör dina egna val och vågar.
Jag har pratat med flera vuxna om detta och de flesta säger att helt säker blir man aldrig, men det blir desto tryggare när man kommit in lite i vuxenlivet.
Det tar alltid tid att vänja sig.
känner lite så jag också
Naaaw
Kände precis så! Fast det är faktiskt kul att plugga på högre nivå också ![[blush]](/img/smilies/blush.gif)
varför kan du ej spela cs och dricka 2,25 nu liksom...
men saknar också när jag var 14! men det beror på att jag var mkt mer välmående då
aw lilla vännen
Jag tänkte också så.
Innan jag insåg att jag inte behöver ändra mig ett dyft bara för att min ålder på pappret numera räknas vara "vuxen", och att min person inte blir en annan för att jag inte längre är 15 år. Eller jo, en annan blir den ju, ständigt uppgraderad. Men jag hoppas jag fortsätter uppgradera mig hela livet, och aldrig låter mig stagnera.
Tryggheten får du inte tillbaka. Livet är inte tryggt. Ansvaret, och konsekvenserna som följer, blir större. Livet är läskigt.
Men det kan va skoj ändå.
Det där vuxenlivet är bara något de hittat på. Skit i det. Jämför dig inte med andra, det är ett slöseri med tid. Betala dina räkningar och fortsätt som vanligt.
köttfärssås:
Nu tar jag studenten. Ett steg in i vuxenhet? Ett steg in i vad? Jag vill bara gräva ner mig under täcket
Du är inte ensam.
Du är fortfarande ung! Vänta tills du är 30, då kan du klaga!
S3ON:
Du är fortfarande ung! Vänta tills du är 30, då kan du klaga!
Varför får man klaga då och inte nu?
Jag tycker inte man ska klaga alls!
Fast lite tråkigt att man närmar sig sin död. Det är ju kul att leva.
framtidstron lever:
Varför får man klaga då och inte nu?
Man är närmare döden då!
S3ON:
Man är närmare döden då!
Ahmen man har ju inte ens hunnit halvvägs när man är 30!
Förhoppnignsvis iaf.
