Jag har tidigare berättat om Henrik, killen jag betraktat länge sedan jag började skolan. I början visade han intresse, men senare blev det allt mindre. Sen träffade jag en annan kille och blev tillsammans med honom. Sen tog det slut och jag förklarade allt för Henrik, men efter det där så ser han mig inte. Han kan prata trevligt med mig men visar inget som helst intresse. Det här skrev jag om honom och det kommer han kunna läsa snart.
"ε> Förlåt <3
Hej,
Förstå mig när jag säger allt det här. Förstå hur jag känner mig.
Minns du det första meddelandet jag skrev till dig här på bdb?
Det existerar fortfarande för mig. Jag menade varje ord jag sa. Trodde jag inte skulle våga säga som det är, men jag har blivit en sådan som vågar visa mina känslor. Jag skulle till och med kunna gråta i skolan, utan att orkar bry mig om vad andra skulle tycka eller göra.
Men jag har lite tankar. Se det inte som att jag försöker väcka uppmärksamheten hos dig, det har att göra med att jag verkligen lider när jag tänker på dig. Du vet vad jag sagt, du vet vad jag velat, du vet att det aldrig kommer försvinna.
Känns lite som om du missuppfattat mig. Efter mitt stora misstag för flera veckor sedan (vilket jag ångrade), har du säkert tänkt "du kommer till mig bara för att du vill ha någon" eller "varför mig av alla andra?!". Det ska jag säga dig... du är en speciell person. Har aldrig tidigare sagt det till någon, du är den första som verkligen känts väldigt speciell för mig.
Den tiden nu, allt det här om dig, känns som den tid då jag hade någon annan och jag kan säga att det var riktigt plågsamt. Tiden då jag skar mig, men sånt skit har jag kommit över, men allt övergår till "inte hungrig". Jag äter småportioner, snart kanske inte alls. Det blir inte som jag tänkt mig... tänk att känslor kan gå till överstyr utan att man själv vet om det...
Jag bryr mig inte om vad du tycker om det här, men jag skäms för allt jag gjort och gör. Jag tänker inte gå över gränsen mera. Ge mig svar, ge mig din vänskap, ge mig bara dina ord. Dina ord betyder mer än ingenting alls!
Och låt världen veta att vi en gång pratat. Dölj mig inte för någon. Våga stå för det du gör. Om det är därför du aldrig skriver.
Förlåt, jag lider när du knappt hör av dig.. eller så är jag bara för känslomässig. Nivå 10/10 "/
Förlåt mig för allt, jag kan knappt beskriva med ord om hur mycket du verkligen betyder för mig redan och hur mycket jag gärna vill lära känna dig! :'/
"
Allt handlar om honom. Kommer han förstå mina känslor? Kommer han ens vilja lära känna mig? Efter allt det här ens? :/
Har aldrig varit så kär och jag vill verkligen lära känna honom!![[cry]](/img/smilies/cry.gif)
är inte detta lite overkill
det kan ju gå bra. Men hoppas inte för mycket. Har du tur så kommer du över honom. Men hoppas inte för mycket.
OF 5:
det kan ju gå bra. Men hoppas inte för mycket. Har du tur så kommer du över honom. Men hoppas inte för mycket.
Det gör jag inte... eller försöker.. det är ganska svårt när han redan betyder så mycket för mig... och jag vill verkligen inte förlora konakten men verkar som om jag måste om han inte hör av sig alls mera.. :/
MakingBelieve:
ska svårt när han redan betyder så mycket för mig... och jag vill verkligen inte förlora konakten men verkar som om jag måste om han inte hör av sig alls mera.. :/
det är svårt och inte konstigt det. Men det är bättra att försöka än att plåga sig själv trotts att det är ofrivilligt.
OF 5:
det är svårt och inte konstigt det. Men det är bättra att försöka än att plåga sig själv trotts att det är ofrivilligt.
Ja, det vet jag. Jag försöker och försöker och jag vill klara det hur svårt det än är.
du låter som en helt vanlig tjej![[smile]](/img/smilies/smile.gif)
om du kallar det där att vara så olyckligt kär som det går att bli kan du ju t ex testa att bli kär i någon som åker till andra sidan jorden, vänta på personen i fråga i x antal månader för att sedan bli dissad när människan kommer hem.
då kanske du eventuellt kan sluta att göra fucking trådar på um om dina låtsasproblem och prata med dina vänner om dem istället.
MakingBelieve:
Allt handlar om honom. Kommer han förstå mina känslor? Kommer han ens vilja lära känna mig? Efter allt det här ens? :/
Har aldrig varit så kär och jag vill verkligen lära känna honom!
tror inte det hjälper tyvärr. har han inte varit intresserad innan så kan du inte få honom att bli det heller. du kan inte få honom att gilla dig. det måste han själv komma fram till. tyvärr.
mm...
jag skrev att jag ville ha ett svar på allt det där jag skrev. Han var inloggad nyss men nu offline. Inget meddelande. Han skiter i mig fullständigt.
MakingBelieve:
nart.
"ε> Förlåt <3
STALKRRR
MakingBelieve:
jag skrev att jag ville ha ett svar på allt det där jag skrev. Han var inloggad nyss men nu offline. Inget meddelande. Han skiter i mig fullständigt.
Skriv ingenting mer. Nu ligger bollen hos honom och det verkar inte som att han vill veta av dig, men har svårt att säga det till dig.
isola:
Skriv ingenting mer. Nu ligger bollen hos honom och det verkar inte som att han vill veta av dig, men har svårt att säga det till dig.
Verkar som det. Men varför bryr han sig inte ett skit om mig numera helt plötsligt? I början verkade han ju göra det...
Blivande_japan:
då kanske du eventuellt kan sluta att göra fucking trådar på um om dina låtsasproblem och prata med dina vänner om dem istället.
åk tillbaka till japan där du hör hemma
MakingBelieve:
åk tillbaka till japan där du hör hemma
Dränk dig i en pool och sortera upp dina egna problem först innan du försöker tvinga någon annan att göra dig lycklig.
