försöker sluta.
försöker behålla maten ja äter, men spärren sätter sig som ett kniv hugg.
när jag inte äter känns de som en flock galna hungriga vargar i mig, de skriker o sliter sönder in i från för att få mat.. jag tränar tills jag skakar, o spyr lika så....

jag ¨kommer aldrig bli frisk... ät störningarna förstör mig,
hur kan de ens va möjligt att folk säger att man är alldeles för smal, o bara jag snubblar nånstans springer folk dit o frågar om ja har ramlat ihop...

jag kommer leva med ät störningarna o jag kommer dö med dom..