Jag har varit väldigt dålig på att förklara vissa saker. 
Såhär är det. Jag har svårigheter när det gäller det sociala. 
När jag har försökt lära känna olika personer i olika sociala sammanhang så har de inte förstått att jag bara vill lära känna dem och bli vän med dem så småningom. Man måste ju börja någonstans och då har jag tagit initiativet och försökt småprata på en social tillställning där man träffar nya människor och småpratar. 
Det är ju så man gör när man ska lära känna andra människor. Man pratar med dem. Tex på en fest så pratar man med folk, dansar och det är inte något konstigt. Det är normalt. 
Hur ska man annars lära känna någon överhuvudtaget om man är tyst? Ingen kommer att lära känna någon åt dig, det är inte så att det plötsligt dyker upp en främmande person utanför din dörr och bara, tja, ska vi bli vänner? Då skulle jag säga att det skulle vara konstigt. Och det känns som att folk har trott att jag har gjort på det sättet. vilket jag inte har. 

Jag har bara gjort precis som dem, dvs försökt små prata med folk i skolan, på en studentmottagning mm. 
Visst har jag förstått att många har haft oklara eller tydliga anledningar till varför de inte vill prata med mig mm, men det är mer själva principen som jag tycker är konstig. De är normala personer med jobb,kompisar, de dricker, festar, ja gör normala vardagliga saker. Som vilken vuxen som helst eller till och med som vilken tonåring som helst. 

Jag hoppas att ni förstår vad jag menar. Därför undrar jag, vad är det för fel på detta? Visst har jag kanske missat olika signaler mm, men jag tror inte att de är pga det faktiskt. Lite kanske men, jag tror att det bara är så att de har bestämt sig av oklar anledning att tycka att ett normalt sätt att lära känna någon på är konstigt. Eller på det sättet jag gör dvs.

Eller vad tycker ni? Gör jag på något konstigt sätt? 
Svaren som jag har fått är ju mer konstiga. 
Vem säger det första man gör till någon som man vill lära känna, när man frågar "Ska vi ses och hitta på något?" Vi är bekanta, jag går beteendevetenskaplig linje, och föreläser hur man tar kontakt med andra människor. Det var ungefär det personen sa, kortfattat. Minns inte exakt hur det gick till.  Men alltså ursäkta?  

Eller som tjejen som också skulle föreställa en normal person, som satt och var den där tråkiga tjejen i ett hörn. Ungefär så var det. Hon som även var med i en dokusåpa och jag säger bara drama så fattar ni nog vilket program jag menar...Hur går det ihop? Att hon på den där studentmottagningen sitter och är jätte tråkig, och av oklar anledning bara har bestämt sig att jag är konstig, för att jag småpratar på en social tillställning. Asså va?

Hur sjutton har dessa personer kompisar undrar jag? Vad är de för kompisar då? 
Därför har jag känt att mitt sätt har varit på fel sätt, just för att de har ju mer eller mindre visat det på olika sätt. 

Eller som att 30 åringar med barn och familj, inte hälsar, eller bara beter sig underligt. Vilken 30 åring gör så? De kunde ju småprata med alla andra, men av oklar anledning bestämde de sig för att mitt sätt var konstigt. 

Så det är så det har varit.