Proteus: Okej, fint. Då behöver varken du eller jag känna oss träffade.

Lathet ser jag som en inställning där man har energi, men väljer att slösa den på allt möjligt förutom det som man behöver göra för att styra upp sitt liv.

Razor:

Lathet ser jag som en inställning där man har energi, men väljer att slösa den på allt möjligt förutom det som man behöver göra för att styra upp sitt liv.

Snubbar som bara kollar på typ filmer och lyssnar på musik alltså att det måste innehålla nåt subtilt i det, kan en film inte bara vara bra för konstens skull? Alltså konsten att skapa en film, konsten bakom en låt, fantasin, underhållning, varför kan den inte bara vara bra för den sakens skull?

Nu när jag ändå är förbannad kan jag fortsätta skriva vad som stör mig:

- Feghet
- Ovilja att strida för sig själv och sina värden.
- Ovilja att behandla sig själv med respekt.
- Ovilja att ta hand om sig själv fysiskt och psykiskt.
- Ovilja att göra allt som står i ens makt att finna glädje och mening i livet.

Jag är fullt medveten om att jag kommer reta upp en hel del människor, men det är jag beredd på och jag står fast vid mina åsikter trots det.

Razor:

Jag tycker inte att man kan koppla det så grovt till enbart eller mest signalsubstanser. Det är en personlig inställning som man har och jag tycker att det mest har med tankemönster och inställning att göra. Vad som är psykisk sjukdom och vad som är beteendestörning är inte hugget i sten.

I grund och botten kan allt kopplas till signalsubstanser. Utan dem finns inga tankar. Dopamin, till exempel, är essentiellt för sådant som motivation och handlande. En person som har extremt låga halter av denna budbärare i delar av frontalloben kan i princip inte åstadkomma något över huvud taget - katatoni. Serotonin ökar eller minskar välbefinnande, noradrenalin fysisk förmåga/fitness, acetylkolin vakenhet etc. Allt samverkar för att upprätthålla medvetandet, vilket du givetvis känner till.

Tankar är strikt bundna till dessa substanser - om dopaminnivån sjunker är vi mer benägna att se livet som hopplöst och tappat på mening, något som personer med schizofren problematik kan skriva under på. Men det gäller för "vanlig" unipolär depression också; störningar i signalflödet handikappar tankeprocessen så att det ibland helt enkelt inte går att tänka konstruktivt. Taktiker, erfarenhet och viljekraft kan förstås hjälpa på traven, men enbart i samband med att man väl mår lite bättre, dvs när hjärnan tillåter, när någon eller några av budbärna når fram i tillräcklig omfattning, om än bara för ett ögonblick.

MEN, andra kan förstås inverka positivt och bättra på ens hjärnkemi - om det görs på ett konstruktivt sätt, vilket oftast inte är "ryck upp dig och sluta självömka".

Schism:

I grund och botten kan allt kopplas till signalsubstanser. Utan dem finns inga tankar. Dopamin, till exempel, är essentiellt för sådant som motivation och handlande. En person som har extremt låga halter av denna budbärare i delar av frontalloben kan i princip inte åstadkomma något över huvud taget - katatoni. Serotonin ökar eller minskar välbefinnande, noradrenalin fysisk förmåga/fitness, acetylkolin vakenhet etc. Allt samverkar för att upprätthålla medvetandet, vilket du givetvis känner till.

Tankar är strikt bundna till dessa substanser - om dopaminnivån sjunker är vi mer benägna att se livet som hopplöst och tappat på mening, något som personer med schizofren problematik kan skriva under på. Men det gäller för "vanlig" unipolär depression också; störningar i signalflödet handikappar tankeprocessen så att det ibland helt enkelt inte går att tänka konstruktivt. Taktiker, erfarenhet och viljekraft kan förstås hjälpa på traven, men enbart i samband med att man väl mår lite bättre, dvs när hjärnan tillåter, när någon eller några av budbärna når fram i tillräcklig omfattning, om än bara för ett ögonblick.

MEN, andra kan förstås inverka positivt och bättra på ens hjärnkemi - om det görs på ett konstruktivt sätt, vilket oftast inte är "ryck upp dig och sluta självömka".

Mycket bra skrivet.

Jag irriterar mig också på det ibland, men man måste få ömka emellanåt. Det är naturligt.

Schism: MEN, andra kan förstås inverka positivt och bättra på ens hjärnkemi - om det görs på ett konstruktivt sätt, vilket oftast inte är "ryck upp dig och sluta självömka".

Jag vet att det inte fungerar med "ryck upp dig", men det fungerar heller definitivt inte om man inte ens vill försöka bli bättre. Allt startar med viljan att söka en väg ut ur helvetet.

Jag tror inte att allt är signalsubstanser. Hjärnan är ett elektriskt nätverk som visserligen får hjälp av signalsubstanser, näring, hormoner och mycket annat men utan neuronernas elektriska samarbete med varandra har du heller inget medvetande. Det är lite hönan eller ägget där, man kan höja dopaminnivåerna genom att t ex motionera, äta gott o.s.v. men det kräver att man först själv vill må bättre annars kommer man inte vilja göra dessa saker för att höja dopaminnivån.

Schism: Jag irriterar mig också på det ibland, men man måste få ömka emellanåt. Det är naturligt.

Momentan självömkan är det inget fel på, men när det blir något upprepat beteende & tankemönster, då är det direkt självdestruktivt.

Proteus:
Jag stör mig på folk som stör sig på lathet, brist på självdisciplin, brist på personligt ansvar för sitt liv och självömkan. =(

 (borde också känna mig träffad och sårad av detta)

stör mig på blööööööööhg

stör mig på min icke ork att ta hand om typ disken

Razor: 
- Ovilja att göra allt som står i ens makt att finna glädje och mening i livet.

är du säker på att "ovilja" verkligen är rätt ord?

Stör mig på alla tusen matlådor och lock jag har som inte matchar m varandra alls

Att komma på ngt att laga. Vad gör folk för mat???

alla SkönPellemänniskor  som e ricti sköna he he *grabbdunk*

Kränkta män, SDare, nonchalanta överklassare

När poliser knappt försöker under ett våldtäkts brott..