*Svajig, knastrig, skränig, dov musik, det ger en alldeles underbar känsla av tidsperspektiv och för mitt inre brukar jag få föreställningar om omständigheter och tider då det spelades in, jag ser av någon anledning oftast en gammal gymnastiksal, vet inte varför.

*Svartvita, polariserade, dunkla eller sephiatonade fotografier, särskilt när det är aningen blekt, det visar saker ur en syn som förverkligar sig själv genom att bli vad jag associerar med tiden det togs.

*Super-8. Det absolut perfekta mediet att filma med, kan kolla på vad som helst inspelat med sådan och tycka att det är otroligt vackert, saker kan inte se bättre ut. Förmodligen lite bättre än det faktiskt var. Men jag bibehåller illusionen av att världen faktiskt hade skarpare färger, aningen högre kontrast och var lite kornig.

osv. ni fattar driften