Behöver skriva av mig nu. Jag hade en underbar vän sedan dagis till typ 6:an, sen så sa läraren att vi inte skulle ha med varandra att göra med eftersom andra blev tydligen utanför. Okej, vi slutade totalt prata (det var bara till den andra läraren sa, jag trodde att min vän stängde mig ute).  Sedan började vi sakta ses igen och vi blev BFF:s igen. Och vi var helt tajtta. Jag bodde hos dem i princip och sov över hos dem mer än jag sov hemma. Hennes lillasyster ÄLSKADE mig och mamman med. Vi gjorde ALLT tillsammans och hade stoooooora drömmar osv. Vi var totalt oskiljaktiga. Sedan började högstadiet, vi var en stund isär men klarade inte av det särskilt länge och började ses. Men sedan sommarlovet när åttan skulle börja hände något. Hon blev annorlunda och började röka samt dricka och vi förlorade kontakten.  I slutet av sommarlovet skickade hon på fb om hur mycket hon saknade mig men jag valde att stänga ut henne, ville inte ha med henne att göra längre då det var hon som dumpade mig. Mår fortfarande dåligt av att jag valde att stänga ut henne då jag verkligen, verkligen saknar henne. Jag vet inte om jag täcks säga att jag saknar henne... Och nu har jag börjat drömma om henne med om hur underbart livet verkligen var då. Det dödar mig. Vad borde jag göra? Hon har säkert kommit över det men vill bara att hon inte ska behöva hata mig /