Hej,
jag har varit kär i en tjej i nästan hela mina tonår. Nu är jag 17 år gammal.
För ungefär 2 år sedan verkade det som att hon var intresserad av mig.
Men det ironiska var att jag var tvungen att flytta från allt precis då det verkade bli något.
Jag har då nu i 2 år bott på annan ort på grund av psykisk ohälsa. Och jag har inte hört av mig.
Av den anledningen att jag mådde väldigt dåligt psykiskt. Men innerst inne var och är jag fortfarande kär i henne. Men vet inte vad jag ska göra.
Det var ett sådant "nästan förhållande" då vi egentligen knappt hade pratat personligt om det.
Jag känner mig nu tillräckligt frisk från mina psykiska besvär för att försöka återuppta det som en gång varit.
Men mycket kan hända på 2 år i min ålder antar jag.
Jag vet dels inte hur jag ska gå tillväga och dels hur jag eventuellt ska kunna "tackla" ett nej, när det jag jobbat för, var henne.
/ n00bman
Ta upp kontakten med hon och prata om gamla tider? 
Låter som något, utveckla gärna.
Då jag kan knappt inget om det här.
Det är värt ett försök, bara börja prata. Vem vet vad som kan hända 🙂 Det är nog lättast att tex skicka ett sms. Jag känner igen mig i din situation av olika anledningar.
Att ni inte bor nära är egentligen inget hinder, om ni båda har känslor för varandra går det oftast ändå. Jag har ett långdistansförhållande som fungerar jättebra 🙂 Det gäller bara att prata ofta (helst varje dag) och planera mer så att man kan ses.
Lycka till!
Okej, jag chattade lite med henne. Och det visade sig tillslut att hon hade pojkvän....
LillaTjejen:
Det är värt ett försök, bara börja prata. Vem vet vad som kan hända 🙂 Det är nog lättast att tex skicka ett sms. Jag känner igen mig i din situation av olika anledningar.
Att ni inte bor nära är egentligen inget hinder, om ni båda har känslor för varandra går det oftast ändå. Jag har ett långdistansförhållande som fungerar jättebra 🙂 Det gäller bara att prata ofta (helst varje dag) och planera mer så att man kan ses.
Lycka till!
Något förslag?
