Innan blev jag mobbad av nästan alla på skolan och utanför.Jag var stark men allt blev värre och jag orkade inte bry mig om framtiden.Hade självmords tankar,skärde mig och grätt nästan varje kväll.Fick IG i nästan allt.
Nu ska jag gå om åttan och bytta skola till hösten,en omstart.Men får försöka gå nästan alla dagar i veckan men börjar smått med en dag nu.
Men nu vill jag bara tillbaka till skärandet,självmords tankarna och de sorliga... Men jag vet att jag bara vill slippa det.Men smärtan var ibland bäst...
Men det kanske bara är en ursäkt för att jag ska kunna skära mig??
Snälla hjälp!!
Vet vad du menar. Jag kände mig också mer levande medans det gjorde ont. Dock så tror jag att man känner sig som ett spöka i tiden mellan det att det slutar göra ont och att det blir helt perfekt.
Kämpa bara på! ![[love]](/img/smilies/love.gif)
dit gamla du lämnar dig, vara glad för det
Åh... 🙁
*kramar*
kämpa nu, sumpa ej skolan, håll dig till positiva människor i skolan och håll inte på med massa Konstigheter. Skada inte dig själv och var trevlig (fast det är du nog redan)![[smile]](/img/smilies/smile.gif)
mh känner igen det lite. brukar kännas som att jag förlorar någon "trygghet" när jag går ifrån en självdestruktiv,isolerande,självmordsbenägen och deprimerad etc period till att vara glad, ambitiös och se framåt på livet och så. eller vet inte hur jag ska föklara, men hang in there så går det över efter ett tag.
jag klarade mig igenom en svår tid ur mitt liv. ja precis som jagskrev, jag ser det som en tid ur mitt liv. en period där jag var tvungen att klara mig själv vilket ledde till skärsår, smärta, självmordtankar. men nu idag är det bättre. man kommer nog aldrig ur de helt, men man kan bli friare. jag känner inget behov av att skära mig längre. jag skaffade mig stadiga vänner att luta mig mot när de brast och en kärlek. nu är kärleken borta men vännerna kvar och livet går vidare. men den tiden kommer alltid att vara bakom mig, dit kan man komma hur enkelt som helst. jag kan sakna det ibland. läste och skrev väldigt mkt poesi under den tiden. slängde allting för jag ville där ifrån. rensade allt som hade med de att göra. jag ville bara bort från de onda som fanns i mig och börja om igen, jag tror man kan få en chans till, om man är värd den. om man lovar sig själv att aldrig mer skära sig eller aldrig mer tänka på att ta sitt liv. jag lyckades, de är inte omöjligt. lyckja till puss
Kan du inte få stimulans på något annat sätt? Skriv poesi som ttobereal kanske, skriv musik, berättelser, gör voododockor, skrik, spamma inlägg på ungdomar, ta jättelånga promenader m.m. Och chatta inte med självdestruktiva människor!! Kom ihåg att de flesta här vill hjälpa dig ![[y]](/img/smilies/thumbup.gif)
Det där är en jobbig känsla, jag är själv mitt uppe i det.
Måste må bra liksom, men vägen dit ÄR jobbig. Att lämna det trygga som en gång fanns i det destruktiva.
Det gäller helt enkelt att hitta trygghet på annat sätt, tror jag.
Och jag är påväg. Jag har mina änglar :*
Ensamvargen:
Kämpa bara på!
