Semi:
I rest my case.
Fast sedan så är det rätt olika serier helt och hållet. ![[rolleyes]](/img/smilies/rolleyes.gif)
Ensamvargen:
Fast sedan så är det rätt olika serier helt och hållet.
Ja, en är ascool medans en annan är asocool.
![[cool]](/img/smilies/cool.gif)
Semi:
Ja, en är ascool medans en annan är asocool.
Tickstart:
tyckte faktiskt den var ok
Jag hatar den inte, den var ok, men det var väl just det, att det inte var någon sensation. En film med en tyvärr rätt platt handling, många felaktigheter utifrån den bakomliggande legenden (säkert medvetna, men ändå, måste allt göras i Hollywoodstil?) och med rätt fjantiga intriger.
Tickstart:
en kompis hade sagt att när hon såg den kunde hon inte tänka på annat än hur lik Thor var me
Ah, men det måste betyda att du är rätt het ![[wink]](/img/smilies/wink.gif)
haha
I Paris på ett hotell undersöker två detektiver ett mord som är två år gammalt. En boxningstränare som har en skuld till två personer blir också pressad. Men tränaren har också en annan skuld som har med maffian att göra.
Godard verkar ofta inte vara speciellt intresserad av att göra mer traditionella filmer med enkla narrativ, det visar han verkligen här. Han kan behärska det, tyvärr blir det mest rörigt och luddigt i Détective. Jag gillar i alla fall hans sätt att forma om en detektivhistoria på sitt egna lilla sätt. Man får följa flera olika personer på hotellet, det jag fann mest intressant var faktiskt paret som hade äktenskapsproblem. Det är oerhört svårt att följa det mesta i filmen, just på grund av hur Godard bygger upp det. Jag tycker inte att det funkar till hundra procent här och jag blir inte tillräckligt engagerad. Godard har gjort det bättre i andra filmer. Dock så finns det en hel del fördelar, exempelvis Jean-Pierre Léaud bland skådisarna, lekfullheten och en hel del kul samt absurda moment. Ljudet lyckas också vara galant (Godard är bra och intressant när det gäller ljud). Kameran rör sig inte alls, det passar filmens form och jag själv gillar ju ofta när det är statiskt med tillhörande bra klippning. Hittills är det nog den sämsta filmen av Godard som jag har sett, men då är det inte speciellt dåligt heller. Möjligtvis kanske jag finner den bättre om jag får för mig att se den igen, fast det känns ändå inte som att betyget kommer höjas.
3/5
The Fall, bland de snyggaste filmerna någonsin (både scenografiskt och med kameraarbete) med rätt ball historia, dock förstörs allt av att alla skådisar är helt värdelösa.
Hall Pass
Börjar okej
Blir lite seg
Avslutar ganska bra!
5/5
x_marty:
5/5
Skojar du?
Förstår inte varför folk tycker att den är SÅ bra 😛
Jag skulle ge den 3/5
En tillfälligt rullstolsbunden fotograf spioner på sina grannar från sin lägenhet. Han blir övertygad om att en av grannarna har mördat sin fru.
En given klassiker av Hitchcock. James Stewart är verkligen suverän i huvudrollen. Det är en resa ända fram till den stora spänningen, men innan dess är det riktigt behagligt. Relationen mellan L.B. och Lisa är faktiskt också intressant, den får man en schysst introduktion till i början med deras lilla problem och snack om äktenskap. Ju mer L.B. blir övertygad om ett mord, ju mer spännande blir det. Han blir också väldigt insatt i vad alla som bor nära honom håller på med och det enda han gör om dagarna är i princip att titta på sina grannar. Men mannen sitter ju också i rullstol såklart. Jag älskar hur det inte finns någon musik i filmen (förutom när några karaktärer i filmen spelar musik själva) och att kameran aldrig går in i grannarnas lägenheter, allt perspektiv kommer utifrån lägenheten L.B. bor i. Stark film.
4/5
Filmatisering av Henrik Ibsens dikt som handlar om sjömannen Terje Vigen.
Victor Sjöström står för både manus (tillsammans med Gustaf Molander), regi och huvudrollen. Han spelar duktigt och inte speciellt överdrivet. Scenen när den engelska flottan får syn på Terje när han är på väg att hämta mat åt sin familj, den är då stressig! Snyggt är det också. Ibland är storyn engagerande och gripande, men i slutändan lämnar filmen mig lite för oberörd. Det kanske beror på att alla textrutor är citat från Ibsens dikt, jag tycker inte att bilderna får ut sin fulla rätt med att berättandet är uppbyggt på det sättet. Så det drar ner betyget. Men i övrigt är det rätt hyfsat och det är ju egentligen en rätt kraftig film. Och vilka trevliga sjölandskap vi får se!
3/5
Reservoir Dogs
5/5
The Informant! 😀
Zazie skickas till sina släktingar i Paris. Dock så flyr hon och utforskar staden på sin egen hand.
Vilken konstant energi alltså. Det jobbiga är att jag har svårt för huvudkaraktären som är rätt påfrestande och jobbig, en liten unge mellan 10-12 år som är ful i mun och gör som hon vill. Resten uppskattar jag helt klart. Speciellt lekfullheten, klippningen, tempot, händelserna, en del av komiken, några av karaktärerna, fotot och surrealismen till exempel. Men Zazie blir till slut väldigt tröttsam. Annars kan man verkligen säga att det är en energirik film full av tokigheter, man vet inte alls vad som ska hända härnäst. Den stora höjdpunkten är middagen i slutet, då spårar allting ur totalt och folk tar sönder allt möjligt, kastar saker på varandra och är högljudda samtidigt som Malle leker loss bakom kameran. Som tur är sover Zazie rätt mycket då.
Filmen hade nog inte heller fått ett högre betyg om Zazie inte var med, hon är ju trots allt grundstommen i det hela. Å andra sidan hade det kanske inte blivit så mycket utan henne. Romanen av Raymond Queneau som filmen baseras på verkar intressant, filmen var ju en stor fest av knasiga händelser. Den funkar också som en satir av det franska samhället.
3/5
Wim Wenders hyllning till den tyska dansösen Pina Bausch som gick bort 2009.
Jag förväntade mig både mycket dans och något av en sorts dokumentär, det var det som verkade stå på menyn när jag läste om Wim Wenders senaste film. Filmen består av väldigt mycket dans, det är snyggt fotat i flera snygga miljöer och kameratekniken går ej att klaga på. Men efteråt kände jag mig totalt likgiltig, det är ingenting här som berör mig nämnvärt. Som dokumentär funkar det inte riktigt heller. Människor som jobbade ihop med Pina pratar några gånger under filmens sträcka samtidigt som man får se deras huvuden. De pratar om Pina och deras erfarenheter med henne. Men det blir inte speciellt matnyttigt alls, bara några få meningar per person. Dansen står helt klart i fokus och alla nummer är väldigt skickligt genomförda. Dock så hjälper det inte. Man får inte direkt en stor eller minnesvärd bild av Pina om man tänker informationsmässigt, även om dansen talar för sig själv räcker det ej. Förvisso kanske det är en film som uppskattas mer av folk som är intresserade av kontemporär dans, men andra verkar gilla det också. Tyvärr inte jag.
2/5
