natural born killers

Ordet (1955)

En extremt religiös bondefamilj i Danmark skakas av dotterns vilja att gifta sig med en man av annan tro. Samtidigt tror mannens bror att han är Jesus.

Oj, så äckligt bra och snyggt detta är. Både filmen och uppbyggnaden är långsam, det passar perfekt tillsammans med det speciella skådespelet då replikerna får en så stor slagkraft. Karaktärerna är intressanta och det är proppfullt med tilltalande diskussioner kring religion och tro samt frågor kring det. Det gör att filmen får väldigt många bottnar i sig.

Jag gillar också hur Dreyer gör lite som i Gertrud angående kommunikationen här, att karaktärerna ibland inte tittar varandra i ögonen när de pratar med varandra osv. Det är ett exempel på att det luktar av Brechts Verfremdungseffekt/alienationseffekt. Och allt är så stiliserat, allt ifrån karaktärernas rörelser till scenografin och hur kameran rör på sig. Ordet behandlar också sina teman om tron och religionen på ett visst sätt, ett sätt som tvingar åskådarna att distansera sig själva. Det är fan lysande. Det enda jag har att klaga på är nog slutet, jag är dock inte helt säker om jag gillar det eller inte, men det lär märkas med tiden. Hur som helst, det är en otroligt bra och kraftfull film.

4/5

MaxVoltage:

Har du något liv som ser på så mycket film?

Barnsliga floskler undanbedes.

OnT: Falling Down står på tur.

eagle vs shark

Burn After Reading

The Vow

grät

Fingerprints:

grät

Den senaste filmen jag fick en (okej flera) tår av var senaste Men in Black-filmen

OnT: Battleships.
Wow. Schyssta effekter, lagom schysst story och mer mänskliga utomjordingar. Bästa alieninvasionsfilmen jag sett hittills.
4/5

Hon är min

The Dark Knight Rises. Asbra, är skitnöjd! Jag behöver dock se den ett par gånger till för att kunna bestämma mig om jag tycker den håller lika hög klass som The Dark Knight.

Xisco:

tår av var senaste Men in Black-filmen

har inte sett den än...men

The Dark Knight Rises.

Så jäääääääävla bra så att jag satt och gapade mig genom filmen, typ. Cristopher Nolan, jag älskar dig. Denna Batman-triologi är ett mästerverk. Så jävla nöjd med sista delen.

Christian Bale är en riktigt vass skådespelare och det han gjort under dessa tre filmer är riktigt, riktigt bra.

Bane var en jävligt cool karaktär, gillade skarpt. Accenten; Sean Connery möter Darth Vader, typ.

passaro:

har inte sett den än...men

Jo jag blev också tänker inte säga när den delen kom men det var lite hjärtskärande faktiskt.

passaro:

Så jäääääääävla bra så att jag satt och gapade mig genom filmen, typ. Cristopher Nolan, jag älskar dig. Denna Batman-triologi är ett mästerverk. Så jävla nöjd med sista delen.

Sååå bra var inte 3.an, enligt mig. Nolan har gjort det sjukt bra allt tillsammans, men 3.an var inget jämfört med dem tidigare.

Bane var riktigt nice i 3.an men det vore nice om Nolan gått djupare med honom. Det fanns bortklippta scener som hade varit guld värda.

Xisco:

Sååå bra var inte 3.an, enligt mig. Nolan har gjort det sjukt bra allt tillsammans, men 3.an var inget jämfört med dem tidigare.

Tror att jag skulle ranka dem så här:

Batman Begins
The Dark Knight Rises
The Dark Knight

Xisco:

Bane var riktigt nice i 3.an men det vore nice om Nolan gått djupare med honom. Det fanns bortklippta scener som hade varit guld värda.

Ja, det var han. Jaså, måste kolla upp dem.

Mja, jag vet inte...kanske lite djupare, annars tyckte jag att det var bra som det var.

passaro:

Tror att jag skulle ranka dem så här:

Byt plats på dem två sista så håller jag med dig 😉

passaro:

Jaså, måste kolla upp dem.

Får nog vänta ett tag på det om de kommer med på t.ex DVD 🙁

Såg filmen Lady vengeance. Very najs

Vredens dag (1943)

En ung hustru till en åldrande präst förälskar sig i hans son mitt i skräcken för en skoningslös häxjakt någon gång under 1600-talet i Danmark.

Ännu en lysande film av Dreyer. Precis som i Ordet är karaktärerna riktigt intressanta och komplexa, vilket gör att man kan ifrågasätta alla till vidare diskussioner och deras problematik med varandra, något som ger mer tyngd till själva filmen. Dreyers bildkompositioner är så enkla, men ändå så fantastiska. Och för att inte tala om ljussättningen. Han lyckas verkligen göra i princip varenda scen kraftfull och betydande samtidigt som han alltid håller kvar den mörka stämningen. Skitbra rakt igenom.

4/5